Rimfrost och försvunna staket

Nog för att jag gillar snö men någon måtta får det faktiskt vara. Det behöver ju inte vara hur kallt och fuktigt som helst samtidigt. Kolla in hur jag ser ut efter en vanlig promenad. Alldeles full av rimfrost på varje utstående stackars strå. Är det månne såhär jag kommer att se ut som gammal?


En fördel med mycket snö är i och för sig att staketet har gömts i massorna så det är bara att kliva över om man känner för det. Men jag tycker det är bäst att stanna innanför så inte mattarna blir oroliga och inte låter mig vara ensam ute i fortsättningen. Så jag bara står/sitter som vanligt innanför den plats där jag tror att staketet befinner sig.

Blir kompis med Fröken Gitarr

Har varit på visit inne i stan igen några dagar. Kakan tog fram ett blått monster som lät konstigt. Men jag sa minsann till det på skarpen. När Kakan tog och lade ner monstret, som visst hette Fröken Gitarr, på golvet och klinkade lite då kom jag fram och lyssnade på vad Fröken Gitarr hade att säga. Ganska fint ljud faktiskt, men det lät bäst sedan när Kakan spelade melodier, då tyckte jag det var okej att hon höll i den och bar omkring på den. Jag är en baddare på att avreagera snabbt, det är min stora nyfikenhet som tar över antar jag. Oftast är saker här i livet inte så farliga som man först kanske tror. Fröken Gitarr och jag är numera kompisar.
Här är en liten film på mig när jag möter Fröken Gitarr för första gången.


Att vara filmstjärna är ganska slitsamt så jag var trött. Dessutom hade jag varit ute och träffat en ny flickvän. Hon var några månader yngre än jag men vägde ändå 50 kilo så jag blev extra trött av att umgås med henne. Tog och la mig och vilade och satte på en film med andra vovvar för att varva ner.

Filmen jag och mattarna tittade på hette Best in Show. Den var himla kul! Mattar och hussar blev alldeles tokiga och konstiga när deras vovvar skulle vänstervarva. Jag brukar faktiskt känna av en viss spänning även hos mina mattar när jag själv ska ut i vänstervarvet.


Inte fick man slappa länge inte förrän det var dags att jobba igen. Kakan hade beställt en massa mer pysselmaterial som jag här tittar närmare på.



En lysgrön maskin (Cuttlebug) som man kan göra kort med hade också införskaffats.



Såhär blev ett födelsedagskort som vi pysslade ihop tillsammans. Det var jag som valde färg.

Fotvård och tassvård

Jag har haft fullt upp så jag har inte haft tid att blogga på ett tag. Kakan har opererat foten så jag har fått lov att ta hand om henne i en dryg vecka. Till att börja med försökte jag slicka på plasten och omslagen så fort jag kom åt, jag tycker man ska vara sitt naturliga jag utan massa konstiga klistergrejer eller krämer eller sprayer. Brukar alltid försöka hjälpa de stackare som har fått handkräm eller liknande på sig. Såhär såg foten ut när vi fått bort alla bandage och klisterfilmer. Blir nog bra vad det lider. Bara hon kommer igång till viltspårsäsongen är jag nöjd.

Först var hon ganska tråkig och bara låg neddrogad men sen kom hon igång och då verkade hon besatt att det här med fötter och trampdynor. Hon såg att jag verkade torr och började få en spricka i en av framdynorna och tog på sig att fixa den. Var tvungen att ha massa kladd på den som jag inte fick slicka bort. För att förhindra slickandet försågs jag med en strumpa (självklart prydd med colliemotiv). Jag hasade snällt runt i den och fick som belöning en hel och fin trampdyna.

I början kunde hon inte hänga med ut heller så vi fick hitta på grejer att göra inne. Jag fick lära mig att apportera dummiesar. Till slut började jag hämta tofflor och leksaker och allt möjligt, det är väldigt lönsamt att apportera nämligen.

Till slut släpade sig Kakan i alla fall ut på tomten. Där gömde hon dummiesar åt mig som jag fick söka efter och sedan apportera till henne. Här på bilden börjar jag få ett hyfsta grepp. Jag är duktig på att lämna över i handen nu för det övade vi massor på inne. Nästa steg är nu att vi övar mer på att jag ska ta ett fint grepp direkt när jag hämtar den.

