UppfödarCert

Det här fina diplomet fick Kakan när hon gått alla sex kurserna i SKK:s Hunduppfödarutbildning. Hon var väldigt stolt över sitt första alldeles egna cert. Själv har jag två cert, hittills…

Sista kursen - Beteende

Kakan har nu gått den sista kursen på SKK:s Hunduppfödarutbildning. Intressant bok av Lars Fält. Kakan tog kontakt med honom efteråt för hon ville läsa mer om sambandet mellan valptest/beskrivning (MV) och samma hundars MH senare i livet. Visar sig att det inte finns något mer skrivet om detta än det som står i denna bok. Däremot håller Lars just nu på med ett nytt projekt inom SLU som fått pengar av SBK för att titta på just detta. Ser verkligen fram emot de resultaten.

Kursat i genetik

Nu har Kakan gått den näst sista kursen på SKK:s Hunduppfödarutbildning. Den här kursen hette Genetik. Det är superintressant tycker Kakan.

Apropå genetik så väntar vi nu med spänning på reslutatet från projektet Mentalt sund collie. Det är ett samarbete mellan Collieklubben, Brukshundklubben, Svenska Kennelklubben och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).

Hunduddens träningscenter på Djurgården

I lördags drog jag och mattarna iväg till Hundudden på norra Djurgården i Stockholm för att vara med på invigningen av det nystartade Hunduddens Träningscenter. Vi var lite tidiga så jag lade mig på span och höll efter vilka snygga brudar som skulle dyka upp.

Mina spaningar lönade sig för jag hittade fyra snyggingar som såg ut som jag. Vackra collievovar alltså. Två soblar från kennel Springmist

och två blue merle från kennel Rickmix.

Tullen var där och visade hur narkotikasök går till med sin 6-åriga spaniel. Voven hittade snabbt bytet och sittmarkerade. Det såg ju hur lätt ut som helst, hade säkert jag också kunnat göra jag har ju faktiskt en väldigt bra nos.

En rundvandring hann vi också med. På väg in i inomhushallen såg jag den här stackaren som jobbade med att hålla upp dörrar och måste ha huvudet under betongen hela tiden. Nåt sånt skulle jag aldrig utsätta min långnos för.

Inne i träningslokalen träffade jag på en lite krabat som förutseende kastade sig på rygg för att visa att han visste vem som bestämde. Bra attityd där tycker jag! Jag såg förresten en hel radda collies här inne och tänk att alla såg ut precis som jag, jag sa till en av dem men den bara härmade mig exakt samtidigt. Konstiga typer, de kallades visst spegelcollies sa Kakan.

Såhär fint var det. I ett av husen fanns ett lyxigt café. Men just idag fick vi gratis fika utanför. När agilityn skulle börja kom ösregnet. Då passade vi på att gå till SPA-träningsavdelningen och kika.

De hade en waterwalker där man kunde gå på band i vatten och träna sig till ursnygga muskler. Jag vet inte om det kunde vara nåt för mig, jag har ju inte ens provat att bada i havet än.

Ett rum som jag aldrig såg det var damrummet. Men damerna fotade och såhär fina väggar hade de där inne. Det skulle man ha hemma i sitt eget badrum tycker jag.

Förutom regnet så hade jag en härlig dag på Hundudden. Träffade många vackra tjejer som jag kom i samspråk med. Nu väntar vi bara på att se om vi med våra lotter kanske vunnit en tur i den där waterwalkern eller påse vovesnacks att äta hemma på sofflocket.

På anatomikurs

Kakan går nu Anatomikursen på SKK:s hunduppfödarutbildning och på lektionen i går kväll skulle hon och ett par till ha med sig sina hundar.


Jag ställer såklart upp när man frågar efter en vacker colliegosse att titta på. Det var jag och en labradorkille och en huskytjej och så var det shetland sheepdogen Saga som jag ju träffat förut. Läraren och några av de andra klämde på alla mina vinklar och diskuterade hur jag såg ut där under all bedårande päls. Sedan fick jag springa fram och tillbaka i olika tempon för att de skulle bedöma i vilken fart jag tog mig bäst ut, mycket lärorikt nu när jag är mitt i utställningssäsongen. Fick lite andra supertips på hur man ställer ut sig allra bäst också. Här ligger jag inne på STOKK och lyssnar när de pratar vinklar och grader.

Fjärde och sista lägerdagen med Trimning och Budföring

Sista dagen började med att en blandad skara från alla träningsgrupperna samlades för att få lära sig av min Uppfödarmatte Meta hur man trimmar en collie för en utställning. Det duggade lite lätt i omgångar och detta väder var tydligen det perfekta utställningsvädret för då blev våra pälsar som allra vackrast och burrigast. Mattarna fick lära sig några nya smarta knep, som att man kan effilera inuti öronen.

