En balanserad kille

Svängde förbi hos Kakan och stannade ett par dagar. Inte mycket att pyssla med i en lägenhet så jag roade mig bäst jag kunde. Drog fram balansbrädan och testade vipp och snurr.

Kom fram till att jag var en hejare på balansbräda. Undra just om det finns någon sport där balansbräda ingår, då kunde det vara nåt för mig.

Aptitretad

Allt lekande, springande och brottande sätter fart på matsuget. Jag tror väl aldrig jag har ätit så mycket som under semestern hos ESSingarna.

Kanske beror det stora matintaget inte bara på lekandet utan även på att jag fick en liten smula rå köttfärs utblandad med kokande vatten och därefter utblandad med mina kulor vid varje måltid, mumsmus. Jag är ”bortskämd” med att ha ost, blodpudding, korv, köttbullar eller nåt annat på min mat, men det här sätter alla rekord. Jag behöver bara en liten gnutta köttfärs för att få i mig flera deciliter mat. Kanske inte så strategiskt av mig att nöja mig med så lite… Mest sugen är jag just nu på att smaka på en saftig rådjursstek. Lyckades spåra upp ett praktexemplar under en av Kakans och mina promenader. Tyvärr släppte inte Kakan lös mig så jag kunde fånga in Bambi, får bli en annan gång.

Almi och Erk var ena baddare på att äta må jag säga. De godkände det mesta i matväg, även slibbiga salladsblad. När Almi var klar gav hon alltid matskålen till sin matte, hade hon tur kunde hon få en extra liten tugga som tack.

Jag är glad att jag inte behövde äta i samma rum som ESSingarna för när det var matdags friserades de i olika matfrisyrer och jag klarade bara inte av att hålla skrattet i schack. Ena gången var det såna här huvor som höll fast öronen.

Andra gånger hade de sin mattes hårtofsar runt öronen. Erk såg ut som en riktig rastafari i tofsen.

Här har han precis skakat ur hårtofsen. Jag förstår att han fick ha öronen uppsatta för det slabbades och dreglades ordentligt. Notera drägelstrecken som flyger på bilden.

Och så kom äntligen den efterlängtade dagen då matte kom för att hämta oss. Jag blev så himla glad att jag bara måste krypa upp och sitta i mattes knä. Underbart att ha alla flockmedlemmar samlade igen!

Kärlek, kärlek himmelska låga

Nu har jag tagit långledigt och dragit på semester hos ESSingarna. Åker matte iväg sådär kan väl jag också göra det. Allt snack om att miljöombyte förnöjer lät så bra. Ringde efter min PT som kom och hämtade mig och Kakan. ESSingarnas bil var inte precis likadan som min utan jag var tvungen att pressa lårmusklerna till max för att överhuvudtaget ta mig upp, fattar inte att de orkar ha det sådär. Själv kan jag gå upp tripp-trapp-trull till min bur, lite krav får man faktiskt lov att sätta upp.

När vi kom dit mötte ESSingarna upp i trädgården och satte igång med en fartfylld lek på en gång. Det tog några minuter innan jag kom med i leken, har lagt av mig sedan sist, de är ju extremt snabba de där ESSen.

Men när jag väl kom igång gjorde jag det med besked. ESSingarna och min PT tycker till och med att jag kan lägga en ansökan om att bli en Grupp 8 hund nu. Jag har vattentycke, fart, zickzack-gång och en starkt växande fågelpassion.

En annan passion som redan växt sig gigantisk är passionen för ESS-flickor. Därför försökte jag hela tiden övertala Almi att sluta leka och följa med på en date med mig istället. Hade tänkt mig nåt i stil med ”Lady & Lufsen”.

Almi var extremt svårflirtad så hur jag än betedde mig fann jag mig själv ensam med den andre unge mannen – Erk Berggren. Visserligen en kul kille, men det är ju brudarna man vill åt.

Erk förstod mitt dilemma och presenterade mig för en annan snygg brud, nämligen Fabiola. Hon var inte riktigt lika svårflirtad, jag fick till och med kyssa henne några gånger.

Med Fabiola i tankarna tog jag med mig Erk in för en filmkväll. Det givna filmvalet var naturligtvis ”Pongo och de 101 dalmatinerna”. Jag tror verkligen på Fabiolas och min framtid eftersom jag som Sundsvallsgosse är välbekant med Skvadern.

Dan före dan

I morgon då är det stora saker på gång förstår ni, då fyller JAG 1 år! Min allra första födelsedag. Har redan fått mitt första födelsedagskort. Tack för det Anna, Sofia och Snövit.

Matte har taskigt nog övergett mig precis nu när jag ska fylla år. Hon drog iväg och cyklade runt på Gotland hon. Jag och Kakan håller ställningarna här hemma och laddar för att jag ska bli Stora Killen imorgon. Vi går långa promenader i skogen bland fästingar och ormar.

Vi träffar folk och vilar oss vid Klubbhuset.

