söndag 31 januari 2010

Håll koll på dina flockmedlemmar

På vägen ner till mitt barnvaktsjobb i Linköping hann jag med att stanna några dagar och kolla upp Kakan. Det är viktigt att inte lämna sina flockmedlemmar vind för våg utan kommer de inte till dig så får du ta dig till dem och kolla läget. Kakan hade haft besök av den löpande flickan Snövit dagen innan jag kom. Och här hittade jag en bild på när hon ligger och slappar i Kakans soffa, det får minsann inte jag göra.


Drog ut Kakan på en tur runt ön iklädd långlina. Lyckades få vittring på en löptik och spårade snabbt ifatt henne, men när jag nästan var framme sa Kakan ”nu vänder vi”. På den signalen brukar jag alltid tvärvända och galoppera tillbaka en bit. Men den här gången blev jag sur och stannade och skällde ut henne. Så himla taskigt att vända precis då.



Här står jag på en udde med Lilla Essingen bakom mig.


Det finns inte så jättemånga grönområden men under Essingeleden brukar det vara stort och bra. Dock håller de på och bygger på bron så det är en massa bråte och låter som bara den, ingen lugn naturupplevelse direkt. Det susar och dundrar i ställningarna när E4-bilarna och spårvagnen åker över broarna. Här tänker jag kissa ner vägskylten men precis när jag ska till så puttar den mig i ryggen, då vänder jag mig snabbt om och stirrar ut den. Man beter sig inte hur som helst mot mig inte.


Uj uj uj, den där storstan suger verkligen musten ur mig. Hittade en underbart skön stor V-kudde som Kakan sytt. Perfekt att köra ner nosen mellan ”benen” på den. Fick dock lov att dra upp nosen då och då för det blev lite ont om luft…

lördag 23 januari 2010

Tilldelad stort A

Jippiii, nu har resultaten för röntgen kommit in i Avelsdata.

Jag har alldeles perfekta höfter visar det sig, fick HD grad A. Dessutom har jag perfekta armbågar också. Där fick jag nämligen ED ua (0) .


Tack Knivsta Veterinärpraktik för de fina bilderna!

onsdag 20 januari 2010

Hur man kan få leka lös i stan

Nu har jag och matte varit och hälsat på Kakan i stan i fyra dar. Jag är lite kluven till det där med att bo i stan. Kakan är ju där och det är såklart kul att vara med henne, det bästa jag vet är ju när hela flocken är samlad, men samtidigt så kan det bli lite långtråkigt när man inte får springa lös i någon skog. Ja, jag får faktiskt inte alls springa lös i stan. Men själv är bäste dräng brukar jag säga, är det ingen annan som hitter på nåt till mig att göra så får jag väl göra det själv. Medan mattarna ägnade sig åt sitt så hittade jag en smaskig stämpel som Kakan fått i julklapp av Anna och Pepsi. Kakan blev inte precis glad när hon hittade mig och stämpeln. Jag brukar aldrig sno saker annars, det här är fösta gången. Det borde lära dem läxan att aktivera mig bättre.


Efter stämpelincidenten tog Kakan faktiskt med mig ut på baksidan för att leka. Och hör och häpna, jag fick vara lös mitt i stan minsann! Av det här drar jag lärdomen att snor man något som de gillar extra mycket får man världens bästa lekbelöning. Här är lösa jag och Kakan i full gång med min nya leksak som jag fick häromveckan av Kakan.




Stan kan också bjuda på trevligheter i form av andra hundar, då speciellt vackra flickor. Träffade en lösgående Bernersennen-flicka som jag fattade tycke för. Hennes husse sa att hon var kastrerad men tjej som tjej tycker jag och blev kär i alla fall. Vi kom bra överens även om jag tycker att hon hade en aning för mörkt skall när jag luktat för länge i rumpan på henne. Men så finns det ju också de där rivalerna, andra killar som tycker att de äger stället. En goldenkille på 7 år kom springande och tyckte att han skulle bestämma över mig. Då insåg jag att det var bäst att dra ner svansen och platta till öronen för han var lite väl på hugget. Den hussen sa faktiskt att han brukade uppfattas som välgit påflugen. Mattarna har en tendens att lyxäta när de är tillsammans i stan. Det blev köpepizza, glass, chips, bullar, tårta mm. Jag snodde åt mig chipspåsen men kunde inte öppna den tyvärr. Får som vanligt bara äta mitt i/d foder från Hills.


