måndag 21 februari 2011

Colliekonferens på Lövudden

I helgen var Kakan iväg på en tvådagars Colliekonferens Lövudden i Västerås. Iväg med SJ-tåget som gick så precis som det skulle, men här slutade också alla fungerande kommunikationer för denna helg. Kakan hade kollat upp när lantbussen skulle gå och varifrån. Hon köpte bussbiljetter ToR i förväg och gick till anvisad hållplats. Där stog de 6 personer och väntade i minus 20 i 45 minuter men ingen buss kom. Kakan ringde bussbolaget som sa att bussen hade visst gått. De andra knölade in sig i en taxi men Kakan fick inte plats så hon fick ta en egen. Bussbolaget sa att det skulle hon göra men de tänkte minsann inte betala för kalaset inte. Sju minuter senare och 150 kr fattigare var hon framme vid ett gnistrande kallt Lövudden som låg så fint nere vid vattnet, eller ska man säga nere vid isen. Här är en bild på byggnaden där de fick sova.


Dagen inleddes med en gemensam lunch och därefter förflyttade de sig till en annan byggnad för själva konferensen. Ordförande Meta (min uppfödarmatte) öppnade konferensen och presenterade helgens största begivenhet som ju förstås var forskarna Katja och Per från institutionen för husdjursgenetik vid SLU.



Per och Katja presenterade resultaten från den första fasen av projektet Mentalt Sund Collie som i sin helhet syftar till att skapa ett mentalindex för rasen collie. Även andra rasklubbar har fått upp ögonen för projektet och fanns med första dagen för att lyssna hur långt Collieklubben kommit. Resultaten har varit så goda att projeketet kommer att gå vidare med att skapa ett avelsindex för collie. Projektet kan visa på en mycket hög arvbarhet för mentala egenskaper!

Man har kopplat ihop hundars resultat på MH med vad deras ägare säger om deras beteenden i vardagen. Resultaten visar sig hänga väl samman och man har gått vidare och kopplat ihop alla hundar som är släkt med varandra och skapat avelsvärden för varje hund för speciella egenskaper baserade på hundens och släktens resultat. Enkäten som användes är C-BARQ som utvecklats i USA. Brev om enkäten skickades ut till 3600 collieägare och man fick in 1804 svar (50%!), av dessa var 1766 svar identifierbara och av dessa var 935 MH-beskrivna.

För att dessa värden ska bli så rätt som möjligt har man kunnat korrigera för kön, tillfälle, beskrivningsår, beskrivare, månad, ålder vid beskrivningen.

Vi fick se hur många procent arvbarhet det var för just rasen collie i varje moment i MH-beskrivningen. Men det intressanta är hur arvbarheten ligger till i de fem stora personlighetsegenskaperna för just collie. Här är arvbarheten mycket hög! På ett MH testar man ju samma egenskap flera gånger. För collie ser det ut såhär Socialitet 25%, Nyfikenhet/orädsla 23%, Lekfullhet 26%, Jakt 18% och Aggression 15%.

En av egenskaperna som rasen har problem med är Nyfikenhet/orädsla och för denna egenskap fick vi se ett par listor över de tjugo hundar som hade högst indexvärde och hur deras värde förändrades några år senare. Det berodde förstås på att fler släktingar tillkommit och på att fler hade gjort MH. Min pappa låg på plats 26 i första listan men på nästa lista låg han på nummer 6 för då hade han fått en massa avkommor som var så fantastiskt bra att de drog upp honom. Själv var jag med och drog upp här på Nyfikenhet/orädsla för pappa för jag hade nämligen femmor på alla tre nyfikenhetsmomenten på mitt MH och inga kvarstående rädslor så det så! I deras lista över Nyfikenhet/orädsla ingick inte momentet skott. De hade ju tittat statistiskt på vilka delegenskaper som korrelerar högt till varandra och då verkar vara mått på samma sak. Just skott korrelerade inte högt till de andra egenskaperna i Nyfikenhet/orädsla. Slutsatsen är att skotträdsla är en annan typ av egenskap jämfört med andra rädslemått på MH. I nästa del av projektet ska de titta närmare på hur starkt genetiskt kopplade egenskaperna är.