Min mamma Sol ställde upp som visnigsobjekt under trimtimmen.


Ett annat bra knep var att ta en sax och skära igenom de värsta tovorna och sedan bara borsta ut dem med en karda. Här är det Uppfödarmatte som hjälper till att reda ut några tovor som jag skaffade mig när jag hade fästinghalsbandet. Otroligt bra knep det där med saxen för då slipper det göra ont på mig, kanon!

Efter trimtimmen anslöt vi till de andra i gruppen som inte varit med på detta och gjorde momentet Budföring. Det gillade jag för jag älskar alla människor och jag älskar att springa. Utmärkt moment för mig med andra ord. Här är en film när jag kör Budföring med matte och Anita.

Lite lydnad hann vi också med. Jag tränade på linförighet och ingångar och så tittade vi på Jeanette som visade oss hur hela programmet går till för hon hade kommit längre än oss andra.
Det var inte lätt att säga adjö till alla, speciellt inte till mina nya flickvänner Tova och Zelma. Jag har ju också alltid extremt svårt att ta adjö av Uppfödarmatte och lilla Uppfödarhusse. Här får jag en avskedskram av lilla Uppfödarhusse. Hoppas vi ses snart igen.

Det har varit ett alldeles underbart läger tycker både jag och mattarna. Vi har lärt oss massor och fått nya trevliga vänner. Kanonbra och trevliga instruktörer hade vi förmånen att få ha i min grupp. Och vilken mat, mattarna var alldeles saliga efter varje besök i restaurangen. Det enda på minussidan var huset vi bodde i, hade räknat med att få bo i Albackens fina stugor med de andra men ägaren hade hyrt ut några av stugorna till några tyskar så vi blev placerade i en privat sommarstuga. Här fanns inte rinnande vatten, toa, dusch, element, TV eller elektricitet. Vi hade lampor de två första dagarna för de drevs av solceller på huset men eftersom det var mulet kunde man inte använda lamporna sedan. Vatten fick vi en dunk till oss alla som skulle räcka i alla dagarna, det kändes inte så fräscht men vi fick inget nytt trots att vi bad om det. Hoppas klubben i alla fall slapp betala fullt pris för det här huset. Nu har jag fukteksem/svamp i tassarna för det var så fuktigt och kallt i huset så ingenting torkade och vi kunde inte använda hårtorken på mig. Kakan har klippt mig extremt noga i tassarna och baddar mig med vinäger och Klorhexidin för att döda bakterierna och torka ut så det ska nog snart vara fixat tror jag. Trots detta så tycker jag att plussidan väger över så enormt mycket och jag skulle göra om det direkt om jag fick chansen. Kanske ska jag byta lokalavdelning så jag kan komma på alla deras Albackenläger i fortsättningen också, jag kände mig så hemma där.

Tredje lägerdagen med Spår och Uppfödarmatte

Så här på tredje dagen börjar man känna sig lite mör men vi är vid gott mod för vi vet att något roligt säkert väntar i dag också. Dessutom var det varmt och skönt och inte en regndroppe på hela dagen. I dag blev det sju timmars spårande för vår grupp. Vi delade upp oss i två grupper så att vi skulle hinna göra många spår var. Jag fick följa med vår ledare Heléne denna dag. Vi hade också förstärkning av Anne-Charlotte så vi var riktigt privilegierade i vår lilla grupp på fyra hundar.Här förklarar Heléne hur man tar reda på vindriktningen, något som är viktigt när man ska öva sig på att spåra. Tydligen måste man börja röka för att man ska kunna kolla exakt hur vinden ligger. På hemvägen från lägret provåt jag en fimp på en rastplats men jag spydde ordentligt i bilen en liten stund senare så den kom upp igen. Det där med cigg verkar inte vara något för mig, hoppas vi kan lära oss något annat sätt att kolla vindriktningen på.

På förmiddagen började Kakan med att gå ett rakt spår över trädstammar och lite sankt, sedan efter 20 minuter gick hon det med mig. Jag hittade min leksak i slutet av spåret hur lätt som helst. Sedan skulle man stanna där och leka med sin leksak och få godis, men jag var inte så sugen på det utan ville hellre spåra vidare. Sen fick matte lägga ett spår, och det var lika plättlätt det också tycker jag. Efter det skulle det tydligen bli lite svårare för man skulle först hitta en leksak och stanna och leka och sedan spåra vidare till ytterligare en leksak. Mitt stora problem var att ha tålamod att stanna och leka och inte spåra vidare. Mattarna fick instruktioner att de inte fick berömma mig i spåret för jag var så het ändå och tyckte det var så kul.

