En guldkantad dag i Borlänge

I helgen drog jag och mattarna till Borlänge. Eftersom det var i längsta laget att resa på en och samma dag tog vi det lugnt och åkte upp redan på fredagen och sov på ett superfint vandrarhem som heter Vassbo vandrarhem.


Utanför vandrarhemmet fanns en massa hästar. Jag är inte alls van vid sådana men jag vågade mig faktiskt ända fram även om jag hoppade en meter bakåt i början så fort de rörde på sig. Men det är bra att vara rädd om sig, de hade faktiskt rejäla fötter med skor på. Det hade säkert gjort svinont om de trampat på mig, det brukar ju göra ganska ont bara mattarna trampar på mig de klantskallarna.


Så blev det lördag morgon den 19 juni. En speciell dag för mig och en speciell dag för en viss prinsessa och hennes prins. Som tur var hade vi åkt och kollat efter Borlänge brukshundklubb kvällen innan och det hade varit rejält svårt att hitta dit. Vi hade nog missat alltihop om vi inte hade gjort det för kartan vi hade fått var urusel. När vi satt upp tältet och fixat lite så kom min halvbrorsa Lincoln – Fancymore Thief of Heart, en riktig liten goding hörde jag att tjejerna viskade när han gick förbi.

Jag och Lincoln fick hälsa på varandra för första gången. Gav honom några snabba tips på hur han skulle uppföras sig i ringen. Men det visade sig att han och hans matte var väldans väl samspelta och att han skötte sig exemplariskt. Tusen gånger duktigare än vad jag själv var i den åldern måste jag erkänna.

När alla bebisarna var klara och hade fått sina rosetter var det dags för mig. Måste bara säga att jag tyckte det var väldigt konstigt att de ställde upp alla tik- och hanbebisar i samma lineup och sedan gav dem priser i en lång rad ett, två, tre osv. Då blev det ingen BIR-valp som gick vidare till finalerna, väldigt skumt. Nåväl, över till MIG. Domare för dagen var Zorica Salijevic och domaraspirant var Micael Johansson som jag ju träffat förut när jag svängt mina lurviga i vänstervarvet. Micael satte sig obetänksamt på huk för att kolla mina tänder. Jag tog det som en signal till att han ville kramas och försökte genast klättra upp i hans knä. Den charmoffensiven gick hem och jag fick CK och CERT. Den enda hunden för dagen med CK faktiskt. Domaren sa ”He made my day!”

Eftersom jag var den enda med CK blev jag bästa hanhund och sedan blev jag BIR också eftersom tikarna hade åkt ut allihop. Matte tyckte det var kul att få känna på hur det var att ta emot alla rosetterna eftersom det var Kakan som tog emot min förra CERT-rosett.

Alla som träffar mig tycker att jag är en riktig charmknutte. Domaren kunde inte hejda sig utan när hon delat ut mina rosetter stannade hon och kramade och klappade på mig en massa. Jag är en riktig goskille jag.

Men hua vilken lång dag det blev där i solen. Det var som att all luft gick ur mig där på eftermiddagen så jag smög in i tältet och lade mig och laddade batterierna inför BIS-finalen. Mycket praktiskt att ha med sig ett eget hus.

Så var det till slut dags för BIS-finalen. Det var jag och tio andra hundar av olika raser som tävlade mot varandra. Matte sprang nästan två varv med mig men började ganska snabbt springa sakta och konstigt. Som tur var skulle vi stanna och ställa upp oss och Kakan kunde springa fram och fråga vad som var fel. Då hade mattes knä pajat så Kakan fick sätta på sig hennes jacka med nummerlappen och ställa upp mig. Sedan var det dags igen för oss alla att springa några varv. Jag sprang som en galning för jag tyckte det var ganska läbbigt med så många stora killar runt mig. Hade en kuperad skitgrym doberman pinscher som flåsade mig i byxorna. När vi allihop ställt upp oss igen pekade domaren ut några som fick stanna kvar. Jag var en av dem som var kvar, sex andra hade skickats ut. Kakan hade bara ögon för mig så hon förstog inte att vi var fem kvar som skulle dela på fem BIS-platser och att detta innebar att jag skulle bli placerad. Men det började gå upp ett ljus när domaren skickade iväg femman och fyran till deras prispallar. Efter ytterligare en liten stund blev vi skickade till tredjeprispallen. Så himla chockade och nöjda och glada var mattarna. Här ser ni mig och Kakan när vi står på BIS-3 platsen precis efter den kuperade dobermanen. Tyckte det var säkrast att ha honom där på tvåan så jag hade uppsikt över honom.

Hundmat, hundgodis och ett paraply blev dagens vinster. Den bästa rosetten tyckte mattarna var den blågula som visar att jag har fått ett till CERT. Lite snopet var det när vi inte fick någon BIS-3 rosett, de hade glömt att beställa sådana och även CK-rosetterna hade fallit i glömska. Men de var snälla och sa att om vi lämnade in nummerlappen så skulle de skicka de två rosetterna till oss. Nu har jag en rosettvägg hemma och där skulle det faktiskt passa bra med en sån däringa gul BIS-3:a tror jag.

Lincolns matte försökte få mig att ställa upp mig snyggt så att hon kunde ta några fina kort. Det var inte det lättaste tror jag för jag var jättetrött nu igen och ville bara gå till buren i bilen och sova. Men hon var ihärdig och fick faktiskt ihop ett par tjusiga bilder. Ja i och för sig, alla bilder som innehåller mig brukar ju bli tjusiga. Börjar med att visa er min högra sida.

Sedan har vi den bländande sköna vänstersidan, även kallad domarsidan eftersom det alltid är den jag har mot domaren när jag vänstervarvar. Inte illa om jag får säga det själv. Mattarna hälsar och tackar för de bedårande bilderna.

När jag äntligen, efter vad som kändes som hundra timmar i bilen, kom hem slängde jag mig ner innanför dörren och slocknade. Vägrade röra mig och muttrade missnöjt om någon störde och var för högljudd. Herregud en sådan vacker varelse förtjänar lite vila efter sådana prestationer som jag åstadkom idag.

Nästa dag skulle jag ställa upp på fotosession igen. Men jag sa att jag vägrar hålla på och tjafsa och ställa upp mig fint. Jag blir precis lika bländande när jag sitter ner. Och visst hade jag rätt, ett tjusigt kort på mig och mina två CERT va?

Avslutar här med kritiken, eller snarare berömmet, från domaren: ”Rastypiskt huvud. Mycket elegant nacke – stark, muskulös. Elegant kropp. Mycket goda vinklar. Bra i rörelser, bra pigment och pälskvalitet. Bra temperament. Utmärkt i ringträning.”