Prinsessbollen kom till stor användning när Kakan bara kunde hålla sig på tomten. Hon och matte kastade den så jag fick springa och hämta och apportera. Det är som ni väl redan vet min absoluta favoritlek. Kasta-boll-tid kan man aldrig få för mycket av. Tycker att Kakan ska ta och investera i en riktigt snabb systemkamera så hon kan ta skarpare bilder på supersnabba mig. Spana in bilden när jag flyger fram till bollen med alla 4 tassarna ovanför snön.


Kolla timingen, perfekt grepp där på prinsessbollen, är jag inte fantastisk så säg!?!

Till slut kunde Kakan komma med på korta promenader. Jag var såååå duktig och gick snällt bredvid kryckorna fast jag hade velat gå bra mycket snabbare.

En dag tog vi oss iväg ända till Östhammar där matte hade ett ärende. Här hade jag det lite besvärligare att hålla tempo med Kakan för jag hittade flera spännande flickdofter som jag ville komma fram fort till. Här fick jag tag på kameran och försökte ta kort på vattentornet i Östhammar ur mitt låga lilla perspektiv.

Nu har jag kört hem Kakan till stan igen, det var det där jobbet som kallade igen tydligen. Typiskt, just när hon började bli ganska kul att gå promenader med igen.

En ny Flashmob av Kakans kör på Biograf Park

Här gör Kakans kör en till Flashmob, på Biograf Park, för en person som betalar TV-licensen. Den sänds just nu på SVT.

Vill mottagaren ha Disneyprinsessor eller Hannah Montana tror du?

Nu har jag fullgjort min barnvaktsvecka i Linköping. Det var hämta och lämna på dagis och skola som gällde varje dag. Här ser ni mig när jag hämtar flickorna, jag har lite svårt att koncentrera mig på fotografen eftersom det står en hel skolklass innanför ett fönster och knackar och ropar åt mig hela tiden.

För att se att barnen skötte sig gick jag ibland bort till dagis mitt på dagen och kollade. En dag var alla ute och skulle åka skidor. Här ser ni lilla A och mig. Det var kul att se när de gled ner för backarna. Tyvärr hade jag koppel på mig men annars hade det känts bra att få jaga dem lite där i backen tror jag.

Hade tagit med mig min gamla kära fotboll. Tänkte att den kan jag ju bara inte vara utan en hel vecka inte. Vi hade mycket roligt med den på tomten. Men så en dag började de snöa och snöa och så fortsatte det i flera dagar. Min stackars halvluftade gamla boll försvann där någonstans på tomten under all snön. Det var omöjligt att hitta den. Matte hon skulle absolut ha med mig och åka hem hur jag än tjatade om att jag vägrade följa med utan bollen.

När jag kom förbi hos Kakan på vägen hem till mig så var jag alltså ganska bedrövad. En Lassie utan sin boll är liksom ingen riktig Lassie. Kändes tomt inom mig. Kakan hade dock hört om min stora förlust och kastat sig iväg på morgonen för att inhandla en ny boll till mig. Hon hade inte haft det helt lätt eftersom det inte är bollsäsong nu. Till slut hade hon dock hittat en härlig boll på NK:s leksaksavdelning av alla ställen. Hon berättade att expediten hade visat upp och låtit henne välja mellan bollar med Disneyprinsessor och Hannah Montana som motiv. Expediten hade sett något förvirrad ut när Kakan sagt att hon inte trodde att jag skulle bry mig så mycket om vilket motiv det var på bollen så länge det gick att spela med den.
Jag blev så sanslöst glad när jag fick se bollen. Här ser ni mitt spontana glädjetjut.

Den satt hur skönt som helst i munnen och hade utmärkt studs. Matte och jag spelade massor när jag kom hem. Fick hoppa som en hind i snömassorna men inget kan stoppa mig när det vankas bollspel. Vilket motiv det blev? Disneyprinsessor förstås, de matchar bloggen bäst!

Håll koll på dina flockmedlemmar

På vägen ner till mitt barnvaktsjobb i Linköping hann jag med att stanna några dagar och kolla upp Kakan. Det är viktigt att inte lämna sina flockmedlemmar vind för våg utan kommer de inte till dig så får du ta dig till dem och kolla läget. Kakan hade haft besök av den löpande flickan Snövit dagen innan jag kom. Och här hittade jag en bild på när hon ligger och slappar i Kakans soffa, det får minsann inte jag göra.

