måndag 12 oktober 2009

Tur att männen i vita rockar inte var där

Kakan har läst en riktigt rolig bok som hon vill att jag ska tipsa om. Den heter ”Brukshunden, krokodiltämjaren och jag” och är skriven av Leif Möller. Den handlar om en familj som köper sin första hund efter att pappan som ung blivit tagen av de fantastiska hundarna i Lassie-filmerna (men först nu haft möjlighet att köpa en hund). Man får följa deras vedermödor med att lära sig förstå hundfolkets terminologi, och deras slit fram genom utbildningar till spårhund, sökhund och bevakningshund i flygvapnet. Hög igenkänningsfaktor utlovas.
Här är ett litet smakprov:

”… Det regnade den dagen. Ett tätt tätt duggregn, bara steget från dimma. En mjukgrå tystnad ruvade över kalhygget. På marken låg döda grenar … och multnade på den svartblöta jorden. Jag kände igen kalhygget. Jag hade kämpat mig fram över det tusentals gånger senaste året. Slagits med mygg och motat älgar. Så nu var det alltså dags igen. Jag skulle svärande ta mig ut till mitten, där det var värst att gå och där skulle jag, hör och häpna, släppa ner en pinne på marken. En pinne! Tur att männen i vita rockar inte var där. Där stod jag alltså bland grenar och bråte – dyngsur och skitig. Jag var ett med naturen. Min högra hand öppnade sig och en 10 till 12 cm lång träapport rasslade ner bland kvistar och grenar. … Det var då jag kom på det. … Jag ska börja tävla. För vem var det man sett samlas i skogen med kaffe och macka, torra kläder och glada historier? … Var det spårläggaren? Sällan, han hade redan varit där. För två timmar sedan. När det var som blötast. Det är den tävlande.
Den tävlande släpade inte runt en Domuskasse med snitslar 1,5 km över stock och sten. Den tävlande hade inte bundit upp samma sketna snitslar i dyblöta granar och känt vattnet rinna in i armhålorna. Den tävlande hade inte gått vilse tre gånger innan han eller hon fått upp snitslarna. Nej, den tävlande promenerade runt med hunden och fick läsk när han kom fram. Jag beslöt satsa på att bli en tävlande. ...”

Kakan har suttit och ringt runt till sex domare för att hon efter tips från Lizzie fått tag på en massa tänkbara namn. Men det visade sig att hela bunten skulle ut på jakt, mest älg, de närmaste veckorna och inte hade tid att lägga något spår till oss. Så det är bara för Kakan att fortsätta klafsa ut i den höstruskiga terrängen och lägga våra spår själv. ”Tävlande” får vi tydligen bli i vår i stället.

2 kommentarer:

ESSingarna sa...

Hi,hi visst är boken underbar. Tur att vår matte tipsade din matte att köpa den. Det bästa av allt är att mattarna fylls av ambitioner att gå ut och göra en massa roligt med oss fyrbenta. Vår matte funderar skarpt på att lotsa in oss på bevakningsområdet. Hon tycker det verkar praktiskt att sätta oss på bevakning av altandörren när det vankas större middagar. Vi är ju som bekant ESS och vi älskar mat och matte har vissa problem att få tvåbeningarna som kommer hit att inte falla för våra guldbruna ögon (detta får du INTE låta Kakan läsa, hon är en av mina trognaste godissmugglare / Almi).

Kramizar från ESSingarna

Anna sa...

Det låter som en härlig och rolig bok. :-)

Förstår att det hade varit roligt att få bli tävlande redan nu. Men nu får ni ännu mera möjligheter att träna mer och mer tills det är dags att bli tävlande till våren. :-)

Kram Anna