Vill mottagaren ha Disneyprinsessor eller Hannah Montana tror du?

Nu har jag fullgjort min barnvaktsvecka i Linköping. Det var hämta och lämna på dagis och skola som gällde varje dag. Här ser ni mig när jag hämtar flickorna, jag har lite svårt att koncentrera mig på fotografen eftersom det står en hel skolklass innanför ett fönster och knackar och ropar åt mig hela tiden.

För att se att barnen skötte sig gick jag ibland bort till dagis mitt på dagen och kollade. En dag var alla ute och skulle åka skidor. Här ser ni lilla A och mig. Det var kul att se när de gled ner för backarna. Tyvärr hade jag koppel på mig men annars hade det känts bra att få jaga dem lite där i backen tror jag.

Hade tagit med mig min gamla kära fotboll. Tänkte att den kan jag ju bara inte vara utan en hel vecka inte. Vi hade mycket roligt med den på tomten. Men så en dag började de snöa och snöa och så fortsatte det i flera dagar. Min stackars halvluftade gamla boll försvann där någonstans på tomten under all snön. Det var omöjligt att hitta den. Matte hon skulle absolut ha med mig och åka hem hur jag än tjatade om att jag vägrade följa med utan bollen.

När jag kom förbi hos Kakan på vägen hem till mig så var jag alltså ganska bedrövad. En Lassie utan sin boll är liksom ingen riktig Lassie. Kändes tomt inom mig. Kakan hade dock hört om min stora förlust och kastat sig iväg på morgonen för att inhandla en ny boll till mig. Hon hade inte haft det helt lätt eftersom det inte är bollsäsong nu. Till slut hade hon dock hittat en härlig boll på NK:s leksaksavdelning av alla ställen. Hon berättade att expediten hade visat upp och låtit henne välja mellan bollar med Disneyprinsessor och Hannah Montana som motiv. Expediten hade sett något förvirrad ut när Kakan sagt att hon inte trodde att jag skulle bry mig så mycket om vilket motiv det var på bollen så länge det gick att spela med den.
Jag blev så sanslöst glad när jag fick se bollen. Här ser ni mitt spontana glädjetjut.

Den satt hur skönt som helst i munnen och hade utmärkt studs. Matte och jag spelade massor när jag kom hem. Fick hoppa som en hind i snömassorna men inget kan stoppa mig när det vankas bollspel. Vilket motiv det blev? Disneyprinsessor förstås, de matchar bloggen bäst!

Håll koll på dina flockmedlemmar

På vägen ner till mitt barnvaktsjobb i Linköping hann jag med att stanna några dagar och kolla upp Kakan. Det är viktigt att inte lämna sina flockmedlemmar vind för våg utan kommer de inte till dig så får du ta dig till dem och kolla läget. Kakan hade haft besök av den löpande flickan Snövit dagen innan jag kom. Och här hittade jag en bild på när hon ligger och slappar i Kakans soffa, det får minsann inte jag göra.

Drog ut Kakan på en tur runt ön iklädd långlina. Lyckades få vittring på en löptik och spårade snabbt ifatt henne, men när jag nästan var framme sa Kakan ”nu vänder vi”. På den signalen brukar jag alltid tvärvända och galoppera tillbaka en bit. Men den här gången blev jag sur och stannade och skällde ut henne. Så himla taskigt att vända precis då.

Här står jag på en udde med Lilla Essingen bakom mig.

Det finns inte så jättemånga grönområden men under Essingeleden brukar det vara stort och bra. Dock håller de på och bygger på bron så det är en massa bråte och låter som bara den, ingen lugn naturupplevelse direkt. Det susar och dundrar i ställningarna när E4-bilarna och spårvagnen åker över broarna. Här tänker jag kissa ner vägskylten men precis när jag ska till så puttar den mig i ryggen, då vänder jag mig snabbt om och stirrar ut den. Man beter sig inte hur som helst mot mig inte.

Uj uj uj, den där storstan suger verkligen musten ur mig. Hittade en underbart skön stor V-kudde som Kakan sytt. Perfekt att köra ner nosen mellan ”benen” på den. Fick dock lov att dra upp nosen då och då för det blev lite ont om luft…

Tilldelad stort A

Jippiii, nu har resultaten för röntgen kommit in i Avelsdata.

Jag har alldeles perfekta höfter visar det sig, fick HD grad A. Dessutom har jag perfekta armbågar också. Där fick jag nämligen ED ua (0) .


