De första mentala indexen för hund är här!

Det här får bli ett inlägg av Kakan, jag tar ett steg tillbaka idag och lämnar över datorn //Lassie

Nu i dagarna släpptes de mentala indexen för den första hundrasen någonsin. De är produkten av Projekt Mentalt Sund Collie där forskare från Sveriges Lantbruksuniversitet med stöd av Svenska Collieklubben, Svenska Kennelklubben och Svenska Brukshundklubben tagit fram enskilda hundars indexvärden med hjälp av BLUP-metoden baserat på individen och släktens MH-beskrivningar. BLUP är samma metod som SKK har använt sig av vid skattning av avelsvärden för HD och ED som släpptes i början av året.

Vi har alltså fått ett nytt verktyg att anväda oss av i avelsvärderingen. Ser ut att vara ett väldigt bra tillskott som kan tillföra mycket användbar information när man tar ställning till just de mentala egenskaperna man vill föra vidare och förbättra i sin avel. Själv känner jag att jag får god hjälp av detta när jag väljer vilka som ska vara föräldrar till min valp, eller ja tiken kan jag ju i alla fall välja. Även om man grottat ner sig i vissa linjer och studerat MH:n till halva släkten så känns det ändå bra att få sina hypoteser bekräftade, att man faktiskt har valt efter genotyp som ju är det man vill – speciellt jag då som letar efter en framtida avelstik.

Kommer att ta många långa spännande timmar att titta igenom allt man vill. Det första man gör är förstås att titta hur det står till med ens egna collieboll! De värden som presenteras är fyra av de fem egenskapsvärden som etologen Kenth Svartberg tog fram i sin avhandling ”Personality in dogs” för att gruppera momenten i MH. Även skott har tagits med och fått ett eget index för collie. Rasens medelvärde ligger på 100 och det är framtaget genom att titta på resultaten från MH på de hundar som föddes 2006-2010. Ska man förbättra något ska man alltså avla på en hund som har ett indexvärde högre än 100 för just den egenskapen.


Lassies värden är:
Nyfikenhet / Orädsla: 113 (12)
Socialitet: 106 (13)
Jakt: 103 (12)
Lekfullhet: 96 (11)
Skott: 98 (20)

De hundar som är med är alla som gått MH men de som redovisas och fått ett eget värde är alla födda från år 2000 och framåt, det gör det ju lite lättare att hitta lämpliga avelsdjur om man slipper leta bland en massa som redan gått över regnbågsbron. Siffrorna inom parentes är säkerheten, sk medlefel, ju lägre värde desto säkrare indexsiffra. Lassie har som de flesta andra trots att hans pappa är en import från England, men pappan har fått rätt många barn så säkerhetsvärdet blir som de andras för Lassie och hans pappa. Om ett år när Lassies avkommor gått sina MH:n blir hans värden ännu säkrare och hans siffror kommer att ändras, de ändras varje år beroende på om fler släktingar gjort sina MH:n.

För Nyfikenhet/Orädsla är det 2366 hundar som har ett värde. Den hund som har högst värde har 133 och den som har lägst har 70. Lassie med sina 113 har ca 150 hundar före sig som har ett högre värde medan han har ca 2200 hundar efter sig som har ett lägre värde. Av de 150 som har ett högre värde är 95 stycken tikar. De med ett lägre värde kommer att ge mindre nyfikna och mindre orädda avkommor medan de med index över 100 med större sannolikhet kommer att ge nyfiknare och oräddare avkommor.
Ska man hitta lämpligt avelsmaterial här så är det ändå många som går bort eftersom det är blandat med hanar och tikar i samma lista och hundar har hunnit komma upp i åren så att de inte längre kan få några avkommor. Sedan är det ju alla andra aspekter man ska ta hänsyn till också som de olika hälsobitarna och exteriören och de mentala egenskaper som inte finns med här som den hyfsat vanligt förekommande golvrädslan hos rasen.