Efter att alla utom ledarna fick fika lite extra länge åkte vi ut i skogen igen för att träffa ledarna som själva gått varsitt spår åt oss och lagt ut våra leksaker i dem. Just när vi stod och skulle börja var det tre motorcyklar som körde in på en skogsväg och körde rakt över mitt spår som låg över den vägen. Jag tänkte att jag försöker väl i alla fall, hur svårt kan det vara?! Såklart gick det kanonbra för mig även denna gång. Mattarna var så malliga och stolta över mig. Det här verkar verkligen vara min grej, en medfödd talang jag har helt enkelt.
Här bjuder jag er på en film av sträckan fram till den första leksaken på mitt sista spår, det som Heléne och Ann-Charlotte hade laget.

Efter middagen gick mattarna på några timmars föreläsningar som hölls av min Uppfödarmatte Meta och av den före detta polisen Bäckis (Bäckström). Meta pratade om MT och hur domarna tänker i de olika momenten. Hon hade också många intressanta (och häpnadsväckande) exempel från verkligheten. Bäckis hade arbetat inom kriminalvården som hundförare och hade imponerande och skrämmande historier från sina uppdrag där. Jag är mycket tacksam över att jag bara behöver gå snälla spår i skogen och inte jobba så som de hundarna gör.

Var med en stund vid Grillkåtan för att få kramas lite till med Uppfödarmatte och lilla Uppfödarhusse, men jag orkade inte så länge utan kilade ganska snart hem och drömde vackra drömmar om långa spår utan leksaker som stoppade min framfart.

Första lägerdagen och sambon Zelma

Så var vi äntligen framme på Albackens Jakt och Fiskekamp där vi skulle vara på läger i fyra dagar. Det var helt fantastiskt att se så många andra som var av samma ras som jag, idel vackra hundar med andra ord. Och ni ska bara veta hur många sköna vackra flickor jag träffade!
En mycket charmig trefärgad tjej blev min sambo. Oj, oj, oj vad jag blev glad när jag fick träffa henne. Hon heter Zelma (Folias zkogstjärna)och kommer från Folias kennel. Här spänner jag upp mig och visar mig stor och pampig för Zelma.


Här gosar Zelma och jag. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig att det ska vara mannen i huset som bestämmer för Zelma var en tuff tjej som hoppade upp och lade sig på ryggen på mig ett par gånger för att jag skulle veta min plats. Men jag antar att det är så det är, vad vi killar än tror så är det damen där hemma som bestämmer.


Redan första dagen skulle vi ha lektioner och jag fick träffa min träningsgrupp. Vi började alla med att samlas i en fin Grillkåta där mattarna till sin stora lycka fick äta tacobuffé. Det var över 50 personer som var här på lägret, det kändes alldeles lagom tyckte mattarna för det gick bra att mingla runt och prata med de flesta och lära känna folk. Det var sex olika träningsgrupper. Zelma skulle vara med i en av Spårgrupperna och jag skulle vara med i Prova På. Klockan två samlades vi i min träningsgrupp för att starta med momentet Uppletande. Vi var nio personer med hundar i min grupp och så Kakan som var medföljande till mig och matte. Kakan och matte turades om att göra olika moment med mig så jag hade liksom två mattar jag. De flesta hade varsin hund men några hade flera hundar med sig. Ulrika och Inge från Rowan Heights hade med sig Zeke och Zaga. Maj hade snygga Tova som också kom från Rowan Heights. Tova var 15 månader så hon var bara lite äldre än mig. Jag var den YNGSTA deltagande hunden på hela lägret med mina 13 ½ månader. Anette och Peder hade tre hundar med sig, Dag hade min underbara mamma Sol, Lars hade Akela som med sina åtta år var äldst i vår grupp, Jeanette från Dustless hade mamma Molly och hennes söner Jerry och Bläs med sig.
Här ser ni min grupp som står och väntar på att vi ska börja med Uppletandet.


När de andra hundarna letade fick jag och mamma Sol sitta uppbundna och vänta på vår tur. Tänk vilken lycka att jag hamnade i samma grupp som min älskade MAMMA! Flera långa dagar med mamma i närheten, jag njöt.


