torsdag 29 december 2011

Valpar väntas

Nu har jag äntligen fått gå hela vägen med den finaste av flickvänner. En dag kom hon åkande ända från Värmland hem till mig på landet. Såhär fin är hon. Hon är sparsamt utställd men har ett cert.


Hon kom verkligen på rätt dag. Hade svansen i vädret hela tiden.

Jag fick titta och prova som jag ville. Jag var lite osäker på vad jag skulle göra först för det var första gången för oss båda. Hon stog så snällt och gick omkring lite för att jag skulle förstå. Och minsann fick jag till det till slut så nu kommer det nog små Lassiegossar och Ticketflickor i januari nästa år.

Hoppfull

Jag är så lyckligt lottad som får bo alldeles intill den fantastiska skogen där jag kan springa lös och ha roligt. Här hoppar jag över omkullblåsta stammar.


En klart lycklig dag med Clara och Lycka

Ja ni nu var det ju hundra år sedan jag bloggade och inte är det mitt fel inte. Jag lever livet och skapar massa intressanta händelser men den däringa Kakan som ska hjälpa mig med tangenterna har visst haft annat för sig. Nu har jag dock fått fatt på henne så vi gör ett försök att komma ikapp här då.
En dag i mitten av oktober hade jag två av alla mina flickvänner på besök. Den här gången kom Clara och Lycka med hela familjen från Sagalyckans kennel på besök hem till Kakan där jag för tillfället befann mig.


Här är jag inne med tjejerna. Den sobla är Lycka som precis skulle fylla ett år. Det andra är Clara som är fyra månader yngre.

Lycka hittade en av mina små tuggpinnar. Jag delar gärna med mig, i ärlighetens namn är jag inte så himla förtjust i tuggpinnar. Kan funka ibland, men godast är tandborstpinnarna det är smarriga grejer det.


Clara tog över pinnen och smällde i sig hela. Härligt att tjejerna kände sig som hemma, betyder att jag var en god värd.


Tog med dem ut på en promenad i omgivningarna också. Då träffade vi på de här små rackarna. Det bor väldigt mycket olika hundar här i husen runt Kakan.


Man blir himla trött av att hänga en hel dag med brudarna. Tar mig här en välförtjänt vila på Kakans nya soffa. Perfekt med den där extra utstående delen, den har jag gjort till min plats.





torsdag 27 oktober 2011

Collieträff

Har varit på Collieträff som ordnades av Collieklubben Östra. Vi höll till i Mörtsjöängarna i Täby. Vi var ett härligt litet gäng som kom och fikade och tränade tillsammans.
Här är vi hela hundgänget som kom. Kortisen Spike, valpen Liam och Chille och Albin och så jag förstås. Dessutom kom matte till Mironik’s Elvira Madigan (Vilda) men voven stannade hemma då hon varit ute på skogsäventyr och var alldeles trött innan träffen. Jättekul att matte kom, speciellt som Kakan då fick en massa matnyttiga lydnadstips av matte som tävlat på elitnivå.


Lilla Liam (mamma är Mironik’s Ursus Malai) var jätteduktig och tränade på med oss andra när han inte lekte med sin repboll. Jag hade sett honom förut, nämligen på utställningen på OTBK som Collieklubben ordnade där veckan innan.

Min matte fick låna unge herren Spike.

Grabbarna grus, Chille och Albin vars matte hade ordnat hela träffen.


Dagens tema var rallylydnad som jag själv är novis på. Det var jättekul och jag var superfokuserad när vi körde. Helfestligt att man fick använda både röstkommandon och kroppsspråk för att genomföra momenten. DK vad är det liksom?
Här testar jag ock Kakan slalom som var ett av momenten i rallylydnaden.

Mentaltest - Korning

Det här inlägget låter jag Kakan skriva, så ”jag” är alltså just här Kakan.

Vi kom med på ett MT på Örebro BK, Tusen Tack Bettan för att vi fick vara med!