I och med detta projekt blir det lättare att avla efter hela det genetiska arvet (alltså mentalitet) för en viss hund. Eller som Ulla Bergh-Persson sa (fritt citerat) ”det är som jag alltid har sagt, man ska avla efter genotyp och inte efter fenotyp”. Läs mer om projeket här. Här finns en bra text om genetik, ärftlighet och arvbarhet och lite vanliga frågor till projektet (PDF). Några fler vanliga frågor och svar till projektet (PDF). En smått historisk dag blev detta då collien blir den första rasen att genomföra ett så här stort mentalprojekt, ett arbete som många andra rasklubbar redan vill ta efter och dra nytta av.


I pauserna fikades det och köptes lotter. Här är vinstbordet, en del collieprylar fanns också till försäljning.


Kakan shoppade fyra lotter och fick två vinster, inte illa! Ser fram emot att få träffa den där pipande pandan, har man sådär långa ben får man vara beredd på en dragkamp. Lite gratisgrejer från Bayer fick deltagarna också i samband med ett föredrag om mask. Kolla in sidan Avmaska.se.


När vi hade allting färskt i huvudet satte vi igång att jobba gruppvis med några frågeställningar som hade att göra med projektet Mentalt sund collie. Vi tog en paus 19.30 för att gå upp och äta en trevlig middag, ganska snabb middag fick det bli för killen som skötte middagen skulle stänga efter en knapp timme och ingen smaskig efterrätt blev det heller. Men det var väl lika bra det för vi gick tillbaka och fortsatte grupparbeta ett tag till innan vi tog till en festligare stämning med dryck och snacks.

Dag två vaknade Kakan upp till en vacker soluppgång över isvattnet.


Dagen inleddes med att alla grupper redovisade sina diskussioner och kom med bra synpunkter och förslag som styrelsen ska jobba vidare med.


På grund av långa diskussioner under redovisningarna fick världens bästa statistikansvarig bråttom på sin lilla tid att redovisa hur avelspolicyn fortskrider och hur vi ligger till i förhållande till målen. Som tur var hann hon med allt och dessutom fick hon några trevliga vinster i lotteriet. All statistik kommer inom kort på Svenska Collieklubbens webbplats.


Det hölls också ett medlemsmöte där den nya RAS röstades igenom. Det berättades också om SCK:s svar på MT-remissen och varför vi inte ställer oss bakom denna. Det förklarades också bakgrunden till och remissförfarandet med det nya förslaget på utdelande av Cert.
Därefter fick vi lite tid över så Meta körde snabbt igenom hela SKK-utbildningen gällande de nya utställningsreglerna. Efter lunch presenterades en omfattande collieutbildning som riktar sig till alla medlemmar i SCK och som avslutas med ett block för uppfödare. Därefter höll veterinär Marie en föreläsning om kennelhosta. Om Kakan nu hängde med i svängarna så rekommenderas man ge voven DHPPI vartannat år och PI, alltså kennelhosta, varje år om man befinner sig i områden där det är lätt att smittas.

Efter en avslutande fika var det dags att bege sig hemåt. Kakan litade inte på lokaltrafiken och liftade med Wanda till stationen. Väl där en timme före SJ-avgången såg hon att tåget var inställt. Hon gick och frågade om hon kunde ta nästa tåg som skulle gå en timme senare. Det skulle gå bra det men om hon ville kunde hon ta en ersättningsbuss som skulle starta i Västerås och gå direkt till Stockholm på hennes tågs ordinarie tid kl.17.00. Den bussen ropades inte ut och det stog ingenting om den på monitorerna, följaktligen var det bara en handfull personer som fattat att den gick. Gott om plats med andra ord men däremot iskallt i bussen så det kom rök när man andades. Här är den enda hundbilden som Kakan lyckades ta på Colliekonferesen det är Damaianus Griffin Jr som Kakan åkte bil med till stationen.


