Pondus och framåtenergi i vänstervarvet

I helgen var jag och 22 andra hundar på kurs för Gerard O’Shea på Kydingeholm. Båda mattarna var med och turades om att vara handler för mig.

Det var hundar av alla de storlekar från små chihuahua till rottweiler och bernersennen. Jag blev kompis med söta tjejen Happy (ett ESS). Det visade sig att hon just nu går kurs hos min alldeles egen PT. Faktum är att det fanns många söta flickor där, jag och en flatcoated retriever hånglade faktiskt lite.

Här är Happy längst till vänster.

Lokalen var verkligen inte optimal. Gerard sa att han brukar hålla till på åtta gånger så stora ytor. Vi fick dela upp oss så de stora hundarna fick gå ut och vänta medan de små övade och tvärtom. Ibland satt vi stora i mitten medan de små sprang runt oss och tvärtom.

Hela grejen gick ut på att vi hundar ska tycka det är kul att vara på utställning och därmed visa oss på ett bra sätt. Vi ska verkligen vilja visa upp oss och utveckla vår utstrålning. Det som kom i första hand under denna kurs var alltså att jobba på vårt beteende snarare än att få koreografin rätt. Mattarna fick jobba på att skapa förväntning hos oss på godis eller lek för att förväntning ger oss pondus och utstrålning. Det var alltså mycket bollande med köttbullar, verkligen en aktivitet i min smak.

Man kan ju säga att det finns två grundbeteenden inom utställning; 1. Stå med pondus och uttryck, 2. Framåtenergi under gång. Hundens grundtemperament kommer att påverka hur mycket man behöver jobba med hundens beteende i de två fallen. En lugn hund får man jobba mer med vad gäller tvåan och en aktiv hund kan man behöva jobba mer med gällande ettan.

Här tittar jag på Gerard som lär en rottis visa sig.

Mattarna fick lära sig en handsignal (som klicker) för att markera när vi gjorde rätt och sen ge oss godis. Får vi godis utan signal är det ju lätt att vi lägger märke till vad vi gör just när vi får godiset och inte det som vi gjorde sekunderna innan som var det matte ville belöna.

Mattarna skulle också tänka på att de själva hade karisma och attityd och försöka stå ut, samtidigt som de skulle vara lugna och normala som på en vanlig promenad. De fick lära sig vikten av första intrycket och för att göra det rätt måste de veta hur domaren jobbar. De fick lära sig domarens rörelsemönster för att kunna anpassa ekipaget och utnyttja den kunskapen på bästa sätt. Det gäller att utnyttja tiden domaren ägnar dig fullt ut.

Gerard och jag.

Gosse vad trött jag var efter de där lektionerna, sov hela vägen hem. Men när jag hoppade ur bilen väntade två av mina flickvänner, Peggy och Klara, på mig och ville ha en lekomgång. Bjöd till ordentligt och tog mina sista krafter och roade dem en stund.

Nu ska vi slita hårt på hemmaplan. Det har jag faktiskt inget emot eftersom det innebär roliga lekar och ofantliga mängder köttbullar (kanske inte helt lämpligt för min obefintliga midja…).

Presenter

Matte fyller år på söndag men vi firade redan i helgen eftersom barnbarnen var här. Kakan hade hörsammat min klagan över att matte inte hade något tassavtryck i gips. Hon hade köpt en sats med grejer som man kan anväda för att göra gipsavtryck och rama in det. Bra tänkt!


Eftersom jag är en ung kille så måste jag också få presenter när matte får presenter annars blir jag ledsen. Kakan har köpt en egen sele till mig som jag ska ha när vi är ute och spårar. Det blev Hurttas nya Y-sele. Klart jag ska ha en med Y-front, jag är ju i alla fall kille. Längtar efter att få ut och prova den.


Fick också ta över mattes gamla ryafår för att ha ute i bilen och om jag ska ligga länge på kalla platser. Provade att ligga på och smaka på fåret. Jag gillade det direkt, det slog an en uråldrig gen i mig, vallningsgenen tror jag den kallas.


I dag ska jag mest ägna mig åt att sova för i helgen blir det hårdkörning då jag ska på kurs med båda mattarna på Kydingeholm både lördag och söndag.

Barnvakten bygger snögubbe

Har haft besök av mattes barnbarn. Såna där småttingar måste aktiveras mycket så jag tog med dem ut och visade dem min skog, men sen var de fortfarande pigga så jag tänkte att bygga snögubbe gillar de säkert. Och visst gjorde de det.
Här börjar jag med att visa hur man rullar första bollen till snögubben.