Drog ut Kakan på en tur runt ön iklädd långlina. Lyckades få vittring på en löptik och spårade snabbt ifatt henne, men när jag nästan var framme sa Kakan ”nu vänder vi”. På den signalen brukar jag alltid tvärvända och galoppera tillbaka en bit. Men den här gången blev jag sur och stannade och skällde ut henne. Så himla taskigt att vända precis då.

Här står jag på en udde med Lilla Essingen bakom mig.

Det finns inte så jättemånga grönområden men under Essingeleden brukar det vara stort och bra. Dock håller de på och bygger på bron så det är en massa bråte och låter som bara den, ingen lugn naturupplevelse direkt. Det susar och dundrar i ställningarna när E4-bilarna och spårvagnen åker över broarna. Här tänker jag kissa ner vägskylten men precis när jag ska till så puttar den mig i ryggen, då vänder jag mig snabbt om och stirrar ut den. Man beter sig inte hur som helst mot mig inte.

Uj uj uj, den där storstan suger verkligen musten ur mig. Hittade en underbart skön stor V-kudde som Kakan sytt. Perfekt att köra ner nosen mellan ”benen” på den. Fick dock lov att dra upp nosen då och då för det blev lite ont om luft…

Tilldelad stort A

Jippiii, nu har resultaten för röntgen kommit in i Avelsdata.

Jag har alldeles perfekta höfter visar det sig, fick HD grad A. Dessutom har jag perfekta armbågar också. Där fick jag nämligen ED ua (0) .


Tack Knivsta Veterinärpraktik för de fina bilderna!

Hur man kan få leka lös i stan

Nu har jag och matte varit och hälsat på Kakan i stan i fyra dar. Jag är lite kluven till det där med att bo i stan. Kakan är ju där och det är såklart kul att vara med henne, det bästa jag vet är ju när hela flocken är samlad, men samtidigt så kan det bli lite långtråkigt när man inte får springa lös i någon skog. Ja, jag får faktiskt inte alls springa lös i stan. Men själv är bäste dräng brukar jag säga, är det ingen annan som hitter på nåt till mig att göra så får jag väl göra det själv. Medan mattarna ägnade sig åt sitt så hittade jag en smaskig stämpel som Kakan fått i julklapp av Anna och Pepsi. Kakan blev inte precis glad när hon hittade mig och stämpeln. Jag brukar aldrig sno saker annars, det här är fösta gången. Det borde lära dem läxan att aktivera mig bättre.

Efter stämpelincidenten tog Kakan faktiskt med mig ut på baksidan för att leka. Och hör och häpna, jag fick vara lös mitt i stan minsann! Av det här drar jag lärdomen att snor man något som de gillar extra mycket får man världens bästa lekbelöning. Här är lösa jag och Kakan i full gång med min nya leksak som jag fick häromveckan av Kakan.

Stan kan också bjuda på trevligheter i form av andra hundar, då speciellt vackra flickor. Träffade en lösgående Bernersennen-flicka som jag fattade tycke för. Hennes husse sa att hon var kastrerad men tjej som tjej tycker jag och blev kär i alla fall. Vi kom bra överens även om jag tycker att hon hade en aning för mörkt skall när jag luktat för länge i rumpan på henne. Men så finns det ju också de där rivalerna, andra killar som tycker att de äger stället. En goldenkille på 7 år kom springande och tyckte att han skulle bestämma över mig. Då insåg jag att det var bäst att dra ner svansen och platta till öronen för han var lite väl på hugget. Den hussen sa faktiskt att han brukade uppfattas som välgit påflugen. Mattarna har en tendens att lyxäta när de är tillsammans i stan. Det blev köpepizza, glass, chips, bullar, tårta mm. Jag snodde åt mig chipspåsen men kunde inte öppna den tyvärr. Får som vanligt bara äta mitt i/d foder från Hills.

