Erk på utställningar

I helgen drog Kakan iväg på utställning utan mig trots att det fanns collies med i alla fall första dagen. Men jag fick inte följa med för jag har redan alla mina cert…Första dagen åkte de till Alfta på en SKK-utställning. Där var det väldigt varmt så Erk (Picabo’s Soul Patrol) som de var där för att ställa ut kroknade. Han fick därför bara very good, på förra uställningen som var en specialutställning fick han dock CERT!

Kakan smög sig bort till collieringen och hann se nästan alla där. Först ut var en enda valp, en tik som heter Seabound’s star bound. Hon var fin och blev BIR-valp.

Sedan kom en kille som jag har tävlat mot. Hans pappa är amerikan så vi ser lite olika ut. Seamist ice spirit heter han och tävlade i unghundsklassen. Ett slätt excellent blev det där men han vann klassen för det var bara han med.

Väldigt få collies, bara 8 stycken anmälda. Två var killar, unghunden och så championhanen Almais Cafe Solo som blev bästa hanhund med CERT och BIR idag. Jättetrevlig gosse som Kakan fick en partstund med, ja med matte också, innan han skulle in.

Så blev det dags för tikarna. Två juniorer, en unghund och två öppna ställde upp. Här är det juniorerna. Den sobla är Golden Mist Silk And Satin som ställdes för första gången och skötte sig jättebra, hon fick ett slätt excellent. Hon är dotter till Castor som exporterats till Australien. Den trefärgade var Steadwyn Black Classic Fashion som Kakan tror fick very good.

På kvällen fick ESSingarna Almi och Erk sallad som godis, de är ena riktiga tossiga vovsingar som accepterar sallad och gurka som godis!

Andra dagen åkte de till Högbo Bruk på en SSRK-utställning med Erk. Här står Erk uppställd med alla andra i öppen klass. 

Erk innan han ska springa sista rundan med de andra 3 som gick fick excellent i öppen klass. Alla de fyra unghundarna fick very good och de var bara fyra av nio i öppen klass som fick excellent. Erk blev placerad som fjärde hane i öppen klass utan ck. Det som fick fel var att han saknade ”go” stog det i kritiken, allt annat som vinklar och steg och stomme var utmärkta. Var väl lite trött från igår kan man tro.

Halvbrorsan, samma mamma, Picabos Moonwalker, Michael fick den här dagen very good som alla andra unghundar. Igår gick det dock bättre för Michael som fick r-cert.

Erkspappa Stradom Soul Player, Viktor, blev på söndagen Bir-veteran och sedan BIS 3 i finalen. På lördagen blev han Bim-veteran.

Julbesök hos ESSingarna

På jullovet var Kakan och hälsade på mina kompisar Almi och Erk. Det blev både inomhus- och utomhusaktiviteter. Varje morgon inleds med frukost bestående av knäckebröd. Båda vovarna ha öronen uppsatta med hjälp av påsklämmor för att inte kladda ner dem.

Utomhus var det ganska kämpigt att ta sig fram i snömassorna. Men de kämpar på bra tycker jag.

De fick jobba en del med att apportera bollar och fåglar. Här är några bilder som visar Erks entusiasm inför uppgiften att apportera just fågel.

Inomhus fick de öppna julklapparna från mig. Erk visar hur snabbt han kan sätta sig för att få sin godis.

Ett helt rör med goda kakor fanns det i ett av paketen.

Almi påpekar för sin matte att det faktiskt var hon som fick en julklapp och att det därför borde få vara hon själv och ingen annan som bestämmer hur mycket av den hon vill äta upp på en och samma gång.

Kungar av spår

I helgen drog jag och Erk ut till Lunsen med hans matte R-M och min Kakan. Det var massa andra hundar där på parkeringen och tränade när vi kom men vi traskade målmedvetet förbi för vi var på väg för att träna min favorit, viltspår såklart. Först fick jag och Erk sitta och vänta medan våra mattar, en i taget, lade spår åt varandras hundar. Här sitter jag och väntar och vaktar ryggan.

Här sitter Erk och försöker lyssna efter sin matte när hon lägger mitt spår.