Tack Knivsta Veterinärpraktik för de fina bilderna!

Hur man kan få leka lös i stan

Nu har jag och matte varit och hälsat på Kakan i stan i fyra dar. Jag är lite kluven till det där med att bo i stan. Kakan är ju där och det är såklart kul att vara med henne, det bästa jag vet är ju när hela flocken är samlad, men samtidigt så kan det bli lite långtråkigt när man inte får springa lös i någon skog. Ja, jag får faktiskt inte alls springa lös i stan. Men själv är bäste dräng brukar jag säga, är det ingen annan som hitter på nåt till mig att göra så får jag väl göra det själv. Medan mattarna ägnade sig åt sitt så hittade jag en smaskig stämpel som Kakan fått i julklapp av Anna och Pepsi. Kakan blev inte precis glad när hon hittade mig och stämpeln. Jag brukar aldrig sno saker annars, det här är fösta gången. Det borde lära dem läxan att aktivera mig bättre.

Efter stämpelincidenten tog Kakan faktiskt med mig ut på baksidan för att leka. Och hör och häpna, jag fick vara lös mitt i stan minsann! Av det här drar jag lärdomen att snor man något som de gillar extra mycket får man världens bästa lekbelöning. Här är lösa jag och Kakan i full gång med min nya leksak som jag fick häromveckan av Kakan.

Stan kan också bjuda på trevligheter i form av andra hundar, då speciellt vackra flickor. Träffade en lösgående Bernersennen-flicka som jag fattade tycke för. Hennes husse sa att hon var kastrerad men tjej som tjej tycker jag och blev kär i alla fall. Vi kom bra överens även om jag tycker att hon hade en aning för mörkt skall när jag luktat för länge i rumpan på henne. Men så finns det ju också de där rivalerna, andra killar som tycker att de äger stället. En goldenkille på 7 år kom springande och tyckte att han skulle bestämma över mig. Då insåg jag att det var bäst att dra ner svansen och platta till öronen för han var lite väl på hugget. Den hussen sa faktiskt att han brukade uppfattas som välgit påflugen. Mattarna har en tendens att lyxäta när de är tillsammans i stan. Det blev köpepizza, glass, chips, bullar, tårta mm. Jag snodde åt mig chipspåsen men kunde inte öppna den tyvärr. Får som vanligt bara äta mitt i/d foder från Hills.

Här är vi på långpromenad i Traneberg för att kolla på en lägenhet. Kakan funderade på om hon skulle köpa en större lägenhet som dessutom hade uteplats och inhägnad tomt. Det tyckte jag verkade bra för hon sa att där skulle en hund kunna springa omkring. Hon förklarade att inte bara jag skulle få vara där utan i så fall tänkte hon utöka flocken med en flickvove. Enligt SKK finns inte en enda collie som bor på Kungsholmen där Kakan bor nu men väl 13 Engelska springer spaniels. Så hon sa att kanske det passar bättre med en sådan flicka här nära vattnet. Hon stog i valet och kvalet över att låta en smart vacker liten Måna från Picabo flytta in. Jag lade genast in höga protester. Helst ska hon bara ägna sig åt mig och måste hon ha en flicka så ska det vara samma ras som jag. Hon verkar inte helt övertygad om det men har till slut i alla fall släppt tanken på Måna. Det var det där med att träna och tävla fält (jakt) med Måna som kändes aningen för komplicerat att kombinera med att bo i stan. Så jag fortsätter, för tillfället, att vara hennes största kärlek.

På hemvägen från Alvik/Traneberg orkade vi inte gå så det fick bli en tur med Tvärbanan. Jag har åkt den en gång förut, då var det supermycket folk och stressigt. Den här gången var det en lugn söndag och jag fick plats att sitta bredvid matte så det var kul faktiskt.

Ingen EDHD-hund

Jag och mattarna har varit iväg och röntgat mig igen. Den här gången ägde spektaklet rum i Knivsta. Vi började med att sitta i väntrummet ihop med en söt cockerspaniel. Men ganska snart kom en veterinär och lyssnade på mitt hjärta och kollade i munnen så att jag var i form för att ta emot en extra stark knockoutspruta. Fick snabbt sprutan i nackskinnet och då berättade de att jag antagligen skulle kräkas. Sagt och gjort kräktes jag en hög och dåsade sedan snabbt till.