Jag börjar med förklaringarna (eller bortförklaringarna ha ha ha…) och det är att Lassie dagen innan och denna dag inte hade ätit någon mat och att vi körde till Örebo samma morgon som han skulle gå banan. Borde ha insett att jag skulle ha brutit honom direkt i kampen när han inte var sig själv, men jag var så inställd på att han skulle gå det eftersom det hade varit så extremt svårt att få en plats och jag hade känslan av ”now or never” vad gällde MT. Märkte direkt att han var jättetrött, han ville inte kampa med bitstocken som han annars älskar, inte ens med mig. Även om han hängde med och sprang efter stocken så började han skälla sådär ljust som han gör när han är trött och behöver sova.

I alla fall så gick som sagt kampdelarna åt skogen medan det egentligen skulle ha sett ut såhär.
Lassie i vintras med bitstocken som är hans favoritsak nummer två efter bollen.



Nästa del var Förföljandet. Där sprang han iväg men fastnade mitt bland alla rep och nosade runt på de svarta plopparna som håller fast repet istället för att bry sig om trasan.


På Uthålligheten när trasan åker in i ett rör sprang han efter men stannade inte kvar och jobbade.
Så var det dags för mig att springa och gömma mig och för Lassie att ta sig förbi ett antal halvgubbar som stod i halvcirkel. Han stod och pep efter mig och när de släppte sprang han iväg som ett skott genom gubbarna, men kom ut på sidan så det tog några sekunder extra att hitta till mig. Inga problem att gå förbi gubbarna på tillbakavägen heller.
Han orkade inte engagera sig i några människor idag tyvärr. Annars är alltid folk så förvånade över att han är så extremt social för att vara collie. Han tror att han känner alla och så fort han får chansen ställer han sig vid okända och pressar sig emot dem för att bli kliad på ryggen. Men idag tog han bara måttlig kontakt och hälsade kort på de som kom. På en del av det sociala samspelet, den med killen som var utklädd, visade han stort intresse och drog och ville iväg och kolla. Men när killen tog av sig kläderna och vände ryggen till var han inte så intressant längre utan det blev bara en kort hälsning. Han fick här betyget ”Svarar ej på lekinviter”.



Så var det dags för hans gamla paradgren Dumpe. När han gick MH skällde han ut dumpe och gick sedan fram själv utan att jag tagit ett steg. Men idag skällde han ut dumpe och gick en bit fram sedan gick han åt sidan och gjorde något annat. Fick lov att ropa in honom när jag stod framme vid dumpe, men då kom han ju som en pil och nosade själv.

Efter Dumpe var det skramet. Det här skramlet var ganska förvirrande. De flesta banor jag varit på har haft skramlet uppe på en bänk/ställning i form av en plåt och inte såhär bakom en slags täckgrej. Har sett ungefär samma på Vaxholm dock men där räckte det för alla hundar att gå fram till täckgrejen för att bli godkända och då var momentet klart. Lassie hoppade till men kom fram och nosade på framsidan av täckgrejen här. Sedan var han klar tyckte nog han. Men det räknades inte utan han skulle ha gått runt och fram till tvättrumman som stod bakom. Jag fattade inte heller så jag tog bara ett steg mot täckgrejen när de sa att jag skulle gå halva sträckan fram.Till slut sa de till att jag skulle gå bakom och där ropa på honom och då kom han ju som vanligt snabbt dit. Han tråkade ut sig och började skälla ljust när vi var tvungna att stanna där bakom ett tag även efter att han direkt nosat på trumman.


Så kom vi till släden. Här sa Lassie till den på skarpen när den började komma nära. Måste säga att jag tycker att domaren drog den väldigt konstigt. Han körde förbi hunden i rasande fart och sedan nästan ända på mig, bara en meter ifrån knappt. Har aldrig sett någon släde gå så fort hela slutsträckan, dvs. sista tredjedelen och dessutom förbi hunden. I alla fall så gick Lassie fram och nosade när jag hade gått fram och stod bredvid släden.
Om man tar de här tre momenten och lägger dem till bedömningen Nyfikenhet tycker jag att han i alla fall borde ha fått ”Går fram med hjälp” och inte som han fick ”Lång tid med hjälp för att gå fram”. Men jag vet ju inte hundra vad som ligger bakom de här formuleringarna, trodde att om han kom direkt när jag ropade på skramlet att det räknades som att han ”går fram med hjälp”, men kanske hamnar man i kategorin ”Lång tid..” om man blir tvungen att ropa på hunden?
Skotten vet vi att han har svårt för, vi avstod dem på hans MH men nu lät vi dem skjuta ett skott. Han visade att han blev berörd genom att börja gå runt så vi slutade vid ett skott.