Det var ett fasligt väntande där i skogen. Spåren ska ju ligga ett tag innan man får kasta sig ut i dem. Jag passade på att lägga mig en stund och ladda till mitt spår.

Erk var först ut eftersom Kakan hade lagt hans spår först. Han klarade det galant och forserade sumpmarker och andra tokigheter innan han nådde fram till skanken och godiset. R-M var mycket nöjd med sin Erk. Mitt spår gick också över sumpmarker och jag fick hoppa över en fallen gran också. Jag körde högt tempo så Kakan höll på att fastna i granarna där jag rusade fram. Hon var supernöjd med mig för jag klarade alla hinder och alla vinklar med samma tempo hela tiden och aldrig en enda tvekan. Där imponerade jag faktiskt på henne. Jag har ju annars mest gått spår som hon själv har lagt så det här var en ny utmaning att gå ett som R-M lagt. R-M är för övrigt viltspårsinstruktör så hade försökt utmana mig lite för att testa vad jag gick för. Nemas problemas sa jag och drog raka vägen till skanken.

På hemvägen knölade Kakan in sig i baksätet för hon ville inte ha en blöt sitta-i-knät-älskande Erk allt för nära inpå. Erk satt och vräkte sig i framsätet och hjälpe matte att hålla koll på vägen. En gång hade han faktiskt gjort sin matte uppmärksam på en älg genom att peta på henne med tassen för hon hade inte sett älgen. Ibland är det bra med en hjälpreda.

Min kompis Erk gillar Coca-cola

Kakan har varit och träffat Erk (Picabo's Soul Patrol). De tränade en del utställning för att se om Kakan och Erk passade ihop så att hon kanske kunde visa honom på någon utställning. Erk är en riktigt påhittig filur han. Nu hade han hittat Cola-burkar som han låg och tuggade på och sedan kom och satte sig och visade upp.


Så här såg en av dem ut efter Erks lilla bus. Men huvudsaken är att man har kul säger jag.


Utställningsträning är riktigt tröttande berättade Erk, och det håller jag med om. Här sover han ut på Kakans kudde.

Jullov

Nu har vi varit i Linköping och firat jul i massor av dagar. Det var härligt med så mycket folk som ville leka med mig. Här bygger jag och E en snögrotta. Jag är en hejare på att gräva i snö ska ni veta.


I brist på fotbollar gjordes häftiga snöbollar som jag fick fånga. Härligt fantastiskt vad mycket kul man kan göra med snö.


S hade varit ute och jagat och skjutit sitt första rådjur som han nu förärade julbordet. Alla tyckte det var smaskigt så jag lovade att jobba vidare på min viltspårsutbildning så att jag kanske kunde ha med mig sånt gott till nästa julbord.


I vardagsrummet fanns en stor hög med spännande julklappar. Jag hittade en som jag tyckte särskilt mycket om. Den luktade nämligen väldigt mycket som mina vänner ESSingarna. Bestämde mig för att den var till mig och att den skulle öppnas genast. Men då fick jag bannor för inget fick öppnas innan någon figur som kallade sig Tomten hade kommit.


Till slut kom den där nissen. Jag ville rusa fram direkt för att få mina klappar. Han ville dock komma in och sätta sig och dela ut en klapp i taget till var och en innan han gick så jag fick hålla mig till tåls.


Klappen jag nosat upp var såklart från ESSingarna. Den innehöll en superläcker tomte. Dessutom fick jag tre ficklampor av ESSingarna så att mattarna lättare ska hitta innehållet till mina svarta påsar när vi går på kvällspromenader. Man tackar, man tackar!

Förstår inte hur man kan bli så trött bara av att ha kul och äta. Men jag var inte den enda som tog en lur när chans gavs.

Julklappar och kalas utan mig

I helgen hjälptes Kakan och jag åt att slå in julklapparna till ESSingarna Almi och Erk och deras matte R-M. Här ser ni mig med resultatet av vårt hårda slit. Vi packade in allting och drog iväg för att hämta Baloo.


