tisdag 21 december 2010

God Jul 2010

En riktigt God Jul önskar jag och mattarna!

måndag 20 december 2010

Sky BIR på Stockholm Hundmässa 2010

I söndags var Kakan och en hel massa av mina släktingar på Stockholm Hundmässa i Älvsjö. Det var hela 52 långhår anmälda till att dömas av Sandra Wigglesworth, England. Kakan åkte med Skys matte och gick tacksamt in gratis på Skys biljett, då blev det lite extra pengar till att shoppa för. På shoppingrundan mötte hon dessa två tomtenissar.


Först ut från vårt gäng var mina halvbrorsor (samma pappa) Ferry (Fancymore Ain’t Nobody’s Business) och Lincoln (Fancymore Thief of Heart). De gick inte vidare men domaren gillade dem mycket och de fick fina kritiker. Lincolns var verkligen cert-kritik, det enda som var negativt var att han för dagen hade hög svans och det var det som stjälpte honom. Hans kritik börjar såhär ”Standing this dog looks magnificent. He took my eye when he entered the ring!” Det var sex juniorkillar och bara en av dem gick vidare så hon var extra hård mot de unga gossarna.


Här ligger Ferry i sin bur bakom min helsyster Tilly (Korad Fancymore Surprising Sunshine) som också tagit sig ända ner till Stockholm.



Varken Tilly eller Signe (Fancymore Guardian Angel) gick vidare.


Av flickorna så gick däremot min unga halvsyster (Lincoln o Ferrys syster) Charlotte (Fancymore Love Explosion) vidare och blev tvåa i sin klass.

Det fick bli de stora grabbarna i gänget som fick hålla fanan högt. Min pappa Jaeger (Danfrebek Dazed With Lust) står här med Kakan och väntar på sin tur. Kakan har en skotskrutig kjol för att passa ihop med oss Skotskättade collies. Men helst skulle hon vilja ha ett par röda skotskrutiga byxor, så om någon har tips på var sådana finns så hör gärna av er!


Här står pappa och får syn på några extra läckra damer! Det är väl fördelen med utställningar att man kan knyta intressanta kontakter.


Kakans nattgäst Sky (KORAD SE UCH Danfrebek Design De Luxe) gick och knep hem bästa hane med Cacib och kvalificerade sig till Crufts, och pappa Jaeger blev andra bästa hane med Reserv-Cacib.

Uppfödargruppen bestod av Sam (Fancymore Golden Highscore) som även blev fjärde bästa hanhund, Signe, Lincoln och Charlotte. Denna klass vann detta gäng.


Sky gick och tog hem BIR-titeln och var alltså dagens vackraste collie. Och är man så vacker då får man springa i stora finalringen inför fulla läktare, champagenflaskor, rosetter och hög musik. Här springer Sky in med sin matte.


Han var jätteduktig och visade sin allra bästa sida i stora ringen men det räckte inte ända fram ändå när han tävlade mot så många andra raser.


Är man rasens snyggaste så får man bli fotograferad. Här är bilden på Sky som jag lånat från SKK:s Flickr.

Gosvoven sover i sängen

Medan jag och matte var på fest och sov över där i Sigtuna hade Kakan en annan långhårig kille som nattgäst i sin lägenhet. Det var ingen mindre än Danfrebek Design De Luxe, även kallad Sky, som sov över. Han hade fattat tycke för Kakans blå gitarr och lyssnat länge på ljudet från den. Håller med om att den är spännande.


Sky sov över för att bo nära Stockholm Hundmässa som skulle vara dagen efter. Han hade tre andra killkompisar som skulle bo i samma hotellrum med tre människor så det skulle bli så trångt om han också skulle bo där så han bodde hos Kakan istället. Han tyckte det var lite knepigt att hitta en bra sovplats men framåt småtimmarna kom han och Kakan på att det allra bästa var om han låg längs med Kakan i sängen och hon höll om honom, då slocknade han direkt och de sov i flera timmar. Visst ser han väl ut att gilla sängen va?