Sammantaget hade jag en extremt trött hund som inte orkade engagera sig som han brukar. Men han visade ändå hyfsad anpassningsförmåga (30 p), lite halvdan koncentration (30 p), avreaktionen var inte som på MH där han inte hade några kvarstående rädslor för att här visade han undvikande en gång när jag gick förbi släden (30 p) och i minnesbilder räknas väl också släden in för där fick han 15 p, han stod emot bra och blev inte speciellt rädd men han fick en trea alltså 12 poäng på det. Slutsumman blev 226 poäng.

Vi GRATULERAR de hundar med hussar och mattar som denna dag klarade Korningens mentaldel:


Lassies MH kan ni läsa om här och se filmen på några av momenten.

tisdag 20 september 2011

Viltspårsträning

Det här får bli ett samlat inlägg om min viltspårsträning. Efter godkänt anlagsprov tränar vi vidare med de olika svårigheterna i öppen klass. Kakan har dock bestämt att hon inte vill ta ut mig på fler tävlingar i det här för hon är inte hundra på att jag skulle klara skottprovet, en 9 mm ca 10 meter ifrån mig. Dessutom vill hon inte tävla om hon inte är hundra på att vi klarar oss, men jag säger att man kan aldrig vara hundra vad gäller hundar och tävlingar, men hon vägrar i alla fall. Men tack och lov får jag i alla fall fortsätta träna viltspår som jag är helt galet förtjust i.

Måndag: spåret hade legat 16 timmar i regn. Körde oblodade vinklar. Gick galant.
Tisdag: spåret hade legat 6 timmar. Tog med sadistvinkeln för första gången, alltså den med tillbakagång. Jag gick åt rätt håll på en gång. Gick väldigt snabbt och lätt.
Torsdag: spåret hade legat 17 timmar. En 15 meter tillbakavinkel. Jag går åt fel håll och ringar och försvinner så Kakan måste ropa tillbaka mig. Då går jag på spåret och åt rätt håll. För övrigt snabbt och lätt spår.
Fredag: Spåret legat 19 timmar. Två tillbakavinklar. Den första går jag på luringen men hittar tillbaka. Andra spårar jag ur men ringar mig tillbaka.
Lördag: Spåret hade legat 19 ½ timmar och innehöll två tillbakavinklar. Snitslarna i början var stulna!!! men Kakan minns var hon hade börjat. På första återgångsvinkeln kom jag snett in så det blev rätt på en gång. Den andra gick jag åt fel håll men vände och hittade direkt tillbaka.
Onsdag: Två spår som bara är tillbakavinklar i sig, 7½ timmar. Kakan har bestämt att här är det delmomentsträning som gäller precis som i lydnaden. Den första gick jag åt fel håll men vände efter en liten bit och kom tillbaka till skiljevägen och gick åt rätt håll. Spår/vinkle två gick jag åt fel håll, vände och återgick till starten sedan åter till skiljevägen där jag valde rätt håll och hittade skanken.
Torsdag: Spåret var 22 timmar gammalt. Två spår med enbart tillbakavinkeln. Den första vinkeln gick jag åt rätt håll direkt på. Den andra vinkeln/spåret gick jag in på fel vinkel men vände och gick spikrakt tillbaka till delningspunkten och rakt åt andra hållet och hittade skanken.

onsdag 14 september 2011

Huggit i

Jag har fått hugga i och hjälpa mattarna med höstveden. Ett slit och släp var det men jag är en stor och stark kille jag. Först skulle allting bäras till klyven. Här är jag på gång


Vi skulle för första gången bygga en sån där rund pyramidstapel. Jag fick lov att inspektera noga så alling hamnade på rätt plats.

Ibland kune jag inte hålla mig utan tog paus och lekte med en av klabbarna.