Blev inburen i röntgenrummet där jag nästan slocknade i Kakans armar. Då var det tydligen dags att lyftas upp på röntgenbordet där jag lades på rygg i en vagga. Har inga bilder därifrån eftersom Kakan fick stå och hålla huvud och sedan även ben i rätta ställningarna.


Först tog de en enda bild på mina höfter för att kolla om jag hade Höftledsdysplasi (HD). Man kan ha höfter som är mellan A och D. Jag fick ett superstarkt medel att slappna av på och det brukar göra att bilderna blir sämre så det var vi lite oroliga över. Men när hon som tog bilden kom in med den sa hon att ”det här ser riktigt bra ut”. Det tolkade vi som att jag har HD grad A! De tog två andra bilder också, på mina armbågar. Det var för att kolla om jag har någon Armbågsledsartros (ED). Även här sa hon att det såg väldigt bra ut på bilderna. Det slutgiltiga svaret får vi dock om några veckor så håll tassarna för att hennes avläsning stämmer.

För er som vill läsa mer om HD- och ED-röntgen finns en broschyr som SKK har gjort.

Till min fördel i gördel

Rysligt vad det slog till och blev kyligt ända nere på mina breddgrader då. Men jag antar att det inte finns några dåliga väder, bara dåliga kläder. Jag har fått en alldeles ny och varm halsduk som köpts i Nya Zeeland och gjorts av fårens ull där. Egentligen var den till matte men eftersom hon fick mössan och sockorna tyckte jag inte det var mer än rätt att jag som var i störst behov av halsduken fick den. Använder den som en gördel så att min stackars rakade mage inte ska känna sig så kall. Kanske inte världens sexigaste men jag bär den varmt och skönt under mitt täcke.


Jag ser väl ganska snygg ut i alla fall i täcket när inte gördeln syns va? Jag vet att jag är lite smått fåfäng och att man inte ska bry sig om vad andra tycker, speciellt inte när det är såhär kallt. Men jag är fortfarande ungdom och då är man ganska angelägen om att bli accepterad och omtyckt. Såhär djup snö är man tvungen att pulsa fram i om man ska kunna traska en sväng på golfbanan.


Dykning är min paradgren såhär i vintertider. Ibland dyker jag efter spännande lukter och ibland får jag dyka efter fotbollen. Såhär kan det se ut när jag kommer upp direkt efter ett dyk. Nästan lite svårt att se ibland faktiskt.



Blir man för snöig på nosen kan man ta och rusa allt vad man har då brukar det flyga av.


Är det inte härligt ändå med vinter. En sån här fin dag när solen lyser så att snön gnistrar går det inte att göra annat än att stanna upp och sätta sig och njuta en stund. Här är jag på besök i solskenet inne i Uppsala.

Jullov

Nu har vi varit i Linköping och firat jul i massor av dagar. Det var härligt med så mycket folk som ville leka med mig. Här bygger jag och E en snögrotta. Jag är en hejare på att gräva i snö ska ni veta.


I brist på fotbollar gjordes häftiga snöbollar som jag fick fånga. Härligt fantastiskt vad mycket kul man kan göra med snö.


S hade varit ute och jagat och skjutit sitt första rådjur som han nu förärade julbordet. Alla tyckte det var smaskigt så jag lovade att jobba vidare på min viltspårsutbildning så att jag kanske kunde ha med mig sånt gott till nästa julbord.


I vardagsrummet fanns en stor hög med spännande julklappar. Jag hittade en som jag tyckte särskilt mycket om. Den luktade nämligen väldigt mycket som mina vänner ESSingarna. Bestämde mig för att den var till mig och att den skulle öppnas genast. Men då fick jag bannor för inget fick öppnas innan någon figur som kallade sig Tomten hade kommit.


Till slut kom den där nissen. Jag ville rusa fram direkt för att få mina klappar. Han ville dock komma in och sätta sig och dela ut en klapp i taget till var och en innan han gick så jag fick hålla mig till tåls.


Klappen jag nosat upp var såklart från ESSingarna. Den innehöll en superläcker tomte. Dessutom fick jag tre ficklampor av ESSingarna så att mattarna lättare ska hitta innehållet till mina svarta påsar när vi går på kvällspromenader. Man tackar, man tackar!

Förstår inte hur man kan bli så trött bara av att ha kul och äta. Men jag var inte den enda som tog en lur när chans gavs.