Kakan säger att han var en av de absolut gosigaste hundarna hon har träffat. Han ville sitta i knät och kramas och gosa precis hela tiden. En riktig nallevove.

onsdag 15 december 2010

UppfödarCert

Det här fina diplomet fick Kakan när hon gått alla sex kurserna i SKK:s Hunduppfödarutbildning. Hon var väldigt stolt över sitt första alldeles egna cert. Själv har jag två cert, hittills…

Sista kursen - Beteende

Kakan har nu gått den sista kursen på SKK:s Hunduppfödarutbildning. Intressant bok av Lars Fält. Kakan tog kontakt med honom efteråt för hon ville läsa mer om sambandet mellan valptest/beskrivning (MV) och samma hundars MH senare i livet. Visar sig att det inte finns något mer skrivet om detta än det som står i denna bok. Däremot håller Lars just nu på med ett nytt projekt inom SLU som fått pengar av SBK för att titta på just detta. Ser verkligen fram emot de resultaten.

tisdag 14 december 2010

Julkort till MIG

Nu börjar det komma julkort hem till oss. Mitt favoritkort är det från min kompis Oscar. Titta vad fint han har gjort och så mycket han har skrivit. Och tänk, det är bara till MIG!

söndag 12 december 2010

Mediekändis

Har kommit med i två fina tidningar på senaste tiden. Till att börja med fick jag en halvsida i senaste Colliebladet. Det handlar om mitt deltagande i Collie-SM 2010.


Den andra tidningen jag kom med i är Hundens Värld nr.9. Var med i en fototävling med actionbilder och mitt foto kom med.

torsdag 9 december 2010

Årets julkort 2010

Nu har jag, med lite hjälp från Kakan, lyckats knåpa ihop mina julkort för i år. Har sett till att vara med på alla själv, en del har till och med fått extra bilder inuti så att man kan njuta ordentligt av fantastiskt vackra mig.

Här är några utsidor.


Utsidor igen, men ett med matte och mig tillsammans också.


Såhär ser en del av dem ut inuti.



Och så ett där man ser både utsida och insida.


De håliga stjärnorna är gjorda med den för julkortsfixet inköpta Martha Stewart stansen Stars.


Mönstrat papper kommer bl a från Inkido och Bo Bunny Noel collection. Texten God Jul är embossad med clearpulver eller med Inkidos röda glitterpulver. De små diamantblommorna i silver eller rött kommer från PanduroHobby.
En embossingfön är bra att ha när man ska värma sitt embossingpulver.

torsdag 25 november 2010

Högsta betyg i utställningsuppförande

I helgen var jag och fyra av mina flickvänner på inofficiell utställning i Eskilstuna för att träna. Några av oss var inte så vana vid utställning så det skulle övas. För min del så var det Kakan som skulle övas i att inte bli så fruktansvärt nervös när hon ställer ut mig. Det hela ägde rum i tottohallen på Sundbyholms travbana. Därför hade jag stassat upp mig på bästa travhästmanér med täcke och transportskydd på benen. Väldigt praktiskt var det att Kakan hade klippt av tårna på sina strumpor och satt dem på mina framben för att skydda fanorna från att få massa sand och snöslask i sig.


Själva utställningshallen lämnade en del övrigt att önska om man säger så. Vi var 500 hundar på en sanslöst liten yta. Man kunde knappt röra sig. Jag blev trampad på och knuffad och nosad på en hel massa. Detta resulterade i att jag spydde som en räka på natten efter att antagligen ha blivit smittad av någon elak bacill. Inga mer inomhusutställningar för min del inte. Kakan höll sig i skinnet och lyckades att inte stressa upp sig alls och jag betedde mig exemplariskt. Jag var tyst hela tiden och jag stog precis som man skulle alldeles stilla i ringen och höll inte på och skulle kika på mina medtävlande alls. Jag stog och tittade Kakan stint i ögonen hela tiden när vi väntade i ringen på vår tur. Och framme vid domaren ställde jag upp så fint och hade öronen framåt och tittade mot domaren när Kakan viskade till mig. Vår bäst utställning någonsin rent uppförandemässigt från bådas sida skulle jag nog säga. Nu gäller det för oss båda att kunna förbli detta coola synkade ekipage även i officiella sammanhang.