Sen fick jag se till att det packades och fogades ordentligt mellan bollarna.

När snögubben hade fått på sig mattes mössa var det dags för armarna. Funderade ett tag på att sätta de här bilderna i omvänd ordning. Men jag är en ärlig kille och erkänner att det var såhär det gick till. Jag kunde inte motstå den pinnliknande armen på snögubben utan monterade ner den och hade den som lekpinne istället.

Vid det här laget var äntligen barnen trötta. Tog hem dem och bjöd på lördagsgodis och tänkte jag skulle få en stunds vila. Men ack vad jag bedrog mig, de blev om möjligt ännu piggare efter godisätandet. Så godisbjudning vill jag avråda ifrån om ni är barnvakter, då får man inte en lugn stund.

Torgcharmör

Tog en dagstur in till Uppsala och gjorde stan. Charmade torghandlarna på Fyris torg och även på Vaksala torg, där fick jag mjukisdjur alldeles gratis bara för att jag var så fin.


Traskade runt i några gallerior också för Kakan hade fått för sig att jag måste öva på shopping inomhus lite mer. Jag är väl som de flesta av mina killkompisar - inte speciellt road av långa shoppingrundor. Tjatade till mig en tur ner till ån för att skrämma änderna lite, det var däremot väldigt roande tyckte jag.


Efter allt traskande på stan var det väldigt välkommet när Kakans kompis K. Sjöstrand ringde och bjöd hem oss. Där fick jag godis och vatten och en skön sovstund.

Var är midjan?

Drog iväg till Stenhagen utanför Uppsala och shoppade mer mat. Det är viktigt att fylla på lagret i tid. Mattarna börjar dock bli aningen restriktiva med godis och mat efter att Herr Veterinär förklarat att man inte ska känna över revbenen utan känna efter hur det står till med midjan. Det visade sig att jag praktiskt taget saknar midja… Jag försöker förklara att det mesta är päls och att det dessutom är bra att ha lite extra om tiderna skulle bli sämre. Men de vill inte alls lyssna på det örat.




Om man rör på sig mycket så kommer midjan tillbaka har jag hört. Tog en ordentlig lekstund i Kåbo för att öka förbränningen. Kom på att jag kunde hämta pinnar och lämna för då måste mattarna ge mig godis, he he he.

Semesterplaner

Har fått veta att jag troligen ska få åka på semestervecka med Kakan till mina bästisar Almi och Erk. Jag blir så otroligt glad, älskar att få leka med dem. Erk är lite mer än dubbelt så gammal som jag men vi är bästisar i alla fall. Jag är ju ganska försiktig av mig med andra hundar, bjuder gärna upp till lek men visar alltid att jag fortfarande är bebis. Har hunnit bli nästan 8 månader men jag beter mig som en bebis för det är ju så kul när man träffar andra att få leka, jag bor ju ensam ute i skogen så det kommer inte förbi så många kompisar. Erk är duktigare på att leka för Almi har ju lärt honom hur man gör när man fintar till exempel, men nu har han lovat att träna mig i det också. När jag var hos dem senast så sprang vi omkring ute och sedan låg vi inne på köksgolvet när mattarna fikade. Och ibland fick vi dela på bullar, alla fick smaka. Det var väl mest Almi som var glupsk, Erk och jag låg gosigt och åt bullar ihop. Nospussar på er kompisar, hoppas vi ses på semestern!

Göra ett avtryck

Här har vi nästan ingen snö kvar längre, jag saknar den så mycket. Sitter här och tittar på lite bilder och drömmer om ett ymnigt snöfall.

Nåja, vad är väl ett snöfall….. Det finns väl andra nöjen. Upptäckte att mattarna har misskött sina plikter i ett avseende. De hade nämligen inte gjort något tassavtryck i gips av min tass när jag var liten liten valp. Bestämde mig för att rätta till detta misstag och göra ett eget avtryck medan jag fortfarande är i mitt första levnadsår. Men hur jag än letade så hittade jag inget gips där hemma. Vad gör man? Fick vara lite kreativ själv och hitta på nåt annat. Kom fram till att ett avtryck av is är rätt snyggt, eller vad säger ni om det här som jag gjort alldeles själv?

På spåret

Har varit på stentuffa träningspass hos ESSingarna. Vi började med att jag fick sitta på en dyna och titta på när Almi tränade lydnad på en fotbollsplan. Just passivitet är ingen höjdare, speciellt inte med en vacker flicka i närheten.


Men till slut blev det dags för mig att kliva ut på banan till Almi. Jag kastades in i träningen och gjorde mitt bästa för att hänga med henne när hon i racerfart körde momentet budföring. Kondisen är väl inte den bästa om man säger så, måste vara all julmaten.