Sjung riktigt högt för mig imorgon!

Mamma, Pappa, Barn

I helgen kombinerade jag vänstervarvande med släktträff. Collieklubben hade ordnat en utställning på Mälaröarna. Jag tog med båda mattarna och mötte upp uppfödarmatte och min hundfamilj. Det regnade som attan så jag satt mest inne i tältet. Vi var såååå nöjda att vi köpte det tältet. Man hade utmärkt spaningsläge därifrån.

Här sitter jag och Kakan och håller koll på läget

De första varven plaskade uppfödarmatte runt med mig.

Uppfödarmatte visar


Vårt gracila löpande imponerade stort på Mrs Eleanor Kitchen som gav mig förstaplaceringen och på det lade till ett härligt rosa Ck. Mattarna blev alldeles till sig när vi kom med den rosa rosetten.

På första plats förstås


Rosa är min färg – Ck

Här är kritiken jag fick: ”Upstanding young male. Good coat. Nice head, good back scull + underjaw. Nice eye, sweet expression. Good neck and forequarters. Nice let down at the back. Nice length of back. Good depth of chest. Good harsh coat. Well presented.”
Eftersom uppfödarmatte skulle visa min pappa Jaeger i klassen för bästa hanhund fick även Kakan masa sig ut i regnet. Det blev pappsen som vann hela klabbet och fick CERT. Grattis pappa – nu har du tre så’na! Morfar Naglo kom femma och Skye blev fyra. Som yngsta kille lät jag gamlingarna få vinna, kände att min tid i rampljuset kommer.

Pappa får sitt CERT, morfar är femma

Kakan fick fortsätta vänstervarva med mig för jag skulle tävla mot bästa juniortiken också. Här kammade jag hem titeln Bästa Junior.

Bästa Junior


Mamma Sol tog hem en femteplats när hon tävlade mot fjorton andra tjejer.

Söta, älskade, vackra mamma!


Just när jag kände att det började bli dags för min eftermiddagslur drog Kakan in mig i ringen igen. Där fick vi fyra sobla släktingar visa upp oss i en Uppfödargrupp. Återigen konstaterades att vi var ena riktiga snyggingar. Vi blev bästa Uppfödargrupp.

Mamma Sol, morfars syster Tea, morfar Naglo och Jag


Även om jag är mäkta stolt över min rosa rosett så var nog ändå det bästa med dagen att återse familjen.

Jag med mammsen och pappsen

Måste bara få berätta att en engelsk dam (inte domaren) kom fram och tittade på mig och pratade entusiastiskt om hur förtjust hon var i mig. Hon spände ögonen i mattarna och sa att jag genast måste göras till Champion. Tur att pappa hade lärt mig engelska när jag var liten så jag kunde hänga med nu. Till slut så kom de fram till det osannolika att damen faktiskt ägt morfar Naglos mammas (Tracey) pappa! Snacka om liten värld. Hon kände igen min gamla släkting i mig. Så nu när det bara att fortsätta vänstervarva, man vill ju binte göra tanten besviken.
Jag tyckte knappt att jag hann gå och lägga mig förrän mattarna drog iväg med mig till nästa utställning på söndagen. Denna gång var det Österbybruk som gällde. Här vänstervarvade inte jag utan vi bara tittade hur det gick för alla andra.

Tar igen mig i Österbybruk

Debutant

Nu har jag gjort min debut i ett officiellt vänstervarv. Händelsen ägde rum i Katrineholm. Det hela började med att jag och matte flyttade hem till Kakan på fredagen för att korta ressträckan på lördagen. Vi tog en promenad över till Alviks strand och därifrån åkte vi sedan tillbaka en hållplats hem med en spårvagn, Tvärbanan. Något kommunalt transportmedel har jag aldrig åkt förut. Det gick ju lysande, men först kändes det lite läbbigt att gå på. Jag gick runt och kollade lite och satt och tittade ut genom de låga trevliga fönstren.

Här är det lördag och jag har anlänt till utställningsplatsen på brukshundklubben. Det var soligt och mattarna slutade dagen med rosa näsor, mindre klädsamt om jag får tycka till.


Här är domare Yvonne Brink i full gång med att känna igenom både det ena och det andra på vackra mig.



Mattarna var lite oroliga för jag har börjat fälla och ser faktiskt rätt risig ut i baken. Det brydde de sig inte om utan skrev att jag hade ”bra välskött päls” som tur var. Några väl sprungna (”rör sig med bra påskjut”) varv senare tilldelades jag etta i kvalitet och blev placerad på andra plats med ett HP. Etta blev en danskfödd snygging som också fick HP. Känner oss nöjda med min officiella debut.


På kvällen blev det en lugn promenad runt på ön med en sväng ner till stranden. Gissa vem som sov gott i natt?!

Nästa dag släpade jag mig runt ön med mattarna mer död än levande. Gudars vad det tar på krafterna att vänstervarva och träffa nya bekantskaper.