Efter mitt vänstervarvande var det dags att fixa till och göra mina sheltietjejer Saga och Bella färdiga. Här var det Bella som skulle testas i utställningsringen, eftersom hon inte bott så länge hos J ville ju J testa henne i inofficiella sammanhang innan hon gav sig ut på de stora utställningarna. Saga var med som moraliskt stöd och även för att Kakan skulle få en till chans att öva sig i att ställa ut hund utan att bli stressad. Här är det Saga som står på trimbordet och gör sig redo.


Ringarna var små så värst mycket till springa blev det inte för oss större raser. Dessutom hade de av någon outgrundlig anledning tejpat fast stora gröna pressenningar inuti varje ring. Jag och mina tjejer sprang obehindrat på dessa prasselgrejer men vissa hunder lade sig ner och andra halkade och ramlade de stackarna. Här visar Kakan Saga och J visar Bella. Ingen nervös Kakan eftersom Saga är en drömhund att ställa, gör allting rätt helt själv och är hundra procent fokuserad hela tiden.


Till slut var det då äntligen fina Hazzlas tur att komma ut ur buren och få sträcka ut i ringen. Hon var verkligen duktig trots sin ringa ålder. Hon fick sitt HP men blev slagen på målsnöret av den betydligt äldre tiken. Men det var ju som sagt själva utställandet och miljön här vi skulle träna och i detta ligger Hazzla, liksom jag själv denna dag, helt klart på CERT-nivå.


Hazzlas sambo Tindra besteg utställningsbordet i en av de minsta ringarna som ett par hundögon skådat. Hon visade sig från sin allra bästa sida och hade upp svansen så vackert precis som man skulle.


Summa summarum var att vi alla får högsta betyg i utställningsuppförande. Både hundar och mattar. Vi tränade och vi lärde, eller ska jag säga att vi redan kunde!

tisdag 23 november 2010

Kursat i genetik

Nu har Kakan gått den näst sista kursen på SKK:s Hunduppfödarutbildning. Den här kursen hette Genetik. Det är superintressant tycker Kakan.


Apropå genetik så väntar vi nu med spänning på reslutatet från projektet Mentalt sund collie. Det är ett samarbete mellan Collieklubben, Brukshundklubben, Svenska Kennelklubben och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).

fredag 12 november 2010

Julbadad

Nu har jag blivit totalt inschamponerad och gnuggad och spolad för att vara snygg när tomten kommer. Kan väl hända att de vita områdena hinner få sig en extra schamponering före julafton. När jag är nytvättad brukar jag rusa runt som en galning och skaka mig emellanåt för att bli torr. Ett bra sätt är att leka sig torr. Man kan t.ex. ta en mjuk leksakscollie och slänga omkring med den och även tvinga sina mattar att kampa med den.

söndag 7 november 2010

Brudar och skankar

Åh herregud vad trött jag är, men ack så lycklig! Har haft en superhärlig helg full med vackra flickor. Tog med mig mattarna till Kakans kompis Jenny för att viltspåra. Jag hade med mig en ynka rådjursskank medan sheltietjejerna hade de här bjässarna. Riktiga nyskjutna älgklövar som hette duga.


Först så begav vi oss ut i skogen i sällskap av Vira och Saga för att lägga alla fyra spåren. Vi ville vara tidigt ute för att Kakan hade fått för sig att mitt spår skulle ligga fyra timmar eftersom det var så länge sedan jag tränade på ett så långt spår. När spåren lades fick vi sitta fint och vänta. Här är det Vira och Saga som är sitter som ljus och väntar på det spännande som ska hända. Måste säga att vi alla gick med hängande huvuden på hemvägen från spårläggningen. Det blir precis samma sak varje gång, man glömmer bort att man inte kan gå spåret direkt utan att man ska hem emellan medan man väntar på att det ligger och mognar till sig.


Väl hemma i huset igen fick jag till min stora glädje kuta runt på tomten med alla fyra tjejerna. Även Bella och Sally kom ut och var med nämligen. Sally berättade att hon hade två fantastiska valpar där inne, endast två veckor gamla. Jag fick inte komma in och kolla på dem men jag luktade ganska mycket på Sally för hon luktade mycket speciellt och intressant. Kakan och matte smög sig i alla fall in till valparna och tog de här bilderna mitt under vägningen så att jag skulle få nåt att kika på. Tjejen är den sobla och killen är den trefärgade. Killen kan vara till salu om du tror att du skulle kunna passa att ta hand om en sheltie vars föräldrar är mentalt sunda, alerta, arbetsvilliga, sociala och exteriört excellenta. Pappa Pelle är svensk utställningschampion och mamma Sally är utställd två gånger, båda gångerna med CK. Mer information om bebisarna hittar ni på Sagalyckans kennel.

Medan jag låg och vilade upp mig och frös i bilen satt mattarna inne i värmen och käkade och vräkte i sig världens lyxigaste äppelpaj med vaniljsås. Både mattarna och jag uppskattade verkligen den stora gästvänligheten på Sagalyckans kennel. Så blev det då till slut dags att traska tillbaka till spårskogen. Jag höll på att bli galen och trodde aldrig jag skulle få gå mitt spår för en efter en så fick tjejerna gå sina spår och de kom tillbaka stolta som tuppar med sina megastora älgklövar som de hittat i spårsluten.
Först ut var Vira som hittade sin skank enkelt och bra. Kakan missade att fota henne tydligen. Sedan var det Sagas tur. Saga hade världens talang. Där gick det raka spåret utan någon som helst hjälp. Kan bli anlagsprov snart för den tjejen, där behövs det inte tränas speciellt mycket inte. Galet stolt över sin skank var hon också och fick ligga och gnaga på den ett bra tag. Man kan bli lite risig i magen av all den feta märgen så hela jättestora älgklöven fick hon inte sätta i sig. Dessutom kan det vara bra att spara lite så matten kan lägga några fler spår med den så man får lite kul.


Bella var sist ut av tjejerna. Hon var väldigt intresserad men hade aldrig tidigare jobbat då hon bott på en stor kennel tidigare så hon var lite osäker på hur man gjorde i början. Men även Bella tog sig i mål genom vinklar och allt och hittade en bamsig älgklöv. Tjejerna fick spår med flera vinklar och det är inte alltid lätt när man gör det för första gången att få ett sånt spår, dessutom hade ju deras spår legat nästan lika länge som mitt och egentligen borde de väl ha fått lite snällare tider första gånen, så de hade talang alla tre - superkul. Stoltast av oss alla tror jag faktiskt att Bella var, hon hade riktg pondus när hon kom tillbaka med sitt fynd.


Sist ut var alltså jag. Kakan hade lagt ett riktigt lång och knöligt spår åt mig med många vinklar. Jag tuffade på i rask takt och släpade som vanligt Kakan bakom mig. Allting gick klockrent och jag överöstes med bitar av kycklingfilé när jag hittade skanken. Ett spår på fyra timmar var alltså en piece of cake för mig. Ge mig nåt mer utmanande nästa gång tack!

måndag 1 november 2010

Kungar av spår

I helgen drog jag och Erk ut till Lunsen med hans matte R-M och min Kakan. Det var massa andra hundar där på parkeringen och tränade när vi kom men vi traskade målmedvetet förbi för vi var på väg för att träna min favorit, viltspår såklart. Först fick jag och Erk sitta och vänta medan våra mattar, en i taget, lade spår åt varandras hundar. Här sitter jag och väntar och vaktar ryggan.


Här sitter Erk och försöker lyssna efter sin matte när hon lägger mitt spår.


