Hunduddens träningscenter på Djurgården

I lördags drog jag och mattarna iväg till Hundudden på norra Djurgården i Stockholm för att vara med på invigningen av det nystartade Hunduddens Träningscenter. Vi var lite tidiga så jag lade mig på span och höll efter vilka snygga brudar som skulle dyka upp.

Mina spaningar lönade sig för jag hittade fyra snyggingar som såg ut som jag. Vackra collievovar alltså. Två soblar från kennel Springmist

och två blue merle från kennel Rickmix.

Tullen var där och visade hur narkotikasök går till med sin 6-åriga spaniel. Voven hittade snabbt bytet och sittmarkerade. Det såg ju hur lätt ut som helst, hade säkert jag också kunnat göra jag har ju faktiskt en väldigt bra nos.

En rundvandring hann vi också med. På väg in i inomhushallen såg jag den här stackaren som jobbade med att hålla upp dörrar och måste ha huvudet under betongen hela tiden. Nåt sånt skulle jag aldrig utsätta min långnos för.

Inne i träningslokalen träffade jag på en lite krabat som förutseende kastade sig på rygg för att visa att han visste vem som bestämde. Bra attityd där tycker jag! Jag såg förresten en hel radda collies här inne och tänk att alla såg ut precis som jag, jag sa till en av dem men den bara härmade mig exakt samtidigt. Konstiga typer, de kallades visst spegelcollies sa Kakan.

Såhär fint var det. I ett av husen fanns ett lyxigt café. Men just idag fick vi gratis fika utanför. När agilityn skulle börja kom ösregnet. Då passade vi på att gå till SPA-träningsavdelningen och kika.

De hade en waterwalker där man kunde gå på band i vatten och träna sig till ursnygga muskler. Jag vet inte om det kunde vara nåt för mig, jag har ju inte ens provat att bada i havet än.

Ett rum som jag aldrig såg det var damrummet. Men damerna fotade och såhär fina väggar hade de där inne. Det skulle man ha hemma i sitt eget badrum tycker jag.

Förutom regnet så hade jag en härlig dag på Hundudden. Träffade många vackra tjejer som jag kom i samspråk med. Nu väntar vi bara på att se om vi med våra lotter kanske vunnit en tur i den där waterwalkern eller påse vovesnacks att äta hemma på sofflocket.

Flotte

På promenaden på Kakans ö inne i Stockholm hittade jag den här spännande flotten. Gräsbeklädd och nyklippt så man skulle slippa fästingar men ändå ha nåt mjukt att slå sin drill på.

Pysselvinst

Kakan har vunnit en hel kartong full med spännande scrapbooking-prylar. Kakan tävlade med ett par kort som inspirerats av en annons. Det var Min Lilla Bod som ordnade den roliga tävlingen. Här ser ni allt som kom hem till Kakan. Egentligen var det en påse goda röda kolor också, men eftersom de är favoriter hos Kakan så hann hon inte ens fota vinsten förrän hon smaskat i sig alla kolorna. Ser ni vilken färg som dominerar, ja visst är det härliga ROSA!

SCK-utställning på OTBK med MAMMA

Collieklubbens sista utställning för i år hölls i helgen på min hemmaklubb OTBK. Mattarna och jag hastade dit till kl.9 men det visade sig att det inte började förrän 11. Vi sysselsatte oss med att titta på en stor agilitytävling på stora planen.

Tävlade gjorde min halvmorbror ”Mister” alltså min morfar och hans pappa är ingen mindre än ”Naglo” (Fancymore Double-O-Seven). Han hoppade massor av hinder, sprang i tunnlar och hoppade igenom runda ringar, medan det var fullt med folk och hundar och tält runt hela banan. Vilken kille.

När utställningen började bänkade vi oss vid ringside. Min uppfödarmatte Meta var en av ringsekreterarna och efter det skulle hon exteriörbeskriva. Såg när min halvbror ”Ferry” (Fancymore Ain’t Nobody’s Business) blev tvåa med HP efter Misters halvbror ”Mac” (samma mamma).

En av höjdpunkterna var när jag fick återse världens bästa mamma ”Sol” (Fancymore Sparkling Sunshine).

Herr Domare förstod sig inte på mammas skönhet idag för hon kom bara fyra.