Tittar lite närmare på det här med Nyfikenhet/Orädsla vad gäller Lassie och går till de MH:n som ligger bakom honom och hans systers värden. Han har 113 och hon 114. Hon är hans enda syskon och ingen av dem har några MH-beskrivna avkommor. Funderar lite över hur mycket korrigeringsfaktorerna påverkar att det skiljer sig ett poäng dem emellan när Lassie har högre värden totalt på sina MH siffror. De moment som är med är nedanstående. Här ser man Lassies och hans systers värden, vissa av dem räknas på omvänd skala eftersom en låg poäng på MH är önskvärt och därför ska ha en höre siffra vid indexuträkningen.

Lassies MH:
6a 3
6c 5
6d 1
7a 3
7b 5
7c 1
8c 1

8d 5

Omräknat med omvända värden på 6a, 6d, 7a, 7c, och även på 8c omvänt blir hans poäng 36
tar jag även med momentet 8d blir poängen för honom 41

Tillys MH - systern
6a 2
6c 5
6d 1
7a 3
7b 3
7c 1
8c 2

8d 4

Omräknat med omvända värden på 6a, 6d, 7a, 7c, och även på 8c omvänt blir hennes poäng 33
tar jag även med momentet 8d blir poängen för henne 37

Vad är det egentligen som påverkar så starkt att han trots att han har högre poäng på MH:t ändå får ett lägre indexvärde när de har exakt samma släktingar. Individens indexvärden korrigeras för miljöfaktorer som kön, år och månad hunden beskrevs, beskrivare, beskrivningstillfälle och hundens ålder vid beskrivningstillfället. Lassie beskrevs i april 2010 och hans syster beskrevs i augusti 2009.
Med alla siffror så gäller det att förstå vad som ligger bakom dem. Intressant om det faktum att han var äldre än henne när han gick MH väger in så tungt. Måste försöka sätta mig in i de där korrigeringarna mer.

Enligt den här sidan skriver de inte att 8c ska räknas omvänt men jag tar för givet att det är så därför gjorde jag det i uträkningarna ovan. Undrar också över vad anledningen är att bara rädsledelen är med vad gäller Spöken och inte Nyfikenhetsdelen. Tog med nyfikenhetsdelen, 8d, i en av uträkningarna ovan också.

Vad gäller skotten så avstod vi dem för Lassie på MH så hans index blev 98 medan hans syster som fick en etta på sitt MH på skotten har en indexsiffra på 107. Den hund som har högst index på skott har 127 och den som har lägst har 64.

Har skickat mina frågor till en mailadress dit man kan skicka sina frågor, både allmänna och specifika om just sin hunds resultat. Svaren tas fram tillsammans med forskarna och läggs upp på SCK-webben. Förmodar att frågor om ens egen hund besvaras på mailen såsmåningom. Det kommer också att komma ett specialnummer i slutet av månaden som är 28 sidor om enbart projektet.

Man kan verkligen se att de uppfödare som har tagit hänsyn till MH-resultaten i sin avel tänkt rätt. Deras hundar och hundarnas släktingar ligger bra till i indexen. Tittar på egenskapen Lekfullhet som ju är bra att ha om man vill kunna träna med sin hund. I topp med 124 poäng finns hunden Alma, på andra plats har hon sin dotter Pixie med 122 poäng, på tredje plats, på nionde plats osv. återfinns Alma-barn. Pixie själv har även hon med sin dotter Elda på första sidan av 55 sidor med hundnamn med över 40 hundar per sida. På övre delan av sidan två återfinns Pixies andra avkommor. Tar vi egenskapen Jakt för de tre generationerna tikar har Alma 126, Pixie 133 och Elda 134, en förbättring framåt. Tittar vi på Nyfikenhet/Orädsla för dessa tre har Alma 117, Pixie 118 och Elda 119.