Såhär fin blev vår stapel. Vi slängde ner en hel massa inuti också så nu hoppas vi den står sig ända till nästa vinter och torkar fint.

söndag 21 augusti 2011

Sommarbestyr

Nu börjar det kännas lite höstlikt hemma hos mig. Det är skönt tycker jag för jag gillar inte när det är sådär gräsligt varmt. I sommar har jag passat på att tappa massor av päls, jag har faktiskt aldrig varit så naken som jag är nu. Känns härligt och luftigt. Ytterligare en del försvann nyligen när mattarna duschade mig med vattenslangen utomhus och schamponerade mig. Som tur var hade de kopplat om slangen in till badrummet och dragit ut den genom fönstret så jag fick ljummet och skönt vatten. Är ändå ingen höjdare att schamponeras tycker jag. När jag är klar brukar jag rusa runt som en galning och gärna rulla mig också om jag kommer åt.



Har hunnit med att åka in till Uppsala en del på lite semester. Här är jag ute och går med Kakans pappa uppe i Ulleråker, där finns fina miljöer och skogar att ha kul i.

Till sommaren hör ju också det här med grillkvällar. Har hunnit med en del såna också. Min roll är att övervaka köttet.

Men jag har inte bara slappat i sommar inte. Har varit på utställningar och blivit fullcertad, tagit anlagsprovet i viltspår och tränat lydnad med mattarna. Viltspår fortsätter jag att träna för jag är helt galet förälskad i den sporten!

fredag 29 juli 2011

Alla har vi våra dagar

Royal Kate på Arlanda

På måndagen efter Collie-SM packades alla vinster och hundar in i uppfödarmattes bil och i Signe/Rut/Alice bil för vidare färd mot Fancymore colliläger i slutet av veckan i Sundsvall. Först skulle det dock göras ett viktigt stopp på Arlanda. Det var ingen mindre än Kungaliga Kate som skulle hämtas upp. Kate satts på planet i England på morgonen så uppfödarmatte ville gärna ha ut henne så fort som möjligt. Det var väl inte det lättaste och smidigaste att få ut en hund på Cargo inte. Först fick man prata med Cargo och scannas där sedan fick man en karta för att köra till Tullen och Polisen långt borta där man skulle få ett dokument stämplat. Det fick köas länge och väl hos tullen. Kakan stod ute och väntade med de andra vovarna och träffade poliser som åkte iväg i piketbussen.

Efter att Kate väntat några timmar borta på Cargo fick hon äntligen se sin nya matte igen. Hon stog där så liten och fin i sin bur mitt bland all stor frakt och enorma hyllor och susande truckar.


 En kille kom körande rakt fram till Kate i sin truck för att kolla hennes papper och klippa upp den förseglade buren.

Kate var pigg och nyfiken och kom gärna ut ur den kissiga buren. Här har hon precis fått komma ut och direkt upp och gosa i min uppfödarmattes famn. Hade själv gärna haft en sån gosstund, jag är gaaaaalen i min uppfödarmatte!

På en tråkig grusplan på Arlanda får Kate känna på Sverige. Hon traskar på och är nyfiken och vill hälsa på alla som är med för att hämta henne, Kirsten med dotter och Kakan.

Sedan får hon lite mat som hon kastar sig över, hon har ju inte fått äta något sedan tidigt på morgonen i England.



Här är en liten filmsnutt på när Kate äter sitt första mål i Sverige. Hon är döpt till Kate eftersom hon föddes samma dag som Kate Middleton och Prins William gifte sig.

På den här filmen går Kate en lite promenad.

Jag är faktiskt släkt med den här snygga lilla tjejen på långt håll. Hennes mamma är Danfrebek Duffy och hennes pappa är Merlin (Danfrebek Truly Magical)
Här är Merlin som är trefärgad.

Här är mamma Duffy som är stor och dräktig.

Collie-SM 2011 i Örebro

Kakan fick verkligen en spännande helg som började med att kompisen Jennys sheltie, en av alla mina tjejer, Sally fick Cert. Sedan vidare till Collie-SM som jag ska berätta om nu och till slut avslutades det hela med uthämtning av en collieflicka på Arlanda som kommit från England och ska bo hos uppfödarmatte.

I år ägde Collie-SM rum i Örebro på brukshundklubben där. Kakan kom iväg tack vare att hon fick åka med Jenny ner till Köping och vidare därifrån med uppfödarmatte ner till SM, snacka om fina vänner hon har!

På lördagen pågick brukstävlingarna och medlemsmöte. Efter att ha installerat sig i stugan där det bodde sex vovar var det dags att äta fin middag med de andra deltagarna. Här ligger Signe (Fancymore Guardian Angel) och vilar sig i stugan.