Dagens snyggaste var den unga puddingen ”Brummelisa” (Seabound’s Love Love Love). Här är en bild på Brummelisa från utställningen på OTBK. Herr Domare sa att hon hade varit den perfekta collien om hon hade varit en centimeter högre. Inte illa. Den näst snyggaste var för dagen killen ”Simon” (Steadwyn Showmanship) som blev SE UCH och N UCH idag.
Efter en så lång och händelserik dag full av vackra flickor och vackraste mamma så var det enda jag kunde göra att kasta mig ner i korgen och somna som en stock.

Mina grannkompisar

I fredags när jag hämtade Kakan vid bussen stannade min kompis Fritte och hans sambo för att hälsa på oss. De bor bara en knapp mil ifrån mig. De kommer båda från GlamShine. Först fick jag stå ute och kolla på Fritte när han satt i sin bil.

Sedan fick Fritte stå utanför min bil och titta på mig. Vi pratade massor med varandra och helst hade vi velat träffas ordentligt och leka. Men mattar har ju inte alltid tid med sånt tydligen.

Vinsten har kommit

Som ni kanske minns så vann Kakan första pris i en tävling i tidningen Hundens Värld för ett tag sedan. Nu har vinsten äntligen anlänt. Såhär fina grejer fick hon. Återstår att se om hon kommer att dela med sig av innehållet till mig.

Utställd med lillebror

I helgen drog jag och mattarna till Dalarna för att jag skulle få vänstervarva. På vägen dit rastade vi på en härlig liten rastplats nära Avesta. Jag gick iväg ut på bryggan och såg till att de slöa änderna fick sig en simtur.


Vi hade så mycket tid innan vi skulle få bli insläppta på vårt favoritvandrarhem i Vassbo att vi åkte bort till Gagnef-Floda Brukshundklubb för att kolla att vi skulle hitta dit på söndagen. Det var alldeles hundtomt där så jag kunde lugnt sitta på verandan och skaffa mig en överblick över området och lägga upp taktiken inför söndagen.


Hittade en kul agilitybana som jag testade. Det roligaste är tunnlarna. De hade tre olika superlånga tunnlar. Jag testade självklart alla. Den gula luktade så intressant så i den stannade jag ganska länge tills jag hade listat ut vad det var för lukter som hade fastnat där.

Så blev det söndag och utställningsdags. Det var Roland Fors som var domaren för dagen. Vi slog upp vårt vackra rosa tält bredvid ett likadant som tillhörde min halvbror Lincoln och hans sambo Cera. Det regnade rejält första timmarna. Lincoln (Fancymore thief of heart) blev bästa hanvalp med HP och tävlade sedan mot en tik och då blev han BIM-valp.

Sedan blev det min tur. Jag fick springa massor av varv för domare Fors tittar extra mycket på rörelser. Tyvärr har matte diskbråck och nu även ryggskott så vi sprang väl inte vårt snabbaste. Till slut fick vi i alla fall en fin kritik, speciellt på hals, rygglinje, vinklar fram och bak och rörelser, ögon, öron, skalle. Det som han slog ner på var att han tyckte att mitt huvud skulle vara lite mer utfyllt. Han gillar den amerikanska typen som har breda stora huvuden och nosar. Vi som inte hade amerikaner i släkten fick den kritiken allihop, att vi skulle ha mer utfyllda huvuden och nosar. För min del slutade det med en slät etta. Killen som vann var Seamist ice spirit, junior, med amerikansk pappa (Shannon). Killen som kom tvåa var veteranen Conquest star’s mr beauty boy som bor ihop med killen som vann. Tvåan vann över mig i Gävle men han hade sina tre cert då så jag fick det fast jag kom tvåa där.

Efter oss grabbar kom tjejerna. Den enda tjej som fick CK var Cera (Fancymore angel of heart). Visst är hon väl snygg championflickan?

Till slut blev det Seamist ice spirit som blev BIR medan Cera blev BIM.


Nu är utställningsåret över för min del. Vi är riktigt nöjda med att jag har lyckats skrapa ihop två CERT under min första riktiga utställningssommar som alltså avslutas nu när jag är 2 år och 3 månader exakt.

En utställares mardröm

Tänk er dagen innan Stora Stockholm eller nåt!!!