En innhålls och vänskapsmässigt mycket givande konferens. Kakan tycker det ska bli mycket intressant att följa del två av projeket som det spekulerades skulle kunna vara klart redan nästa år. Tänk då har vi ett avelsindex för mentaldelen för collierasen, vilken grej va!

onsdag 16 februari 2011

Målar, shoppar och är smakråd

Då var det dags igen då. Nu har jag återigen varit en massa dagar hos Kakan i stan för att hjälpa henne att kolla på visningar och att fixa till hennes nuvarande bostad. Den vi var och kollade på var jättefin både utanpå och inuti. Kakan var jättesugen på att bo i den. Enda problemet var läget. Efter mycket funderande i flera dagar kom hon fram till att hon nog inte skulle trivas med att pendla så långt till jobbet. Den hade en så fin stor uteplats ut om en allmänning, där hade jag kunnat tänka mig att spela boll om somrarna. Vi tar nya tag och surfar vidare efter nya visningar.


Hemma i lägenheten håller vi på och målar och fixar så att det ska vara riktigt fint om nu Kakan lyckas hitta nåt annat bra boende någon gång. Jag är med riktigt nära och övervakar varje detalj i arbetet.


Det räcker inte bara med att måla utan nya inredningsprylar ska också köpas. Inte riktigt min grej att ställa upp som smakråd i de där sammanhangen. Jag gillar mycket bättre att gå på Granngården och välja ut vilka godisar vi ska köpa.


Tjatade åt mig en hel egen korv på IKEA. Jag blev ju minst lika trött som de av att shoppa så det var inte mer än rätt.

söndag 6 februari 2011

Busspremiär

Kakan tog med sig mig och matte på en rejäl långpromenad i snålblåsten. Vi var ute i massor av timmar. Kolla vad det blåser. Såhär ser jag ut med uppåtstående öron, inte så fint tycker jag, är nöjd med mina som tippar över i mindre blåsiga sammanhang.


Målet för promenaden var en lägenhetsvisning. En trerummare med uteplats hägrade. Mycket bättre med fler rum än den lägenhet som Kakan bor i nu och som inte har någon uteplats heller. Kakan är dock lite orolig för att flytta utanför tullarna.


När vi skulle hemåt var vi rätt möra så vi bestämde oss for att ta ett transportmedel. Det började med buss. Det var allra första gången jag åkte en sådan. Men det var plättlätt. Jag provade att stå, sitta och ligga. Det bästa var nog att ligga tycker jag, stabilast så. Här är jag på min första busstur.

Mina sheltieflickvänner

Kakan har ensam dragit iväg och hälsat på mina sheltieflickvänner. Senast jag var där gick vi en massa viltspår tillsammans. Då fanns det en liten valptjej där som fick plats i en liten degbunke, se bilder från mitt tidigare besök. Den tjejen heter nu Lycka och bor kvar på kenneln eftersom ser så lovande ut. Såhär stor är hon nu.


Lycka var en riktig liten tuffing, hon älskade att jaga och kampa med sin lilla mjukismus. Hon kan få jaga mig också om jag bra lyckas ta mig dit igen.


Här är Lyckas fina mamma Sally. Hon hade väl inte riktigt fått tillbaka sin päls ännu men snygg är hon. Kakans favorit för att hon är så otroligt framåt och arbetsvillig, en hund med mycket driv.


Fina Bella gick omkring och såg bestämd ut med svällande mage. Om ett par veckor kommer det en hel hög bebisar har hon låtit meddela. Följ utvecklingen här hos Sagalyckans kennel.



Vira fick träffa ridgebacken Hazzla som också var med vid besöket. Hazzla gjorde sitt bästa för att muntra upp Vira som kände sig lite nedstämd eftersom husse var borta på jobb. Skulle nog kunna tänka mig att ta mig en lekomgång med unga fröken Hazzla.


Efter en inte alltför ansträngande promenad tyckte alla mattar att de måste unna sig lite gott fika. J hade bullat upp med tjusiga hembakta småkakor och helt hemgjorda riktiga semlor. Mums!