Kakan passade också på att köpa lotter och vann en uppsättning golfbollar, det passar ju bra när jag faktiskt bor på en golfbana.
Det var såna här fina rosetter som söndagens tävlande suktade efter.

Uppfödarmatte fick hastigt kasta sig ut i ringen med Mironik’s Cooper som saknade handler. Det gick bra för lilla grabben, han fick HP och kom fyra. Jag har träffat honom förut.

Det var en hel massa valpar, hela 25 stycken. Här ser ni Avelsklassen som vanns av hanhunden Rex (Springmist’s the Rednex) med sina valpar från Cool Lines kennel.

Supersnygga DeNiro (Fancymore Special Performance) vann öppen klass.

 Championklassen vanns av Sky (Danfrebek Design De Luxe). Tvåa Shep’s gonzales que guapo. Trea Shim’s say it again in blue light. Fyra Sammen’s blue tombe.

I klassen för bästa hanhund var det Sky som vann medan DeNiro kom tvåa. Certet gick till fyran junioren Shim’s here I come my friend.

Bästa veteran blev min snygga morfar Fancymore Double-O-Seven, Naglo.

Så var det dags för tjejerna. I unghundsklassen tävlade Rut (Fancymore Angel of Diamonds) och Charlotte (Fancymore Love Explosion).

Klassen vanns av Seabound’s Love Love Love, den tjejen har ett magiskt steg. Rut placerade sig som trea. Tvåa blev Caradhras maryland mayflower och fyra blev Craft’s easier rose.

Här står tikarna som tävlar om bästa tik medan domaren gör sitt val. Resultatet blev att veteranen Mira (Fancymore Morning Angel) vinner. Tvåa med Cert blir unghunden Brummelisa (Seabound’s Love Love Love), trea Bermark’s Olwen in Blue, fyra Mari-Mon’s Silver Sky.

Mira showade vidare och vinner över korthårsveteranen och blir BIS-veteran, SM vinnare veteran.

Kennel Fancymore vinner uppfödarklassen för långhår och blir BIS-2 uppfödarklass på SM. På bilden Åsa med DeNiro, Meta med Mira, Kakan med Cera och Annica med Naglo.

Här börjar det trilla in tjusiga rosetter.

Sky och Mira tävlar mot varandra om BIR och BIM. Det blir Mira som går segrande ur striden.

Miras rosetter och Skys rosetter.

SM-vinnare långhår vinns av Mira medan Sky kommer på andra plats, SM-2 vinnare!

Här är Skys rosett och pokal i glas som tvåa på SM för långhår.

Mira får tävla vidare om titeln Best in Show och SM-vinnare. Hon vinner över korthårscollien Siiri (Cinnaberrys Shining Star).

Domare Geddes från Ingledene kennel i England var alldeles tagen av Mira. Han kommenterade:”Best class today – absolutely gorgeous”, “A cracking almost 10 year old, born showgirl!” Lilla porslinscollien framför Mira var en present till vinnaren från The International Collie Society, den är tillverkad av Royal Crown Derby och är en brevpress.

Mira fick en hel hög med vandringspokaler och rosetter. Många priser i form av säckar med hundmat, fleecetröjor, ryggsäckar, stolar mediciner mm blev det att fylla bilen med. Sky drog ju också sitt strå till stacken vad gällde vinsthögen.

Gamla pigga damen Alice (Ässtorps Quarisma) tävlade i Rallylydnaden och placerade sig på tredje plats. Hon fick den här bamserosetten och en glaspokal.

Längst till höger är Alice. De andra är hennes samboflickor Signe med sobledottern Rut.

Collin (Ikkatorpet’s Collin) blev SM-mästare i Rallylydnad och SM-3:a i lydnaden klass 1-3. Collin är bara två år gamml. Det är Sky som är Collins pappa.

Åska, (Springmist's Hot Night Crasch) blev bästa lägre/högreklassekipage.

Veteranen Mira var fortfarande pigg och lekfull sent på kvällen efter en hel dag i uställningsringen. Hon tycktes aldrig bli trött, hon showade in i det sista i ringarna. Här sitter hon på en utstiktsplats på Kilsbergens camping och drar ut på segersötman från den härliga vinnardagen.