När vi kom till Baloo hoppade Kakan in i bilen med honom och hans matte och tog med sig våra paket, men glömde mig. Baloo hann berätta att inte heller han skulle följa med han skulle bara bli körd till en hundvakt medan hans matte och Kakan begav sig helt hundlösa ut till ESSingarna. Jag blev förfärligt ledsen och satt och grinade jättelänge i bilen.

Hade så gärna varit med när ESSingarna lekte och hade kul. Saknar er kompisar!

Inte nog med att det såg ut att ha varit ett skojigt håll-i-gång, de hade smaskat i sig riktiga godsaker också. Jättestor smörgåstårta med hur många lager som helst hade det bjudits på.

Tydligen fanns det plats i magen även för dessa söta små kladdkakor.

Även ESSingarna hade fått smaka både smörgåstårta och grädde. Här jobbar de för fullt med att slicka grädde av sina fräcka nosar.

Gästerna och ESSingarnas matte försökt göra någon slags julinstallation med ESSingarna i centrum. Det fick bli inomhus eftersom det är alldeles grönt och ingen julstämning alls utomhus. Jag tycker de fick till en riktigt bra julkänsa faktiskt.

Tävlingsekipage utan tider

Nu har jag varit på hårdträning minsann. Min PT R-M hade lagt ett långt spår till mig för att vi skulle testa hur långt jag kommit i träningen. Det var 7-8 vinklar, några oblodade vinklar och sträckor och förbi en slaktplats och färskviltkorsningar. Det gick bra även om det var kämpigt och klurigt på vissa bitar. Vid färskvilt spårade jag ur även om jag lyckades ta mig tillbaka till mitt rätta spår själv. Kom förbi en slaktplats som jag nosade av som hastigast men inte lät mig distraheras av. R-M:s slutsats blev att jag var redo att starta i Anlagsklassen. Kakan känner sig dock fortfarande osäker på att läsa mig hur jag ser ut när jag går på färskvilt istället för det rätta viltspåret. När hon dock bestämde sig för att vi skulle tävla nu och började kolla på nätet så visade det sig att alla klubbar har stängt ner viltspårstävlingarna för säsongen. Snopet värre. Så jag vår väl träna vidare och se till att jag kommer med på ett prov till våren istället. Min läxa nu blev att Kakan ska lägga fler riktigt långa spår åt mig med bloduppehåll och fler vinklar, gärna genom områden där många bambi och vildsvin gått.

Här leker jag med skanken som låg gömd i en rishög.

Efter spåret lekte jag en stund i skogen. Hittade den här fantastiska ”pinnen” som jag tvingade mattarna att kasta åt mig. Känner mig mäktig och stark när jag bär såna där bautatunga grejer.

Efter att Erk också fått jobba i skogen åkte vi hem till R-M. Där möttes jag av den fantastiska underbara Almi. Min stora kärlek!

Man kan verkligen inte tro att Almi snart fyller 7 år och varit väldigt skadad i år. Vi unga spolingar hann ju knappt med henne så som hon flög fram.

Mattarna var lite lagom skäms-rosa om kinderna när vi vände hemåt. De hade ju bara tänkt komma och gå ett spår, men det slutade med att R-M lagt två långa spår, ett till mig och ett till Erk, och sedan fick hon gå båda två med oss. Mattarna var trötta efter ett spår, men R-M gick 4 hon. Sen bjöd familjen på fika med sju sorters kakor. Dessutom åkte mattarna hemåt med varsin låda smaskig plommonmarmelad. Kakan satt och undrade hur mycket marmelad man kunde tänkas lägga på en och samma macka, eller om det inte var bäst att strunta i mackan och äta marmeladen rakt av som middag – det var nog nyttigast, frukt och allt tänkte hon. Ännu rosare blev kinderna när de fick höra att R-M:s fot som fick sig en törn när hon fick mitt spår hade gått sönder så att farbror doktorn gett henne mediciner och kryckor. Krya på dig min bästa PT!