Intressant i sammanhanget kan ju också vara att påminna sig om hur hög arvbarhet de olika egenskapsvärdena (Svartbergs) faktiskt har. Arvbarheten för rasen collie är: Nyfikenhet/Orädsla 23%, Socialitet 25%, Jakt 18%, Lekfullhet 26%. Momentet Skott på MH har en arvbarhet på 11%. Extremt höga procentsatser med tanke på att man har avelsprogram inom koaveln som tar hänsyn till och avlar för egenskaper som endast har en arvbarhet på 2-3%!!!!

Tycker att indexet är ett ypperligt verktyg att ha i verktygslådan när man planerar sin avel, eller för den delen sitt hundköp! Den mentala biten behöver helt klart förbättras för collierasen och det här borde kunna snabba på den processen. MH, MT och MI för den mentala planeringen och hälsotester och exteriörbeskrivningar/utställningar för de andra bitarna är en bra grund att stå på när man gör upp sina planer och sedan åker för att träffa och lära känna den tilltänkta hanhunden till sin tik. Ska verkligen bli spännande att följa utvecklingen nu när rasen har tillgång till detta verktyg.

Besök hos mina valpar

Här kommer äntligen lite bilder från mitt och mattarnas besök hos mina fantastiska valpar. Vi passade på att åka på Tickets födelsedag så jag kunde få gratulera henne på 3-årsdagen.

Kakan hade med sig kameran men den gjorde inte som den brukade och satte inte igång blixten som den alltid gör inomhus annars så det blev halvsuddiga bebisar tyvärr. Men här är några hyfsade bilder i alla fall.

De var väldigt lekfulla mina bebisar.
Här är sonen min.

Sonen kampar med matte.

Korta stunder kunde de ligga och greja med sina leksaker.

 Full fart och lek med varandra i nästa sekund.

Väldigt sociala precis som sin pappa. De ville klänga på mattarna hela tiden och sätta sig på mattarna. Här är det tiken Under my thumb som vill upp till min matte.

  
Sylvassa små valptänder hade de förstås så mattarna såg smått illa åtgångna åt på händer och armar efter besöket. Men det är helt rätt, man ska smaka på livet.

  
Vilka små märken på stolsbenen? Vet vi inget om…

  
Smaskar i sig lunchen.

Efter maten blev de visst lite trötta. Här ligger tiken Under my thumb med sin leksak.

Och här ha hon somnat.

Tuffa tjejen Honky tonk women sitter och kopplar av.

Här har även hon somnat.

Här har sonen min blivit uppställd.

Tiken Under my thumb uppställd.

Här en bild till på henne. 

Syrran.

Sedan var de dags att packa in alla valparna i bilen för första gången. De skulle iväg och ögonlysas och chipas. De tyckte det var jättespännande att komma ut i buren. När de väl var framme och hade åkt hela vägen mot Karlstad och ut på landet på slingriga håliga grusvägar såg de däremot först lite medtagna ut men de repade sig snabbt och såg såhär pigga ut efter någon minut.

Här får jag för första gången träffa mina avkommor. Vi pratade massor med varandra. Hade så mycket att berätta för dem om livet, en faders dyrbara råd bjöd jag på.

Sonen min traskar runt på bordet inne hos veterinären.

Tiken Under my thumb hos veterinären.

Här har vi de stora vovarna som bor på kenneln. Buster är en jättego kille som är kastrerad. Bakom henne ligger en lite trött mamma Ticket och kikar fram till höger gör en pigg och intresserad Meduza.

När vi var klara hos veterinären åkte vi mot Karlstad och så chansade vi på att mattes bror och familj skulle vara hemma. Jo då de var ute och gick med sin vove men kom hem tills vi anlände. Superkul att träffa Fanny igen.

Vi busade ute i trädgården.

Och vi jagade varandra, precis sånt som vi vallhundar älskar att springa runt och jaga.

Skönt för mig att få komma ut och rusa av mig lite innan vi fortsatte hemåt igen. Blev en kvällskorv på IKEA Västerås också, var ju tvungen att fira på något sätt att valparnas undersökning hade gått så bra. 