Spela snöboll

Jippiiii vi har massor av härlig snö fortfarande. Den lämpar sig perfekt för rusningar och dykningar.


Förutom galopp brukar jag som ni vet ägna mig åt bollspel. Det funkar halvbra att spela i snön. Mattarna blir mycket snabbare trötta och så kommer bollen inte lika långt. Fast fotboll är ju ändå fotboll så klagar egentligen inte.


Såhär ser man ut efter en match i snöyran.


Även jag brukar kunna bli lite trött efter allt springande och spelande. Då stannar jag upp en stund och funderar på om jag inte kan kila in och hitta på något lugnt och skoj där.

Eftersom jag är en mycket klok kille kommer jag snabbt på att jag t.ex. kan ta fram min Turbo Dog leksak och köra lite hjärngympa. Senast fick jag in snitsen efter bara några försök. Mattarna hade varit snälla och satt plopparna ganska långt ut men nästa gång ska jag be dem sätta dem längre in. Man ska ju inte göra det för lätt för sig då är det ju ingen sport liksom.

God Jul och Gott Nytt År

Nu ska det bli skönt och ta lite julsemester och byta miljö ett tag. Hoppas vi alla får en snörik helg. Önskar er alla en God Jul och ett Gott Nytt Hundår!

Kakan fick sig ett gott skratt när jag påpekade att hon råkat göra en glittrig guldgloria ovanför mitt huvud på den här julbilden. Jag är en väldigt speciell hund!

Stora Stockholm 2009

Nej kära vänner jag har inte varit och vänstervarvat. Ni som hängt med här vet ju att jag legat på sjukhus och fått hela magen renrakad. Och så kan man ju inte komma och visa sig på Stora Stockholm inte. Jag bidar min tid, vill vara till min största fördel om jag ska vänstervarva i sådana sammanhang.

Mattarna hade anlitat Kakans vänner, paret M och Å, som hundvakter åt mig hela lördagen så de själva skulle kunna hänga på mässan. Sagt och gjort, snälla M och Å infann sig i arla morgonstund. Det var kanon att ha dem som hundvakter. De var väldigt måna om att tillgodose alla mina behov. Vi hade många promenader, lekstunder, vilostunder och matstunder.

Lite avis var jag i och för sig på mattarna som fick åka iväg och träffa min syrra och uppfödarmatte. De två hade jag gärna gett några rejäla nospussar. Jag fick den här bilden på syrran. Vi är väldans lika tycker jag, samma ansiktsdrag. Hoppas vi kan vänstervarva ihop någon annan gång. Och så skulle vi kunna snacka viltspår, det är vi ju ena hejare på båda två.


De hundar som domaren tyckte var allra vackrast var tyvärr inga av mina närmast anhöriga, utan BIR blev Steadwyn Fire Caster (född 2008-12-06) vars mamma, Steadwyn Most Ravishing blev BIM. Grattis till er!

Här ser ni min kennel i uppfödarklassen. Från vänster står Sam – Fancymore Golden Highscore, Mira – Fancymore Morning Angel, Cera – Fancymore Angel of Love, Tissla – Fancymore Faithful Angel.

Hade gjort en uppgörelse med mattarna om att de skulle shoppa till mig eftersom jag inte fick följa med. Jag hade önskat mig en sån här guldsoffa. Mattarna hade sett den på mässan men tyckt att den nog var lite för liten för mig förklarade de.

Och en sådan här vagn att ha när det blir alltför långa promenader i trista miljöer hade jag också önskat mig. Vi hundar behöver faktiskt sova en hel del.

Fick tyvärr inga av mina två önskningar här ovan men min tredje önskan fick jag. Detta fina blå regntäcke från Hurtta kom de hem med. De hade beställt det i förväg så det var bara att hämta ut det. Turligt nog hade Häromi bestämt sig för att ha rea på just det blå täcket på mässan så mattarna behövde endast betala 295 kr. När jag provade det täckt i affärerna hemma kostade det 550 kr så mattarna var jätteglada att de väntat till mässan. Detta innebar att de trots min 15 000 kronors sjukhusvistelse hade några sista slantar kvar och också kunde köpa hundra snurrade tuggben som är mina favvisar.
Här provar jag täcket och passar också på att lyssna på årets mässlåt ”Best in Show” av XLNT Marc för att skapa lite mäss-stämning hemmavid.