Grattis Erk till seger på vattenproven

Vill säga stort GRATTIS till min kompis Erk (Picabo's Soul Patrol) för att han i går gjorde två fantastiska bedrifter. Först klarade han Enkelt vatten och sedan kämpade han sig till en seger även i stora Vattenprovet! Det hade varit ca 30 hundar på plats och de var bara ett par stycken som hade klarat båda proven där ute på Adelsö. Stora Vattenprovet hade varit slitigt berättade han. Först hade han fått kämpa sig igenom en massa eländig vass och han såg inte till vare sig anden eller båten. Men eftersom han har en så fantastisk nos så luktade han sig till anden när han begav sig ut på blankvattnet. Han simmade runt anden och greppade den på tillbakavägen för att slippa vända med den tunga pippin i munnen. På slutet sa han att han höll på att ge upp när han kom nära land och där låg en stor stock, men just då ropade matte och han fick den extra energi han behövde och hävde sig över stocken och tog sig upp till matte och levererade. Än en gång, GRATTIS kompis!

48 centimeter – en kanonkille

Vill passa på att gratulera min eminente kamrat Erk Berggren (Picabo’s Soul Patrol) till det fina resultatet på den internationella SKK-utställningen på Vallentuna flygfält i helgen. Han berättade att han hade seglat fram så att fanor och brösthår flög som i Timotej-reklamen och visat sin allra bästa sida. Det gav till att börja med utdelningen klassvinst i unghundsklassen. Ett 48 centimeter långt rosa rosettband (CK) fick han med sig också snyggingen. Jag säger ju det, rosa är en mycket klädsam färg som man aldrig kan få för mycket av. Sedan var det bästa hane som skulle koras och då tävlade lillkillen mot alla möjliga rutinerade herrar som redan var champions. Han lät sig inte skrämmas utan travade in med bästa Colgate-leendet och knep tredjeplatsen, direkt efter grabben som fick Certet.
Han hälsar att matte inte låter sig nöjas med detta utan hon ställer ytterligare krav även på andra meriter. Därför måste nu snyggingen kavla upp fanhåret och börja visa att han har både kropp och knopp. Till hösten finns planer på att sätta igång med träningar som verkligen ska visa att han är en äkta jakthund.

Kritiken:
Maskulint kraftfullt huvud. Utmärkt uttryck. Bra bett. Välvinklad. Mycket bra päls, benstomme, tassar. Välmusklad. Rör sig med mycket bra steglängd från sidan.

Foto: Annica Sanchez

Kärlek, kärlek himmelska låga

Nu har jag tagit långledigt och dragit på semester hos ESSingarna. Åker matte iväg sådär kan väl jag också göra det. Allt snack om att miljöombyte förnöjer lät så bra. Ringde efter min PT som kom och hämtade mig och Kakan. ESSingarnas bil var inte precis likadan som min utan jag var tvungen att pressa lårmusklerna till max för att överhuvudtaget ta mig upp, fattar inte att de orkar ha det sådär. Själv kan jag gå upp tripp-trapp-trull till min bur, lite krav får man faktiskt lov att sätta upp.

När vi kom dit mötte ESSingarna upp i trädgården och satte igång med en fartfylld lek på en gång. Det tog några minuter innan jag kom med i leken, har lagt av mig sedan sist, de är ju extremt snabba de där ESSen.

Men när jag väl kom igång gjorde jag det med besked. ESSingarna och min PT tycker till och med att jag kan lägga en ansökan om att bli en Grupp 8 hund nu. Jag har vattentycke, fart, zickzack-gång och en starkt växande fågelpassion.

En annan passion som redan växt sig gigantisk är passionen för ESS-flickor. Därför försökte jag hela tiden övertala Almi att sluta leka och följa med på en date med mig istället. Hade tänkt mig nåt i stil med ”Lady & Lufsen”.

Almi var extremt svårflirtad så hur jag än betedde mig fann jag mig själv ensam med den andre unge mannen – Erk Berggren. Visserligen en kul kille, men det är ju brudarna man vill åt.

Erk förstod mitt dilemma och presenterade mig för en annan snygg brud, nämligen Fabiola. Hon var inte riktigt lika svårflirtad, jag fick till och med kyssa henne några gånger.

Med Fabiola i tankarna tog jag med mig Erk in för en filmkväll. Det givna filmvalet var naturligtvis ”Pongo och de 101 dalmatinerna”. Jag tror verkligen på Fabiolas och min framtid eftersom jag som Sundsvallsgosse är välbekant med Skvadern.