DHPPI rakt in i nacken

Nu har jag fyllt hela 12 veckor och därmed varit hos matte en tredjedel av mitt liv. Tycker vi börjar känna varandra ganska bra nu. Kakan är det lite knepigare med för hon har en tendens att plötsligt överge oss. Men nu hade hon fått en sån där semesterdag så hon kunde hänga med till veterinären.

Kände mig lite småseg när vi åkte för vi hade fått en tid klockan åtta på kvällen. Piggnade dock till snabbt när vi kom dit för det var massor att dofta på. Hade blivit lovad att få se hästar, men de hade gått in och lagt sig så det blev bara lite nosande vid hagarna. Doften kändes välbekant och trevlig, något som jag minns från min barndom på berget. Uppfödarmatte hade nämligen en häst, men den fick jag aldrig se så jag har varit nyfiken länge på deras uppenbarelser. De ska tydligen vara väldigt vackra har jag hört. Men de är nog inte lika vackra som vi hundar, i alla fall så når de säkerligen inte upp till den skönhetsnivå som vi collies ligger på.

När det blev min tur så stegade jag glatt in och hälsade svansviftande på herr Veterinär. Han var en riktigt trevlig och klok prick, dessutom hade han spännande saker som jag kunde undersöka. På en stor och redig våg hade en massa andras hår fastnat så den tog ett tag att nosa igenom. Då hörde jag att mattarna noterade att jag nu kommit upp i en matchvikt på åtta kilo. Inte så illa, men jag hade gärna haft en lite bredare rumpa att visa upp. Tycker de är lite väl snåla på det feta godiset mattarna.

Plötsligt blev jag upplyft på en bänk och herr Veterinär började samla ihop mitt nackskinn. Hängde inte riktigt med i vad som hände för jag hade fullt upp med att nosa. Tydligen hade jag fått en spruta, men det kände jag aldrig. Sprutan hette DHPPI2 vet. och ska göra så jag slipper få parvo, valpsjuka, kennelhosta eller hepatit.

Att gå till herr Veterinär gör jag gärna om, och att ta en spruta var ju plättlätt!