Här är vi på långpromenad i Traneberg för att kolla på en lägenhet. Kakan funderade på om hon skulle köpa en större lägenhet som dessutom hade uteplats och inhägnad tomt. Det tyckte jag verkade bra för hon sa att där skulle en hund kunna springa omkring. Hon förklarade att inte bara jag skulle få vara där utan i så fall tänkte hon utöka flocken med en flickvove. Enligt SKK finns inte en enda collie som bor på Kungsholmen där Kakan bor nu men väl 13 Engelska springer spaniels. Så hon sa att kanske det passar bättre med en sådan flicka här nära vattnet. Hon stog i valet och kvalet över att låta en smart vacker liten Måna från Picabo flytta in. Jag lade genast in höga protester. Helst ska hon bara ägna sig åt mig och måste hon ha en flicka så ska det vara samma ras som jag. Hon verkar inte helt övertygad om det men har till slut i alla fall släppt tanken på Måna. Det var det där med att träna och tävla fält (jakt) med Måna som kändes aningen för komplicerat att kombinera med att bo i stan. Så jag fortsätter, för tillfället, att vara hennes största kärlek.

På hemvägen från Alvik/Traneberg orkade vi inte gå så det fick bli en tur med Tvärbanan. Jag har åkt den en gång förut, då var det supermycket folk och stressigt. Den här gången var det en lugn söndag och jag fick plats att sitta bredvid matte så det var kul faktiskt.

Ingen EDHD-hund

Jag och mattarna har varit iväg och röntgat mig igen. Den här gången ägde spektaklet rum i Knivsta. Vi började med att sitta i väntrummet ihop med en söt cockerspaniel. Men ganska snart kom en veterinär och lyssnade på mitt hjärta och kollade i munnen så att jag var i form för att ta emot en extra stark knockoutspruta. Fick snabbt sprutan i nackskinnet och då berättade de att jag antagligen skulle kräkas. Sagt och gjort kräktes jag en hög och dåsade sedan snabbt till.


Blev inburen i röntgenrummet där jag nästan slocknade i Kakans armar. Då var det tydligen dags att lyftas upp på röntgenbordet där jag lades på rygg i en vagga. Har inga bilder därifrån eftersom Kakan fick stå och hålla huvud och sedan även ben i rätta ställningarna.


Först tog de en enda bild på mina höfter för att kolla om jag hade Höftledsdysplasi (HD). Man kan ha höfter som är mellan A och D. Jag fick ett superstarkt medel att slappna av på och det brukar göra att bilderna blir sämre så det var vi lite oroliga över. Men när hon som tog bilden kom in med den sa hon att ”det här ser riktigt bra ut”. Det tolkade vi som att jag har HD grad A! De tog två andra bilder också, på mina armbågar. Det var för att kolla om jag har någon Armbågsledsartros (ED). Även här sa hon att det såg väldigt bra ut på bilderna. Det slutgiltiga svaret får vi dock om några veckor så håll tassarna för att hennes avläsning stämmer.

För er som vill läsa mer om HD- och ED-röntgen finns en broschyr som SKK har gjort.

Till min fördel i gördel

Rysligt vad det slog till och blev kyligt ända nere på mina breddgrader då. Men jag antar att det inte finns några dåliga väder, bara dåliga kläder. Jag har fått en alldeles ny och varm halsduk som köpts i Nya Zeeland och gjorts av fårens ull där. Egentligen var den till matte men eftersom hon fick mössan och sockorna tyckte jag inte det var mer än rätt att jag som var i störst behov av halsduken fick den. Använder den som en gördel så att min stackars rakade mage inte ska känna sig så kall. Kanske inte världens sexigaste men jag bär den varmt och skönt under mitt täcke.


Jag ser väl ganska snygg ut i alla fall i täcket när inte gördeln syns va? Jag vet att jag är lite smått fåfäng och att man inte ska bry sig om vad andra tycker, speciellt inte när det är såhär kallt. Men jag är fortfarande ungdom och då är man ganska angelägen om att bli accepterad och omtyckt. Såhär djup snö är man tvungen att pulsa fram i om man ska kunna traska en sväng på golfbanan.


Dykning är min paradgren såhär i vintertider. Ibland dyker jag efter spännande lukter och ibland får jag dyka efter fotbollen. Såhär kan det se ut när jag kommer upp direkt efter ett dyk. Nästan lite svårt att se ibland faktiskt.



Blir man för snöig på nosen kan man ta och rusa allt vad man har då brukar det flyga av.


Är det inte härligt ändå med vinter. En sån här fin dag när solen lyser så att snön gnistrar går det inte att göra annat än att stanna upp och sätta sig och njuta en stund. Här är jag på besök i solskenet inne i Uppsala.