Mozart och kuckeliku

I går var jag och matte hos min polare Mozart och hälsade på. Han bor ännu mer lantligt än jag gör. Fick se hans höns och små söta kycklingar. Först hoppade jag till lite när de flaxade runt men sen tyckte jag de var spännande. Tyvärr fick vi inte komma in i deras inhägnad utan bara springa runt utanför och nosa. Mozart och jag lekte så det stod härliga till. Våra mattar lyfte upp honom ibland för de tyckte det såg farligt ut när stora jag lade en tung tass på hans späda lilla rygg. Ingen fara sa jag, jag är en stor men mjuk kille.

En mycket nosgrann kille

Eftersom det var så oerhört länge sedan jag gick mitt senaste (första) viltspår gjorde Kakan ett kort och lätt till mig även denna gång. Jag hade min nya sele på mig och kände mig väldigt uppspelt och nyfiken. Hon hade lagt det över lingonris vilket gjorde det lätt för mig. Jag klarade det galant, är en mycket nosgrann kille. Kom snabbt fram till målet där min matskål stod och väntade med ett gäng köttbullar. Lite besviken blev jag väl över att det inte var skanken jag hittade där. Den hade Kakan bestämt sig för att jag inte får hantera förrän hon och jag varit hos min PT och haft en ”skanklektion”.

Här är jag med förklädnad för att inte skrämma bort rådjuren.


På vägen hem såg vi flera skyltar om att det skulle finnas viltspår i MIN skog! Tydligen var det ett gäng som varit och lagt spår precis innan vi kom för de kom tillbaka 24-timmar senare för att gå dem. Som tur var fanns spåren långt ifrån där jag brukar traska till vardags.

Mycket blod blir det…

Mycket tilltalande juniorhane

En solig och varm fredag bjöd Enköping på. Mattarna hade anmält mig till en inofficiell utställning för att öva en sista gång innan vi ska ge oss ut i de officiella sammanhangen. Jag var lite småtrött från gårdagens kurs, men tyckte det var superkul att se så många nya ansikten. Hann skaffa mig god överblick innan jag skulle in för vi var där nästan två timmar innan det blev min tur.

Det blev Kakan som fick visa mig den här gången eftersom matte fortfarande hostar och hackar. Jag tyckte vi sprang rakt och fint, men jag orkade inte stå alldeles stilla hela tiden framför domarbordet. Man måste ju få sträcka lite på tassarna emellanåt. Men Kakan och matte verkade nöjda med mig ändå. Fick fin kritik, av domare Per-Erik Wallin, förutom att han tyckte att jag visade lite för mycket att jag hade kul. Jag hade alltså svansen i högsta läget, det ska man tydligen inte ha i vänstervarvet. Ska tänka på det till nästa gång. Här är hela min kritik:
”Mycket tilltalande juniorhane. Ädelt men dock maskulint huvud. Bra öron. Vackra välformade ögon. Flott hals, stark rygg, bra bredd i korset. Flott bröstkorg. Bra bredd i låret. Passande benstomme, mycket sunda ben och tassar. Rör sig väl med god parallellitet fram och bak. Synd att svansen är i gladaste laget. Vacker, välskött päls. Trevligt temperament. ”

Här ser ni mig med HP och BIR.

Tunnelseende

Här har man legat i och härjat runt vill jag lova. Allt från lydnadskurs och utställning till viltspår har klarats av. Jag försöker dock alltid att ta mig en lugn stund på mornarna för att hinna läsa tidningen ordentligt.

I torsdags var jag som vanligt på min allmänlydnadskurs. Den här gången hade jag med mig båda mattarna. Vi fick öva på budföring, sicksack, stanna, stanna kvar och inkallning. Dessutom började vi öva på våra valfria moment. Jag hade valt hinderhopp. Det gick jättebra, enda problemet var matte som i början envisades med att klättra över hindret ihop med mig. När hon insett att hon inte är lika smidig som jag är och bestämt sig för att springa på sidan satt allt perfekt.

Här sitter jag och en av de andra deltagarna. Hon är en söt korthårig collieflicka vid namn Maja som ursprungligen kommer från Mironik’s kennel. Det är alltid trevligt att ha något fagert att vila ögonen på när man jobbar tycker jag.

Eftersom jag och några andra missade förra lektionen, när de andra provade agility, fick vi prova att gå igenom en liten tunnel den här gången istället. De andra stod bara och fegade vid hålet och vågade aldrig gå in ens. Jag däremot jag travade på igenom flera gånger minsann. Vad gör man väl inte för att komma till de feta korvbitarna på andra sidan?

När matte var inne och lyssnade på läraren passade Kakan och jag på att titta till resten av agilitybanan. Jag blev förtjust i ett gult litet hus som jag undersökte flera gånger. Tyvärr verkade det inte som om det fanns någon utgång på andra gaveln. Någon hade satt en stor lång blå plastgrej där.