Min första grisknorr

Idag var vi ute vid Bromma Blocks och shoppade på BrommaZoomarknad. Jag var tvungen att ha hanhundsbyxor på mig så att jag inte skulle kissa på någonting. Inte så sexigt direkt men jag flirtade på med alla brudar jag träffade i alla fall och för min charm smälter de alla.

Hittade en hel del snacks och ben men inget som riktigt föll mig på läppen förrän Kakan grävde fram en grisknorr. Den tjatade jag till mig att vi skulle köpa, det är ju trots allt lördag idag.

Provade Biabäddar också. Den här är 80x100 men den kändes för kort för att riktigt få plats att ligga i. Jag borde nog ha största storleken på 100x120 skulle jag tro.

Testade skor eftersom jag får isklumpar mellan dynorna när det är kallt. De här skorna kändes inte som om de kommer att sitta kvar. Har fått tips av min colliekompis Zandi som har ett par bra skor som sitter kvar. Det är skor från Muttlucks som hon har. 

Kikade också på handmålade statyer som står utspridda över hela butiken. Lyckades hitta en collievalp men jag tyckte inte den var superfin direkt så det blev inget köp. Men de sålde alla för halva priset så denna kostade 1500 kr nu.

Brukar kika på de levande djuren de har också. Mina favoriter är fiskarna som de har i massor av akvarier, dem brukar jag stå och titta på när jag är där.

Passade på att väga mig. Väger nu 26 kilo. Känns lagom, vi är nöjda med det med tanke på att jag är 60,5 cm hög och ganska så lång.

Väl hemma igen fick jag min grisknorr. Det är första gången jag får något liknande så det var spännande att få prova. Låg och myste och smaskade i mig den och hade gärna tagit några till faktiskt.

Tung kille

Har spenderat söndagen i stan hos Kakan. Visningshelg igen förstås. Före visningen hann vi ta bussen ut till Bromma Zoomarknad. Det är ganska svårt för en ståtlig herre som mig att få plats i bussen, nu har vi lärt oss att man får inte vara i mitten där barnvagnarna är utan måste vara bland alla säten i bakre delen eftersom i främre delen och på mitten ska alla allergiska personer vara. Den här bussen var bra för där fanns det lite extra plats allra längst bak där jag kunde ligga. Annars får man liksom stå mitt i gången och jag föredrar att ligga och det går ju absolut inte när folk ska av och på och förbi överallt. Antar att jag inte är gjord för bussturer i stan egentligen, jag är gjord för egen bur i egen bil jag. Men det gick som sagt bra idag, kolla in det braiga platsen jag fick.

På affären fanns en våg så jag passade på att väga mig. Hela 24,75 kilo minsann, det är nog mitt tyngsta rekord tror jag. Synd att det inte finns några utställningar nu när jag är såhär snygg i min supertjocka päls. Men den hinner ju ramla av innan säsongen kommer igång i slutet av maj.

Vad beträffar själva shoppingen blev det bara tråkiga fästingborttagare och en liten påse mat. Hade gärnat provat de här blingiga halsbanden. Fast i och för sig tror jag inte att något bling hade synts på mig i min stora krage.

Jag mötte våren

Idag var jag iväg med mattarna på ännu en lägenhetsvisning. Det blev långa turer med både Tvärbanan och Tunnelbanan. Väldigt mycket folk var det som var ute så det var trångt om utrymmet, jag var tvungen att stå för det mesta annars tog jag upp så mycket plats om jag lade mig ner och så var mattarna skraja att folk skulle trampa mig på svansen och på alla mina ömtåliga hårstrån som sprider ut sig överallt när man ligger.
Vi hittade de första vårblommorna alldeles nära visningslägenheten, ett gott tecken. Kanske att man kan få börja spåra igen nästa månad, håller tassarna för det.