Min son är såld men han skulle stanna någon vecka extra på kenneln tills hans nya matte och familj fick ledigt. Flickorna hade inte fått de rätta köparna ännu, lite kräsen måste man få vara när man väljer vilka som ska få köpa dem . De får stanna tills de rätta köparna dyker upp. Är DU intresserad går det bra att kontakta Daglösen’s kennel. 

Dekaldags

Nu finns det en ny dekal från SCK att sätta på bilen. Mattes bil är redan full med de två gamla dekalerna från SCK och den från SKK så det bidde ingen till min bil. Och Kakan hon har ingen bil alls hon storstadsjäntan, och vid närmare eftertanke så har hon ju sorgligt nog inte ens en egen collie...

En annan kul slogan hittade jag på NCK:s alldeles nya webbplats. För visst är det väl så, man har liksom inte börjat leva på riktigt förrän man skaffat sig en collie.

Min första grisknorr

Idag var vi ute vid Bromma Blocks och shoppade på BrommaZoomarknad. Jag var tvungen att ha hanhundsbyxor på mig så att jag inte skulle kissa på någonting. Inte så sexigt direkt men jag flirtade på med alla brudar jag träffade i alla fall och för min charm smälter de alla.

Hittade en hel del snacks och ben men inget som riktigt föll mig på läppen förrän Kakan grävde fram en grisknorr. Den tjatade jag till mig att vi skulle köpa, det är ju trots allt lördag idag.

Provade Biabäddar också. Den här är 80x100 men den kändes för kort för att riktigt få plats att ligga i. Jag borde nog ha största storleken på 100x120 skulle jag tro.

Testade skor eftersom jag får isklumpar mellan dynorna när det är kallt. De här skorna kändes inte som om de kommer att sitta kvar. Har fått tips av min colliekompis Zandi som har ett par bra skor som sitter kvar. Det är skor från Muttlucks som hon har. 

Kikade också på handmålade statyer som står utspridda över hela butiken. Lyckades hitta en collievalp men jag tyckte inte den var superfin direkt så det blev inget köp. Men de sålde alla för halva priset så denna kostade 1500 kr nu.

Brukar kika på de levande djuren de har också. Mina favoriter är fiskarna som de har i massor av akvarier, dem brukar jag stå och titta på när jag är där.

Passade på att väga mig. Väger nu 26 kilo. Känns lagom, vi är nöjda med det med tanke på att jag är 60,5 cm hög och ganska så lång.

Väl hemma igen fick jag min grisknorr. Det är första gången jag får något liknande så det var spännande att få prova. Låg och myste och smaskade i mig den och hade gärna tagit några till faktiskt.

Mina valpar är nu 6 veckor

Grattis på 6-veckorsdagen mina fina valpar!

Familjedag

Jag har haft besök av Kakans bror med familj. Det var jätteskoj för jag fick följa med på skidtur och så spelade kidsen massor av fotboll med mig. Spana in bilderna på hur kul vi hade det.

Jag fick verkligen ta fram det långa steget för att jag skulle hinna med.

 
Vallhund som jag är fick jag springa mellan täten och eftersläntrarna för att samla ihop klungan.

Min älskade boll lekte vi en hel massa med. Tänk vad underbart livet med en fotboll är egentligen.

 

Ingen valp till Kakan denna gång heller

Just nu är det lite tung stämning här hemma hos Kakan. Häromdagen fick vi nämligen veta att det inte blir några valpar efter Åska i år. Nu får det väl snart vara slut på strulet med valp till Kakan tycker jag. Hur många misslyckade parningar och valpningar och år av väntan ska man stå ut med egentligen?