Här är jag ute och jobbar med mitt Uppletande. Jag fick försöka flera gånger. Var ganska splittrad och inte så intresserad av saken när jag väl hittade den. Det var mycket mer intressant att nosa efter de andra hundarnas spår och dofter. Jag bor ju alldeles ensam ute på landet så jag träffar inte andra hundar så ofta, speciellt inte såna av den här fantastiska rasen. Denna dags lite taffliga start från min sida satte verkligen inte standarden för veckan för min del för jag ryckte upp mig rejält och glänste faktiskt rejält i spår, sök och budföring minsann!


Här är en film när jag är ute på Uppletande. Vi hade en vallad ruta som var femtio gånger femtio. Ni kan se att jag tvärvänder när rutans doft tar slut.

Dagen fortsatte efter några timmars Uppletande med middag i restaurangen för mattarna och därefter en föreläsning av Lena Unger om vad Sök handlar om och hur vi skulle jobba med det dagen efter. Senare blev det grillafton vid Grillkåtan. Jag och mattarna var jättenöjda såhär långt och hade stora förväntningar på resten av dagarna.

Tunnelseende

Här har man legat i och härjat runt vill jag lova. Allt från lydnadskurs och utställning till viltspår har klarats av. Jag försöker dock alltid att ta mig en lugn stund på mornarna för att hinna läsa tidningen ordentligt.

I torsdags var jag som vanligt på min allmänlydnadskurs. Den här gången hade jag med mig båda mattarna. Vi fick öva på budföring, sicksack, stanna, stanna kvar och inkallning. Dessutom började vi öva på våra valfria moment. Jag hade valt hinderhopp. Det gick jättebra, enda problemet var matte som i början envisades med att klättra över hindret ihop med mig. När hon insett att hon inte är lika smidig som jag är och bestämt sig för att springa på sidan satt allt perfekt.

Här sitter jag och en av de andra deltagarna. Hon är en söt korthårig collieflicka vid namn Maja som ursprungligen kommer från Mironik’s kennel. Det är alltid trevligt att ha något fagert att vila ögonen på när man jobbar tycker jag.

Eftersom jag och några andra missade förra lektionen, när de andra provade agility, fick vi prova att gå igenom en liten tunnel den här gången istället. De andra stod bara och fegade vid hålet och vågade aldrig gå in ens. Jag däremot jag travade på igenom flera gånger minsann. Vad gör man väl inte för att komma till de feta korvbitarna på andra sidan?

När matte var inne och lyssnade på läraren passade Kakan och jag på att titta till resten av agilitybanan. Jag blev förtjust i ett gult litet hus som jag undersökte flera gånger. Tyvärr verkade det inte som om det fanns någon utgång på andra gaveln. Någon hade satt en stor lång blå plastgrej där.

Så ren och fluffig

Oj oj oj vilken dag. Jag har haft en otroligt slitsam dag med shopping och total genomtvättning för första gången. Inte undra på att man däckade snabbt efter duschen.

Inledde dagen med att åka och shoppa. Först var det mattarna som skulle rusa runt på IKEA och andra trista ställen. Fast okej, de skulle köpa en del prylar till mig. Ett Scaliborhalsband köpte de för jag har redan haft en handfull fästingar på mig. Hoppas det där halsbandet fungerar och att jag inte får några biverkningar. Känns lite läskigt. Men å andra sidan kan man ju bli sjuk av de små elakingarna också. Som att välja mellan pest och kolera.


Jag fick följa med in på Granngården. Där köpte mattarna en påse med gröna ben med mintsmak som jag ska ha att borsta tänderna med. Själv så lyckades jag i ett obevakat ögonblick snatta åt mig en supergod rund kaka. Tyvärr hann jag bara ta en liten smakbit innan jag blev upptäckt. Surade lite över det, men mattarna tröstade mig sedan genom att jag fick dela deras stora hamburgare från Max med dem.


Ingen rast ingen ro. Så var det dags för min allra första totaltvätt. Kände mig aningen orolig men försökte ta det lugnt. Som tur var behövde jag inte hoppa i nåt badkar utan bara gå rakt in i duschen. Jag har ju duschat förut så det gick ju bra. Det var när de skummade och gnodde som det kändes lite jobbigt. Det var så varmt i badrummet och jag tyckte jag blev så platt och smal. Resultatet kändes oroväckande.


Till slut sköljdes alla bubblor och allt skum ur min päls och jag blev handdukstorkad.

Det räckte såklart inte med att torka mig med några ynka handdukar. Det hjälpe inte heller att jag själv skakade mig otaliga gånger. Men mattarna visste besked såklart. De tog till hårtorken i flera omgångar. Jag gillar hårtorken, den har jag upplevt flera gånger under snöiga dagar.