Den här lägenheten tror jag blir superbra, det är den bästa hittills. Kakan vill verkligen ha den. Hoppas pengarna räcker den här gången. Det var många andra som också verkade vilja ha den, håller tassarna för att Kakan har mest pengar, eller ja hmm vågar låna mest är det väl som gäller nu för tiden.

En ängel i T-banan

Här ligger fortfarande snön i stora lass i hela skogen, ja inte bara där förresten, så vi har fortfarande inte kunnat komma igång med min älskade spårträning. Aningen avundsjuk på de däringa skåningarna som redan är ute med nosarna bland barr och grästuvor. Fick som ni minns en ny leksak från konferensen i Västerås, den har jag nu satt fart på. Han är väldigt spännande när han piper och det är kul att slänga omkring med honom för han har så långa ben. Här står jag och bjuder in honom till lek.

Kakan är ganska tråkig nuförtiden för hon envisas med att stanna kvar i stan vareviga helg så vill jag träffa henne får jag ta och packa mig in dit. Väl där åker vi runt och kollar på en massa lägenheter för hon vill ju flytta. Den här gången fick jag prova tunnelbana för första gången. Jag är duktig på att åka Tvärbanan som är en spårvagn och så har jag provat buss också. Buss var ganska trång för mig för jag är en lång och ståtlig herre och vill gärna ligga och bre ut mig. Som tur var fick jag ta hela mittenutrymmet på alla bussturerna. Här ser ni mig innanför de där T-banespärrarna.


T-bana var spännande att åka för det kom massor av fok hela tiden som jag fick hälsa på. Och tänk er jättemånga av dem kände tydligen till mig för de visste redan mitt namn. Det ropades Lassie både här och där. Roligt att man är en sån kändis.

Jag utanför ännu en lägenhet. Nej, hon köpet inte den heller så fler visningar lär det bli…

Men jag klagar inte, jag sköter mig exemplariskt och hänger med på alla visningarna så får jag god mat när jag kommer hem och en stunds fotbollspelande eller annat kul på bakgården.

Målar, shoppar och är smakråd

Då var det dags igen då. Nu har jag återigen varit en massa dagar hos Kakan i stan för att hjälpa henne att kolla på visningar och att fixa till hennes nuvarande bostad. Den vi var och kollade på var jättefin både utanpå och inuti. Kakan var jättesugen på att bo i den. Enda problemet var läget. Efter mycket funderande i flera dagar kom hon fram till att hon nog inte skulle trivas med att pendla så långt till jobbet. Den hade en så fin stor uteplats ut om en allmänning, där hade jag kunnat tänka mig att spela boll om somrarna. Vi tar nya tag och surfar vidare efter nya visningar.


Hemma i lägenheten håller vi på och målar och fixar så att det ska vara riktigt fint om nu Kakan lyckas hitta nåt annat bra boende någon gång. Jag är med riktigt nära och övervakar varje detalj i arbetet.


Det räcker inte bara med att måla utan nya inredningsprylar ska också köpas. Inte riktigt min grej att ställa upp som smakråd i de där sammanhangen. Jag gillar mycket bättre att gå på Granngården och välja ut vilka godisar vi ska köpa.


Tjatade åt mig en hel egen korv på IKEA. Jag blev ju minst lika trött som de av att shoppa så det var inte mer än rätt.

Busspremiär

Kakan tog med sig mig och matte på en rejäl långpromenad i snålblåsten. Vi var ute i massor av timmar. Kolla vad det blåser. Såhär ser jag ut med uppåtstående öron, inte så fint tycker jag, är nöjd med mina som tippar över i mindre blåsiga sammanhang.

Målet för promenaden var en lägenhetsvisning. En trerummare med uteplats hägrade. Mycket bättre med fler rum än den lägenhet som Kakan bor i nu och som inte har någon uteplats heller. Kakan är dock lite orolig för att flytta utanför tullarna.