Jag saknar dig fast du inte föddes – dig som jag skulle få träffa i sommar, du som skulle bli min allra käraste vän. Du skulle bli min Emmylou och min June och jag skulle bli din Gram och din Johnny. Kärlek, symbios och en vänskap utöver det vanliga skulle bli vår denna sommar. Nä nu deppar Kakan och jag ihop lite mer och lyssnar på "First aid kit" och deras sång ”Emmylou”

Besviken på Hurtta

Blev mäkta irriterad när jag i Hurtta Club såg att de i en tävling som handlade om vad man skulle göra med sin hund under året gav priset till bidraget som beskrev hur hon skulle ta emot en gathund, till det nordiska land hon bodde i, från Rumänien. Hundstackarn hade blivit påkörd och brutit ett ben och  fått två bäckenfrakturer. Han hade blivit hjälpt i hemlandet för skadorna men skulle nu hem till denna person och bo i familj i annat land. Att flytta från hemlandet och dessutom gå från gathund till familjehund kan vara aningen traumatiskt. Det stora problemet är dock de eventuella sjukdomar hunden kan ta med sig och därmed utsätta våra hundar för fara och i vissa fall även människor.

Gick förstås genast ur den klubben och skrev ett brev  till Hurtta om att jag tycker det är underligt att de stöder import av gathundar till de nordiska länderna. Jag vill absolut inte att min hund och mitt namn associeras med detta då jag själv vill följa den Svenska Kennelklubbens rekommendationer. 

Så här säger SKK:
” SVENSKA KENNELKLUBBEN VARNAR: Köp inte gathundar från utlandet!
Svenska Kennelklubben avråder från att ta hand om gathundar från andra länder. Ur smittskyddssynpunkt kan det vara ödesdigert att importera sjuka eller undermåligt vaccinerade hundar eftersom dessa kan sprida nya sjukdomar till de svenska hundarna och i värsta fall även till människa och andra djur. Det är också en risk att man... får en sjuk hund som kräver mycket vårdinsatser och medicinering och det var kanske inte något man räknat med från början. Dessutom kan flytten i sig och miljöombytet utlösa kraftiga stressreaktioner hos hunden. Det är behjärtansvärt att svenska hundälskare vill ta hand om hundar som har det svårt men ur många aspekter är det bättre att försöka minska lidandet på plats genom att stödja seriösa hjälporganisationer som verkar för en lösning inom landet. Om man vill göra en konkret insats är ett alternativ att ta hand om en svensk osåld valp från en seriös uppfödare med dokumenterad bakgrund. I dagsläget finns det inom vissa raser en hel del osålda äldre valpar som har ett stort behov av ett tryggt hem och en egen husse och matte som kan ge dem den tid och omtanke som behövs. Ett annat alternativ är att ta hand om de omplaceringshundar som finns hos djurskyddsorganisationer som till exempel Hundstallet."

En artikel från Upsala Nya Tidning som är några år gammal nu men som i dagarna har gått runt igen på Facebook handlar om en hund från just Rumänien som kom med en allvarlig smitta till Sverige genom en hjälporganisation som försökte dölja sjukdomens art.

Klart att det är behjärtansvärt at vilja hjälpa hundar i andra länder som har det svårt men gör då som SKK rekommenderar skänk pengar till landets egna hjälporganisationer. Vill man ha en egen hund och känna att man hjälper till finns det ju många hundar här i Sverige som behöver hjälp med ett tryggt och stimulerande hem, hundar som även blivit misshandlade på ett eller annat sätt. Stöd de uppfödare som jobbar seriöst under reglerade former för att få fram både fysiskt och psykiskt hälsosamma hundar.

Importera inte gathundar och ta inte hit hundar via hjälporganisationer, ni bara utsätter våra hundar för sjukdomar och lidanden helt i onödan. Dessutom kan ju i vissa fall även människor smittas. 

Kan bara konstatera att Hurtta inte ens svarade på mitt mail när jag ifrågasatte deras policy i denna fråga.

Mina valpar är nu 5 veckor

De växer så det knakar mina småttingar. Idag blir de hela fem veckor.
Valp finns ännu att tinga hos kennel Daglösen.

Min son idag: