tisdag 31 januari 2012

Creation of the Collie

He made the regal collie so beautiful, proud, and bold.
The dazzling noble sable, with coat of shimmering gold.
his arms extended upwards, and touched the blazing sun,
 ... there stood the sable collie, the lovely golden one.

He turned his head so slightly, toward the clear blue sky,
and made the blue merle collie, so pleasing to the eye.
Tan and white were added, to his... colouring of blue,
and there he had created, a dog of lovely hue.

When night at last began to fall. He made the darkest of them all,
combining black, with tan and white, the tri-colour, of sheer delight.

There stood those three great collies, beneath the setting sun,
the blue merle, tri-colour, and the golden sable one.
Gifted with movement so graceful, and so smooth,
three truly noble collies, to them, our hearts we lose.
 
Author Unknown

torsdag 26 januari 2012

Bääääbisarna växer

Här kommer lite nya bilder på mina barn som nu har blivit lite mer rörliga och som tittar så fint.
Här är min vackre son.


Han gillar att bli fotad ser man, en riktig showkille.

Såhär fina är flickorna som kavat travar omkring i valplådan. Längst bort är Daglösen’s Under My Thumb och närmast ser vi Daglösen’s Honky Tonk Women.


 

onsdag 25 januari 2012

Färg och stil till nya tjejen

Håller på och funderar över vilken färg på grejerna som Kakans vove ska ha. Vi har tre olika stilar som förslag. Den rosa stilen, den lite tuffare svarta eller den Brittiska lantstilen.
Det har kommit en hel del rosa på senare år. Nu har Hurttas rosa sele kommit som Y-sele också.



Rosa spårsele kan man också köpa.




Hurtta har rosa gaiters.


Rosa täcke från Hurtta när man har spårat klart.


Den svarta stilen kan vara snyggt på en collieflicka.
Här en lädersele med nitar, och en svart spårlina.











Svarta täcken finns det förstås gott om.

Brittisk lantstil med klass.
En sele i läder.




Mossgrön spårlina.



Stövlar med läder och kviltade skaft.


Gaiters från Barbour förstås :)



Kviltad jacka från Barbour


Under den kviltade har man förstås tweed!



Efter jobbet tar man som vove på sig ett kviltat täcke från Barbour



Eller för att få in den rutiga skottska tartankänslan tar man ett från Burberry.


Rosa är ju egentligen min färg så det skulle nog kännas lite konstigt om hon fick den. Den där svarta stilen kan vara bra för henne i början så att hon känner att hon får hjälp att bejaka den lite tuffare sidan av sig. Vi är supersmarta arbetande brukshundar som gärna visar framtassarna i alla tänkbara grenar, rosa förtjänar man när man har bevisat att man är en tuffing som älskar att jobba. Jag hoppas att hon gillar att spåra lika mycket som jag. Vänstervarva är jag nog klar med för egen del, hade samlat ihop mitt tredje cert precis efter att jag fyllde tre år, men jag ska ta och skicka ut henne i några såna varv också om hon först visar att hon spårar duktigt. Sedan kan ju både vi två och Kakan få ha den där Brittiska lantstilen när vi är ute och spårar på Kungliga Djurgården förstås.

tisdag 24 januari 2012

Förkovran

Vi har fått höra från en massa folk som tränar lydnad att det här med klicker är väldigt användbart. De borde ju veta vad de talar om de här människorna som har nått så långt upp i klasserna. Vi har varit lite tveksamma men nu ska vi i alla fall ge det ett försök. Kakan vann ju en hög med klickers och en bok om hur man tränar med klicker så de kommer väl till pass nu. Tack för det Hundens Värld.



En annan bok som Kakan haft liggande sedan i somras men nu har börjat ta tag i på allvar är Maria Hagströms (numera Brandel) ”Från valp till stjärna”. Tack för att du fixade den Marie den verkar mycket lovande.

onsdag 18 januari 2012

Collieintervjuer

Hittade en webbplats, Hund Online, där det fanns två intervjuer från 2009 med en collieuppfödare (Bettan på kennel Springmist) och med en colliägare som ägt collie i många år (Marie Angleby). Blir så glad när man hittar ariklar med just duktigt colliefolk!

Eyes wide open

Den 17:e öppnade alla mina bebisar sina ögon. Välkommen till denna vackra värld, förstår att ni trivs när ni har en sådan vacker mamma att titta på.

Lydnad i telefonen och i Paddan

Kakans telefon har fått sig en ny app, nämligen Lydnadsappen. Den räknar ut poängen och den innehåller alla nya reglerna för varje moment i varje klass.
 

Och hennes iPad har fått appen Lydnadspoäng.

söndag 15 januari 2012

Pappa till två flickor och en gosse

Jag har som ni vet blivit PAPPA. Detta under skedde fredagkvällen den 6 januri på Daglösen’s kennel. Först kom tre flickor och sedan en maffig gosse på 250 gram. Min tjej Ticket (Beyond’s keep on loving me) var jätteduktig, de ploppade ut lätt och fint. Minsta tjejen vägde nästan ingenting så hon orkade inte stanna i denna världen utan gick bort knappt ett dygn gammal, jag ser din stjärna lysa på kvällarna mitt lilla hjärta!
Här är de tre syskonen, en pojke och två flickor ett dygn gamla.



Och här har de hunnit bli hela fyra dygn de små hjältarna.

Här är de en vecka gamla och har fått sina namn. Först ser ni de två flickorna och underst kommer min son. Fina va? Jag kommer noga följa er framfart här i livet mina fina småttingar, har stort hopp för vad ni kommer att kunna bli.

Det är inte annat än att man blir lite nostalgisk och tänker tillbaka på sin egen ungdom.
Här är en bild på mig och min syster Tilly. Jag ligger närmast kameran. Min syster planerar faktiskt också att bli förälder i år.


 Här är jag som ung spoling när jag springer runt med min favoritbräda. Hoppa över lilla diket med brädan i högsta hugg gör jag också. Måste säga att det inte är stor skillnad på hur jag är idag faktiskt, än är det sprutt i gubben.

video

torsdag 12 januari 2012

Gott slut 2011

Så har vi kommit fram till den sista händelsen 2011 nämligen julen. Jag firade den nere i Linköping med en massa folk. Fick egna julklappar också både godsaker och leksaker minsann. Här öppnar jag ett paket med en gummiboll på snöre.



De här köttbullarna var jag riktigt sugen på de var gjorda på egenskjuten hjort och vildsvin.


Jag deltog bäst jag kunde i alla barnens aktiviteter. Att stå i centrum är jag bra på. Det som funkade bäst var att ställa sig på beskrivningarna till allt Harry Potter lego som barnen hade fått. Då brydde de sig bara om mig!


Såhär såg mitt julkort ut för i år. Grannen hemma hos matte hade byggt den här coola tomten. 
   

Hoppas ni alla får ett lyckligt och framgångsrikt 2012. 2011 innebar på tävlingsfronten att jag tog mina två sista cert och blev fullcertad samt att jag klarade anlagsprovet i viltspår med bravur. 2012 kunde inte börjat bättre, jag blev nämligen pappa nu i januari, men mer om det in nästa inlägg.

Letandet efter en särbo

Kakan har ju väntat och letat i åratal efter en flickvove som ska bo hos henne. Hon har haft otur med att tikar gått tomma, fått göra abort av valpar och livmoder, att bara killar har fötts, att det fötts en massa pojkar och en enstaka flicka men som då skulle stanna på kenneln. Mycket tittande i Avelsdata, läsande av statistiklistor från snälla Statistikansvarig på SCK, besök hos hundar, publik på MT o MH av intressanta linjer och samtal med vänner har det blivit de senaste åren. Det är så mycket som ska stämma när man köper en bruksras, ja när man köper vilken ras som helst egentligen – hälsa, mentalitet, ett sunt och vackert utseende. För collierasen finns det ju mycket information att hämta om alla dessa delar, vilket ju är alldeles ypperligt samtidigt som det gör köpet extra komplicerat.