Det var ett fasligt väntande där i skogen. Spåren ska ju ligga ett tag innan man får kasta sig ut i dem. Jag passade på att lägga mig en stund och ladda till mitt spår.


Erk var först ut eftersom Kakan hade lagt hans spår först. Han klarade det galant och forserade sumpmarker och andra tokigheter innan han nådde fram till skanken och godiset. R-M var mycket nöjd med sin Erk. Mitt spår gick också över sumpmarker och jag fick hoppa över en fallen gran också. Jag körde högt tempo så Kakan höll på att fastna i granarna där jag rusade fram. Hon var supernöjd med mig för jag klarade alla hinder och alla vinklar med samma tempo hela tiden och aldrig en enda tvekan. Där imponerade jag faktiskt på henne. Jag har ju annars mest gått spår som hon själv har lagt så det här var en ny utmaning att gå ett som R-M lagt. R-M är för övrigt viltspårsinstruktör så hade försökt utmana mig lite för att testa vad jag gick för. Nemas problemas sa jag och drog raka vägen till skanken.


På hemvägen knölade Kakan in sig i baksätet för hon ville inte ha en blöt sitta-i-knät-älskande Erk allt för nära inpå. Erk satt och vräkte sig i framsätet och hjälpe matte att hålla koll på vägen. En gång hade han faktiskt gjort sin matte uppmärksam på en älg genom att peta på henne med tassen för hon hade inte sett älgen. Ibland är det bra med en hjälpreda.

söndag 31 oktober 2010

Poliser, Halloween och Godis

Har varit hos polisen jag, ganska tufft va? Hängde med matte när hon skulle skaffa ett nytt pass inför resan till Crufts. Tant Polis blev alldeles till sig när hon fick se mig. Hon hade haft en kille för några år sedan som hade sett ut precis som jag, hon trodde nästan att jag hörde till samma kull. Matte blev väldigt väl omhändertagen, kanske hjälpte jag till där lite att höja trevlighetsnivån en aning. Ska nog hänga med igen när vi ska hämta passet och sprida lite gläde bland poliserna.


Nu är det nåt som kallas Halloween och det betyder att man får äta massor av godis.


Mattarna hade fixat en specialpåse till mig med bara vovegodis i.


Det var inte helt lätt att få upp den däringa påsen. Gånger som denna är man extra glad att man har begåvats med en riktigt lång nos.

iPhone-app med vovar

Ja jag säger då det, vad mycket tokigheter man kan hitta på alla tekniska prylar. Kakan laddade hem en riktigt galen app till iPhonen. Det var en massa olika ljud från hundar som hade diverse läten för sig. Jag hade lite svårt att se själva poängen ärligt talat. Men jag var snäll och lyssnade ordentligt och koncentrerade mig.

onsdag 27 oktober 2010

Julkortsplanering

Fick inget besök av Kakan i helgen för nu hade det blivit dags för tjejerna att träffas och planera årets julkort. Snövit hängde med men engagerade sig inte så mycket i själva skapandeprocessen som synes.


Kakan lyckades inte åstadkomma så mycket annat än lite skisser över hur korten ska se ut. Klart är i alla fall att årets kort ska ha riktiga foton på framsidan. Det har vi inte testat förut.



Antagligen kommer framsidan att se ut nåt i den här stilen. Sedan blir det ett rött papper bakom så att stjärnorna syns och bakom det blir det något vitt och rött med mönster på och sedan sätts det på en vit kortstomme vars insida inte är planerad alls. Det röda God Jul är stämplat med Fired Brick Distress och sedan embossat med Inkidos superglittriga pulver. Kakan har en viss förkärlek för sådant som glittrar! Fotot blev tyvärr väldigt dåligt beskuret hos fotofirman så matte har nästan bara en fot och en halv rygg, men det går väl då ändå, huvudsaken är ju att jag syns bra. Stjärnorna är stansade med Martha Stewart Star edge punch, nyinköpt för årets kreationer.