Här är vi på långpromenad i Traneberg för att kolla på en lägenhet. Kakan funderade på om hon skulle köpa en större lägenhet som dessutom hade uteplats och inhägnad tomt. Det tyckte jag verkade bra för hon sa att där skulle en hund kunna springa omkring. Hon förklarade att inte bara jag skulle få vara där utan i så fall tänkte hon utöka flocken med en flickvove. Enligt SKK finns inte en enda collie som bor på Kungsholmen där Kakan bor nu men väl 13 Engelska springer spaniels. Så hon sa att kanske det passar bättre med en sådan flicka här nära vattnet. Hon stog i valet och kvalet över att låta en smart vacker liten Måna från Picabo flytta in. Jag lade genast in höga protester. Helst ska hon bara ägna sig åt mig och måste hon ha en flicka så ska det vara samma ras som jag. Hon verkar inte helt övertygad om det men har till slut i alla fall släppt tanken på Måna. Det var det där med att träna och tävla fält (jakt) med Måna som kändes aningen för komplicerat att kombinera med att bo i stan. Så jag fortsätter, för tillfället, att vara hennes största kärlek.


På hemvägen från Alvik/Traneberg orkade vi inte gå så det fick bli en tur med Tvärbanan. Jag har åkt den en gång förut, då var det supermycket folk och stressigt. Den här gången var det en lugn söndag och jag fick plats att sitta bredvid matte så det var kul faktiskt.

söndag 17 januari 2010

Ingen EDHD-hund

Jag och mattarna har varit iväg och röntgat mig igen. Den här gången ägde spektaklet rum i Knivsta. Vi började med att sitta i väntrummet ihop med en söt cockerspaniel. Men ganska snart kom en veterinär och lyssnade på mitt hjärta och kollade i munnen så att jag var i form för att ta emot en extra stark knockoutspruta. Fick snabbt sprutan i nackskinnet och då berättade de att jag antagligen skulle kräkas. Sagt och gjort kräktes jag en hög och dåsade sedan snabbt till.


Blev inburen i röntgenrummet där jag nästan slocknade i Kakans armar. Då var det tydligen dags att lyftas upp på röntgenbordet där jag lades på rygg i en vagga. Har inga bilder därifrån eftersom Kakan fick stå och hålla huvud och sedan även ben i rätta ställningarna.


Först tog de en enda bild på mina höfter för att kolla om jag hade Höftledsdysplasi (HD). Man kan ha höfter som är mellan A och D. Jag fick ett superstarkt medel att slappna av på och det brukar göra att bilderna blir sämre så det var vi lite oroliga över. Men när hon som tog bilden kom in med den sa hon att ”det här ser riktigt bra ut”. Det tolkade vi som att jag har HD grad A! De tog två andra bilder också, på mina armbågar. Det var för att kolla om jag har någon Armbågsledsartros (ED). Även här sa hon att det såg väldigt bra ut på bilderna. Det slutgiltiga svaret får vi dock om några veckor så håll tassarna för att hennes avläsning stämmer.

För er som vill läsa mer om HD- och ED-röntgen finns en broschyr som SKK har gjort.

fredag 8 januari 2010

Till min fördel i gördel

Rysligt vad det slog till och blev kyligt ända nere på mina breddgrader då. Men jag antar att det inte finns några dåliga väder, bara dåliga kläder. Jag har fått en alldeles ny och varm halsduk som köpts i Nya Zeeland och gjorts av fårens ull där. Egentligen var den till matte men eftersom hon fick mössan och sockorna tyckte jag inte det var mer än rätt att jag som var i störst behov av halsduken fick den. Använder den som en gördel så att min stackars rakade mage inte ska känna sig så kall. Kanske inte världens sexigaste men jag bär den varmt och skönt under mitt täcke.


Jag ser väl ganska snygg ut i alla fall i täcket när inte gördeln syns va? Jag vet att jag är lite smått fåfäng och att man inte ska bry sig om vad andra tycker, speciellt inte när det är såhär kallt. Men jag är fortfarande ungdom och då är man ganska angelägen om att bli accepterad och omtyckt. Såhär djup snö är man tvungen att pulsa fram i om man ska kunna traska en sväng på golfbanan.


Dykning är min paradgren såhär i vintertider. Ibland dyker jag efter spännande lukter och ibland får jag dyka efter fotbollen. Såhär kan det se ut när jag kommer upp direkt efter ett dyk. Nästan lite svårt att se ibland faktiskt.



Blir man för snöig på nosen kan man ta och rusa allt vad man har då brukar det flyga av.


Är det inte härligt ändå med vinter. En sån här fin dag när solen lyser så att snön gnistrar går det inte att göra annat än att stanna upp och sätta sig och njuta en stund. Här är jag på besök i solskenet inne i Uppsala.