När vi skulle hemåt var vi rätt möra så vi bestämde oss for att ta ett transportmedel. Det började med buss. Det var allra första gången jag åkte en sådan. Men det var plättlätt. Jag provade att stå, sitta och ligga. Det bästa var nog att ligga tycker jag, stabilast så. Här är jag på min första busstur.

Parkerad

Spenderade lördagen med att åka runt till lite olika affärer. Stannade ett tag vid IKEA för att stärka oss med deras goda och billiga korvar. Här provar jag deras P-plats för hundar. Det var helt okej att sitta där tycker jag men mattarna sa att jag absolut inte fick sitta där ensam för det kanske kunde komma någon oärlig typ och ta mig. Istället kilade jag med in i entréhallen som jag brukar och så satt vi där och smaskade på våra korvar alltmedan jag fick beundrande kommentarer från de förbipasserande massorna.


En annan favoritaffär är Granngården. De hade flyttat till nya fina lokaler och där hade de fixat någon typ av godisautomater som jag gick och kikade och luktade på. Jag kände mig så mätt efter korvlunchen att jag inte frestades att köpa nåt ätbart här. Det blev istället ett retrieverkoppel som verkade vara smidigt att använda som inköptes.

Utställd med lillebror

I helgen drog jag och mattarna till Dalarna för att jag skulle få vänstervarva. På vägen dit rastade vi på en härlig liten rastplats nära Avesta. Jag gick iväg ut på bryggan och såg till att de slöa änderna fick sig en simtur.


Vi hade så mycket tid innan vi skulle få bli insläppta på vårt favoritvandrarhem i Vassbo att vi åkte bort till Gagnef-Floda Brukshundklubb för att kolla att vi skulle hitta dit på söndagen. Det var alldeles hundtomt där så jag kunde lugnt sitta på verandan och skaffa mig en överblick över området och lägga upp taktiken inför söndagen.


Hittade en kul agilitybana som jag testade. Det roligaste är tunnlarna. De hade tre olika superlånga tunnlar. Jag testade självklart alla. Den gula luktade så intressant så i den stannade jag ganska länge tills jag hade listat ut vad det var för lukter som hade fastnat där.

Så blev det söndag och utställningsdags. Det var Roland Fors som var domaren för dagen. Vi slog upp vårt vackra rosa tält bredvid ett likadant som tillhörde min halvbror Lincoln och hans sambo Cera. Det regnade rejält första timmarna. Lincoln (Fancymore thief of heart) blev bästa hanvalp med HP och tävlade sedan mot en tik och då blev han BIM-valp.

Sedan blev det min tur. Jag fick springa massor av varv för domare Fors tittar extra mycket på rörelser. Tyvärr har matte diskbråck och nu även ryggskott så vi sprang väl inte vårt snabbaste. Till slut fick vi i alla fall en fin kritik, speciellt på hals, rygglinje, vinklar fram och bak och rörelser, ögon, öron, skalle. Det som han slog ner på var att han tyckte att mitt huvud skulle vara lite mer utfyllt. Han gillar den amerikanska typen som har breda stora huvuden och nosar. Vi som inte hade amerikaner i släkten fick den kritiken allihop, att vi skulle ha mer utfyllda huvuden och nosar. För min del slutade det med en slät etta. Killen som vann var Seamist ice spirit, junior, med amerikansk pappa (Shannon). Killen som kom tvåa var veteranen Conquest star’s mr beauty boy som bor ihop med killen som vann. Tvåan vann över mig i Gävle men han hade sina tre cert då så jag fick det fast jag kom tvåa där.

Efter oss grabbar kom tjejerna. Den enda tjej som fick CK var Cera (Fancymore angel of heart). Visst är hon väl snygg championflickan?

Till slut blev det Seamist ice spirit som blev BIR medan Cera blev BIM.


Nu är utställningsåret över för min del. Vi är riktigt nöjda med att jag har lyckats skrapa ihop två CERT under min första riktiga utställningssommar som alltså avslutas nu när jag är 2 år och 3 månader exakt.