Så fort jag kunde slängde jag mig ner i min säng, var helt slut. Sängen blev snabbt blöt men jag orkade knappt bry mig. Försökte bara häva mig åt sidan till min rosa gosefilt som var torr.

Pongo ställde upp för mig och lät mig sova på honom.

Så här ren, fin och vit såg jag ut dagen efter. Jag har inte inte blivit borstad ännu men jag är ändå nöjd med resultatet.

foto: Monica Johansson

foto: Monica Johansson

Pondus och framåtenergi i vänstervarvet

I helgen var jag och 22 andra hundar på kurs för Gerard O’Shea på Kydingeholm. Båda mattarna var med och turades om att vara handler för mig.

Det var hundar av alla de storlekar från små chihuahua till rottweiler och bernersennen. Jag blev kompis med söta tjejen Happy (ett ESS). Det visade sig att hon just nu går kurs hos min alldeles egen PT. Faktum är att det fanns många söta flickor där, jag och en flatcoated retriever hånglade faktiskt lite.

Här är Happy längst till vänster.

Lokalen var verkligen inte optimal. Gerard sa att han brukar hålla till på åtta gånger så stora ytor. Vi fick dela upp oss så de stora hundarna fick gå ut och vänta medan de små övade och tvärtom. Ibland satt vi stora i mitten medan de små sprang runt oss och tvärtom.

Hela grejen gick ut på att vi hundar ska tycka det är kul att vara på utställning och därmed visa oss på ett bra sätt. Vi ska verkligen vilja visa upp oss och utveckla vår utstrålning. Det som kom i första hand under denna kurs var alltså att jobba på vårt beteende snarare än att få koreografin rätt. Mattarna fick jobba på att skapa förväntning hos oss på godis eller lek för att förväntning ger oss pondus och utstrålning. Det var alltså mycket bollande med köttbullar, verkligen en aktivitet i min smak.

Man kan ju säga att det finns två grundbeteenden inom utställning; 1. Stå med pondus och uttryck, 2. Framåtenergi under gång. Hundens grundtemperament kommer att påverka hur mycket man behöver jobba med hundens beteende i de två fallen. En lugn hund får man jobba mer med vad gäller tvåan och en aktiv hund kan man behöva jobba mer med gällande ettan.

Här tittar jag på Gerard som lär en rottis visa sig.

Mattarna fick lära sig en handsignal (som klicker) för att markera när vi gjorde rätt och sen ge oss godis. Får vi godis utan signal är det ju lätt att vi lägger märke till vad vi gör just när vi får godiset och inte det som vi gjorde sekunderna innan som var det matte ville belöna.

Mattarna skulle också tänka på att de själva hade karisma och attityd och försöka stå ut, samtidigt som de skulle vara lugna och normala som på en vanlig promenad. De fick lära sig vikten av första intrycket och för att göra det rätt måste de veta hur domaren jobbar. De fick lära sig domarens rörelsemönster för att kunna anpassa ekipaget och utnyttja den kunskapen på bästa sätt. Det gäller att utnyttja tiden domaren ägnar dig fullt ut.

Gerard och jag.

Gosse vad trött jag var efter de där lektionerna, sov hela vägen hem. Men när jag hoppade ur bilen väntade två av mina flickvänner, Peggy och Klara, på mig och ville ha en lekomgång. Bjöd till ordentligt och tog mina sista krafter och roade dem en stund.

Nu ska vi slita hårt på hemmaplan. Det har jag faktiskt inget emot eftersom det innebär roliga lekar och ofantliga mängder köttbullar (kanske inte helt lämpligt för min obefintliga midja…).

Hundvakt och kurs

R-M och jag började dagen med att vara hundvakter åt söta snälla Willy. Känns så annorlunda att umgås med en sådan cool hund efter att mest ha hängt med energiknippen som Erk och Almi på senaste tiden.

Här är Willy, korsning mellan bordercollie och labrador. Undra om det inge kan ha smugit sig in lite spets där i svansen också...


Dagen avslutades med sista gången på kuren i Vardagslydnad som höll genom Springerklubben. Kakan fick vara distraktion bollandes väldigt intressant kanindummy.

Utställningskurs

Kerstin var på kurs hos Upplands lokalavdelning i hur man hanterar sin hund på utställning.
Hon hade ju ingen egen hund men hade turen att få låna Ekko eftersom matte hade med sig två hundar och själv tog hand om sin dräktiga Vilma. Väldigt snällt tyckte Kerstin som lärde sig mycket mer tack vare Ekko.
Marianne Hansson höll en uppskattad kurs.

Bilden kommer från SCK Upplands webb.