Än har hon ingen hund, men nu står hon här igen och väntar på att en speciell tjej ska paras och kanske få ur sig ett par flickor så att en kan få komma och bo hos Kakan. Nervpåfrestande process det här där hon pendlar mellan hopp och förtvivlan för varje valpning hon väntar på. Må det lyckas denna gång. Det har varit en nyttig resa och hon har fått en bra inblick i collievärlden under all den tid det tagit att leta och välja, så någon mening med att det tagit sådan tid måste det ju vara.

Hoppas ni alla collielovers nu hjälper mig hålla tassarna den här gången så att jag får min särbo till slut!

Stora Stockholm 2011

Kakan var alltså iväg till Stockholm Hundmässa eller Stora Stockholm som vi fortsätter att kalla det lite informellt såhär. Det var shetland sheepdog som gällde för hennes del eftersom hon skulle vara handler åt Lycka från Sagalyckans kennel. Lycka tävlade i juniorklassen tillsammans med sin kennelsyster Clara (Sagalyckans crystal blue eyes). Lycka var superduktig och Kakan fixade ställandet på bordet minsann. Men domaren var inte förtjust i Lyckas söta ansikte hon har fått CK tidigare men hon har ett speciellt sött ansikte som inte alla tilltalas av så idag gick hon inte vidare. Clara däremot knep åt sig en fjärdeplats på sin första officiella utställning. Det var hela 16 tikar med i juniorklassen.
Kenneln hade också med sig Bella (Sunny-Hill´s Blue Belle) som tävlade i öppen klass och placerade sig som trea med CK. En allt som allt lyckad sheltiedag minsann.
Kakan hann också kila iväg och språka lite med folket i Collieklubbens fina monter.
 
I montern jobbade duktiga LPI LPII Eurotop’s Id’s Mon Ami. Hon stog och tog emot besökare och var glad och lät sig klappas så snällt.

En väldig fördel var det att Collieringen faktiskt var placerad alldeles bredvid Sheltieringen så Kakan kunde följa med bra vad som hände där också. BIR blev Silverlady’s Destination med titeln Nordisk Vinnare och BIM blev Seabound’s Star Catcher med två titlar från idag. Här visar Stjärnan sin glädje tillsammans med sin uppfödare.

Rättmätt

Strax före Stora Stockholm var vi och tränade utställning och klicker inomhus på med Sheltieklubben. Kakan skulle visa Lycka så hon ville passa på och hinna öva med henne innan den stora dagen.

Här tränar Kakan o Lycka


Clara (Sagalyckans Crystal Blue Eyes) och Bella (Sunny-Hills Blue Belle) skulle båda ställas på Stora Stockholm så de var också med på träningen. Mest var de där för att öva sig själva och inte matte eftersom matte var en av lärarna!


Jag passade på att bli mätt på platt och jämnt underlag av en av instruktörerna. När jag mättes på exteriörbeskrivningen gjordes det på en lerig och gräsig åker en gång så det blev inte så exakt, vi har alltid trott att jag var större. I det protokollet står det att jag är 58 cm men nu visade mätstickan på 60,5 cm. Det verkade mer rimligt. En colliegosse ska enligt standarden vara max 61 cm så det här blev ju alldeles utmärkt. Man ska sikta högt brukar jag säga, och mattarna tycker nog det är tryggt med en stor kille att hålla i tassen när det blåser snålt.
 

tisdag 10 januari 2012

Besök hos Melonbollen

Bjuder på några bilder från ett besök i Linköping där jag alltid hittar min kära melonboll att spela med.