Riktigt ordentligt kär

På Påskdagen tog Kakan med mig på Tvärbanan och åkte för att träffa sin kursare från Hunduppfödarutbildningen och hennes fyra tikar. Jag hängde förstås glatt med när det utlovades så många tjejer, bara till mig.

Först fick jag gå en promenad med shetland sheepdog tiken Vira och den underbara collietiken Selma. Jag föll pladask för Selma. Uppvaktade bara henne trots att Vira var i slutet av sitt löp. Lika barn leka bäst är min filosofi, tycker det blir bäst med renrasiga bebisar. Jag överöste Selma med kärleksförklaringar. Hon var ganska mottaglig tycker jag nog, en del tänder fick jag förstås se men jag fick närkontakt långa stunder också. Jag tror på oss!

Här sitter jag med Vira och Selma. Visst är hon en riktig pudding?!


Vira och jag föll inte alls för varandra. Hon höll mest till vid sin lillasyster Mira som låg och vilade eftermiddag i sin vagn. Vira hade ansvar för att Mira mådde bra och inte blev störd på promenaden nämligen.


Jag blev ganska deppig när Vira och framförallt Selma gick hem igen. Men ut kom istället shetland sheepdog flickorna Bella och Saga. Det var ena riktiga skönheter de också även om de inte har någon framtid med just mig. Tror det kan bli riktiga kanonbebisar där när de hittar lämpliga fäder. Två framåt och coola tjejer var de.


På Tvärbanan hem lade jag mig ner för jag var alldeles slut. Orkade inte bry mig om att alla människor fick kliva över mig.

Hur man kan få leka lös i stan

Nu har jag och matte varit och hälsat på Kakan i stan i fyra dar. Jag är lite kluven till det där med att bo i stan. Kakan är ju där och det är såklart kul att vara med henne, det bästa jag vet är ju när hela flocken är samlad, men samtidigt så kan det bli lite långtråkigt när man inte får springa lös i någon skog. Ja, jag får faktiskt inte alls springa lös i stan. Men själv är bäste dräng brukar jag säga, är det ingen annan som hitter på nåt till mig att göra så får jag väl göra det själv. Medan mattarna ägnade sig åt sitt så hittade jag en smaskig stämpel som Kakan fått i julklapp av Anna och Pepsi. Kakan blev inte precis glad när hon hittade mig och stämpeln. Jag brukar aldrig sno saker annars, det här är fösta gången. Det borde lära dem läxan att aktivera mig bättre.

Efter stämpelincidenten tog Kakan faktiskt med mig ut på baksidan för att leka. Och hör och häpna, jag fick vara lös mitt i stan minsann! Av det här drar jag lärdomen att snor man något som de gillar extra mycket får man världens bästa lekbelöning. Här är lösa jag och Kakan i full gång med min nya leksak som jag fick häromveckan av Kakan.

Stan kan också bjuda på trevligheter i form av andra hundar, då speciellt vackra flickor. Träffade en lösgående Bernersennen-flicka som jag fattade tycke för. Hennes husse sa att hon var kastrerad men tjej som tjej tycker jag och blev kär i alla fall. Vi kom bra överens även om jag tycker att hon hade en aning för mörkt skall när jag luktat för länge i rumpan på henne. Men så finns det ju också de där rivalerna, andra killar som tycker att de äger stället. En goldenkille på 7 år kom springande och tyckte att han skulle bestämma över mig. Då insåg jag att det var bäst att dra ner svansen och platta till öronen för han var lite väl på hugget. Den hussen sa faktiskt att han brukade uppfattas som välgit påflugen. Mattarna har en tendens att lyxäta när de är tillsammans i stan. Det blev köpepizza, glass, chips, bullar, tårta mm. Jag snodde åt mig chipspåsen men kunde inte öppna den tyvärr. Får som vanligt bara äta mitt i/d foder från Hills.