Hade knappt hunnit hämta andan förrän vi kördes till skogs där R-M hade förberett några blodspår till oss. Det var allra första spårningsförsöket för mig, så det pirrade lite i magen när jag fick på mig selen. Vi började med att R-M hällde massor av blod i ett kort spår som jag provade. Jag fattade direkt vad jag skulle göra, men det hade gått så många rådjur där så jag blev distraherad av ett färskvilt, men jag tilläts inte gå vidare på det. Då hittade jag själv tillbaka och återgick till mitt blodspår.
Gick också ett lite längre spår som legat ett par timmar. Det var lite svårare, främst för att jag i början måste hålla koll på var alla i min flock befann sig – man är ju i alla fall en vallhund! Men jag tog mig till målet och fick där göra ett godissök. Alla var riktigt nöjda med min insats så det lär bli fler spår för min del.

Kakan gick ett viltspår för elitklass med Almi. De klarade det galant trots en viltsvinslega och spår av färskvilt som skulle villa bort dem. Men Almi är ett proffs så hon gick klockrent hela spåret. Almi hade inte gått ett viltspår på 2 år så R-M var verkligen nöjd. Hon var till och med så nöjd att hon blev sugen på att ta ut Almi på tävlingar igen. Almi är förstås redan SVCH, men det finns ju alltid SM!

Den fysiska träningen på fotbollsplanen och hjärngympan i skogen satte punkt för träningspassen. Själv tycker jag nog att man egentligen kan räkna nästa pass, lek på tomten, som träning också, det är faktiskt väldigt krävande. Almi bjöd upp mig till lek och vi hade skoj. Ibland hade jag lite problem med att tolka hennes öronställningar. Jag tror att flax med öronen, som på bilden nedan, betyder nå’t i stil med ”kom igen killen – det svänger ju!”.

Plötsligt dök ett till ESS upp. Det visade sig vara en pigg Erk. Vi två hormonstinna killar kom riktigt bra överens. ESSen försökte skrämma mig genom att visa tänderna och vitögat, (se bilden), men jag burrade upp lejonmanen och visade mina fina huggisar och vitögat tillbaka, (se bilden), minsann.

Vi bestämde att vi ska vara bästa vänner alla tre. Så vi bildade en Kompispakt som vi kallar ”TRE-NOSAR”. Här bildar vi ”TRE-NOSAR”.


Jag hade sett fram emot att samla ”TRE-NOSAR” snart igen, men Erk har nu fått hem sin flickvän och hade inte tid att ses. Killen är inte ens 1 ½ år och de bästa tjejerna står redan i kö för att få komma och göra bebisar med honom. Som första tjej har han valt en riktig pangbrud, Astrosprings Ishtar (Trixa). Jag säger lycka till och håller tassarna för att det blir många fantastiska bebisar.

Julen = mat, vila, paket, promenad

Så har man genomlevt sin allra första jul. Det verkar vara en tid då de tvåbenta träffar sina släktingar och ägnar sig åt att äta, vila, äta, äta, promenera, vila, äta, dela ut presenter, äta, äta, vila och slutligen äta. Julen gjorde ett bra intryck på mig, jag är generellt positiv till alla delarna – mat, vila, promenad och paket. Kylskåpen var fulla med kött av olika slag som även jag fick min beskärda del av. Presenter fick jag många, både goda och roliga. Den snyggaste presenten fick matte. Det var ett solskydd till bilen med bild på snygga mig.


Den konstigaste presenten fick lilla E. Det var en skällig, gnällig rackare som fick namnet Axel.

Fick lära mig att hålla mig väl med alla rödklädda, det var nämligen från dem presenterna kom.

Julpromenaderna var härliga. Det var långlina som gällde så jag kunde springa i kapp med barnen.

Julen är också en tid för vila. Detta tog jag fasta på varhelst jag befann mig.

Jag är ett rovdjur

Strax före jul hade vi en träningsstund med min PT som handlade om att kolla av om jag var mogen för en viss ny aktivitet. Det handlade om att se om jag var rädd för blod och klövar eller om jag tog det med ro. Självklart tog jag det hela mycket coolt. Slickade på det frysta blodet och försökte gnaga på rådjursklöven, men det fick man visst inte. Den ska tydligen bara apporteras och om man är duktig och inte tuggar kan man få bära den riktigt långt. Att jag var en så tuff kille gladde Kakan eftersom det är hon som vill göra den nya aktiviteten med mig, dvs. Viltspår!