tisdag 27 januari 2009

Semesterplaner

Har fått veta att jag troligen ska få åka på semestervecka med Kakan till mina bästisar Almi och Erk. Jag blir så otroligt glad, älskar att få leka med dem. Erk är lite mer än dubbelt så gammal som jag men vi är bästisar i alla fall. Jag är ju ganska försiktig av mig med andra hundar, bjuder gärna upp till lek men visar alltid att jag fortfarande är bebis. Har hunnit bli nästan 8 månader men jag beter mig som en bebis för det är ju så kul när man träffar andra att få leka, jag bor ju ensam ute i skogen så det kommer inte förbi så många kompisar. Erk är duktigare på att leka för Almi har ju lärt honom hur man gör när man fintar till exempel, men nu har han lovat att träna mig i det också. När jag var hos dem senast så sprang vi omkring ute och sedan låg vi inne på köksgolvet när mattarna fikade. Och ibland fick vi dela på bullar, alla fick smaka. Det var väl mest Almi som var glupsk, Erk och jag låg gosigt och åt bullar ihop. Nospussar på er kompisar, hoppas vi ses på semestern!

söndag 25 januari 2009

Göra ett avtryck

Här har vi nästan ingen snö kvar längre, jag saknar den så mycket. Sitter här och tittar på lite bilder och drömmer om ett ymnigt snöfall.




Nåja, vad är väl ett snöfall….. Det finns väl andra nöjen. Upptäckte att mattarna har misskött sina plikter i ett avseende. De hade nämligen inte gjort något tassavtryck i gips av min tass när jag var liten liten valp. Bestämde mig för att rätta till detta misstag och göra ett eget avtryck medan jag fortfarande är i mitt första levnadsår. Men hur jag än letade så hittade jag inget gips där hemma. Vad gör man? Fick vara lite kreativ själv och hitta på nåt annat. Kom fram till att ett avtryck av is är rätt snyggt, eller vad säger ni om det här som jag gjort alldeles själv?

tisdag 13 januari 2009

På spåret

Har varit på stentuffa träningspass hos ESSingarna. Vi började med att jag fick sitta på en dyna och titta på när Almi tränade lydnad på en fotbollsplan. Just passivitet är ingen höjdare, speciellt inte med en vacker flicka i närheten.


Men till slut blev det dags för mig att kliva ut på banan till Almi. Jag kastades in i träningen och gjorde mitt bästa för att hänga med henne när hon i racerfart körde momentet budföring. Kondisen är väl inte den bästa om man säger så, måste vara all julmaten.


Hade knappt hunnit hämta andan förrän vi kördes till skogs där R-M hade förberett några blodspår till oss. Det var allra första spårningsförsöket för mig, så det pirrade lite i magen när jag fick på mig selen. Vi började med att R-M hällde massor av blod i ett kort spår som jag provade. Jag fattade direkt vad jag skulle göra, men det hade gått så många rådjur där så jag blev distraherad av ett färskvilt, men jag tilläts inte gå vidare på det. Då hittade jag själv tillbaka och återgick till mitt blodspår.
Gick också ett lite längre spår som legat ett par timmar. Det var lite svårare, främst för att jag i början måste hålla koll på var alla i min flock befann sig – man är ju i alla fall en vallhund! Men jag tog mig till målet och fick där göra ett godissök. Alla var riktigt nöjda med min insats så det lär bli fler spår för min del.
Kakan gick ett viltspår för elitklass med Almi. De klarade det galant trots en viltsvinslega och spår av färskvilt som skulle villa bort dem. Men Almi är ett proffs så hon gick klockrent hela spåret. Almi hade inte gått ett viltspår på 2 år så R-M var verkligen nöjd. Hon var till och med så nöjd att hon blev sugen på att ta ut Almi på tävlingar igen. Almi är förstås redan SVCH, men det finns ju alltid SM!


Den fysiska träningen på fotbollsplanen och hjärngympan i skogen satte punkt för träningspassen. Själv tycker jag nog att man egentligen kan räkna nästa pass, lek på tomten, som träning också, det är faktiskt väldigt krävande. Almi bjöd upp mig till lek och vi hade skoj. Ibland hade jag lite problem med att tolka hennes öronställningar. Jag tror att flax med öronen, som på bilden nedan, betyder nå’t i stil med ”kom igen killen – det svänger ju!”.

Plötsligt dök ett till ESS upp. Det visade sig vara en pigg Erk. Vi två hormonstinna killar kom riktigt bra överens. ESSen försökte skrämma mig genom att visa tänderna och vitögat, (se bilden), men jag burrade upp lejonmanen och visade mina fina huggisar och vitögat tillbaka, (se bilden), minsann.


Vi bestämde att vi ska vara bästa vänner alla tre. Så vi bildade en Kompispakt som vi kallar ”TRE-NOSAR”. Här bildar vi ”TRE-NOSAR”.


Jag hade sett fram emot att samla ”TRE-NOSAR” snart igen, men Erk har nu fått hem sin flickvän och hade inte tid att ses. Killen är inte ens 1 ½ år och de bästa tjejerna står redan i kö för att få komma och göra bebisar med honom. Som första tjej har han valt en riktig pangbrud, Astrosprings Ishtar (Trixa). Jag säger lycka till och håller tassarna för att det blir många fantastiska bebisar.

torsdag 8 januari 2009

Julen = mat, vila, paket, promenad

Så har man genomlevt sin allra första jul. Det verkar vara en tid då de tvåbenta träffar sina släktingar och ägnar sig åt att äta, vila, äta, äta, promenera, vila, äta, dela ut presenter, äta, äta, vila och slutligen äta. Julen gjorde ett bra intryck på mig, jag är generellt positiv till alla delarna – mat, vila, promenad och paket. Kylskåpen var fulla med kött av olika slag som även jag fick min beskärda del av. Presenter fick jag många, både goda och roliga. Den snyggaste presenten fick matte. Det var ett solskydd till bilen med bild på snygga mig.


Den konstigaste presenten fick lilla E. Det var en skällig, gnällig rackare som fick namnet Axel.


Fick lära mig att hålla mig väl med alla rödklädda, det var nämligen från dem presenterna kom.



Julpromenaderna var härliga. Det var långlina som gällde så jag kunde springa i kapp med barnen.

Julen är också en tid för vila. Detta tog jag fasta på varhelst jag befann mig.

Jag är ett rovdjur

Strax före jul hade vi en träningsstund med min PT som handlade om att kolla av om jag var mogen för en viss ny aktivitet. Det handlade om att se om jag var rädd för blod och klövar eller om jag tog det med ro. Självklart tog jag det hela mycket coolt. Slickade på det frysta blodet och försökte gnaga på rådjursklöven, men det fick man visst inte. Den ska tydligen bara apporteras och om man är duktig och inte tuggar kan man få bära den riktigt långt. Att jag var en så tuff kille gladde Kakan eftersom det är hon som vill göra den nya aktiviteten med mig, dvs. Viltspår!