Här är vi på långpromenad i Traneberg för att kolla på en lägenhet. Kakan funderade på om hon skulle köpa en större lägenhet som dessutom hade uteplats och inhägnad tomt. Det tyckte jag verkade bra för hon sa att där skulle en hund kunna springa omkring. Hon förklarade att inte bara jag skulle få vara där utan i så fall tänkte hon utöka flocken med en flickvove. Enligt SKK finns inte en enda collie som bor på Kungsholmen där Kakan bor nu men väl 13 Engelska springer spaniels. Så hon sa att kanske det passar bättre med en sådan flicka här nära vattnet. Hon stog i valet och kvalet över att låta en smart vacker liten Måna från Picabo flytta in. Jag lade genast in höga protester. Helst ska hon bara ägna sig åt mig och måste hon ha en flicka så ska det vara samma ras som jag. Hon verkar inte helt övertygad om det men har till slut i alla fall släppt tanken på Måna. Det var det där med att träna och tävla fält (jakt) med Måna som kändes aningen för komplicerat att kombinera med att bo i stan. Så jag fortsätter, för tillfället, att vara hennes största kärlek.

På hemvägen från Alvik/Traneberg orkade vi inte gå så det fick bli en tur med Tvärbanan. Jag har åkt den en gång förut, då var det supermycket folk och stressigt. Den här gången var det en lugn söndag och jag fick plats att sitta bredvid matte så det var kul faktiskt.

Shopping och mina julkort

På vägen hem till mig svängde vi förbi Granngården så att matte kunde köpa nya Tretornstövlar. Hennes gamla hade börjat torka. För att undvika uttorkning fick man köpa silikon och smörja in nya stövlar med. Här ser det nog ut som om jag tittar på leksaker men det är den bortre korgen med grisöron som jag siktat in mig på.


Sedan skulle det springas på massa mataffärer, IKEA och andra trista ställen som inte ville släppa in håriga mig trots att jag var nybadad. Då satt jag kvar i bilen och kikade på de andra kunderna.


Tjoho vad glad jag blev när jag kom hem till mitt eget hus igen. Sprang genast iväg och hämtade fotbollen för att sedan i racerfart rusa med den i munnen ett tiotal varv runt trädgårdslandet. Tyvärr blev min Jean-Peau-doftande nytvättade lekamen både lerig och sandig.


Efter det fick tassar och mage bada hink och jag fick vackert stanna inne. Passade då på att hjälpa Kakan med de julkortsmodeller vi kommit överens om att jag ska skicka i år. Här ser ni ett smakprov på mina kommande julkort.

Här är framsidor med hundar embossade i guld och gran stämplad med svart och embossad med glitter, den andra är stämplad i guld och sedan embossad med glitter. Bakgrunden är sprayad med Minimister och Perfect Pearl guld. Blommorna har Kakan gjort, se längre ner.


Här är två modeller av insidan på grankorten. Ett med bara mig och ett med matte och mig. Det lilla ljuset är färglagt med ProMarkers.



Det här liggande kortet har fått texten ”Nu är det jul igen…” stämplad runt collien och därefter embossad med glitter. Insidan på denna modell har ett hundben med rosett nere i hörnet. Det är färglagt med ProMarker.




Såhär ser alla kortens baksidor ut. Det är en biljett med en collie på. Biljetten har färgats in med Distressdynan Fired Brick och därefter sprayats med Minimister och Perfect Pearl guld.


Här har vi blomman steg för steg. Först stansar man ut blommorna i akvarellpapper. Sedan färgar man in dem med Distressdynan Fired Brick och sprayar dem med Minimister och Perfect Pearl guld. När de torkat gör man hål i mitten med t.ex. en nål. Därefter kan man ta t.ex. baksidan av en kniv och markera veck på varje blad så de lättare går att vika. Vik varje blad och sätt sedan ihop de fyra blommorna till en stor med hjälp av en brad.