Herr Veterinär tar bort bacillerna

I går kväll var jag på besök hos Herr Veterinär för jag har känt mig rätt risig i magen på senare tid. Vi tror att jag drog på mig en hög baciller när vi var i Gävle på utställning. Det har sprutat ut både fram och bak och jag har levt på kokt kyckling och ris, och ibland lite foder på prov, i två veckor.

Herr Veterinär trodde att det var massa elaka baciller i tarmen. Jag fick Dihydrostreptomycin som jag ska äta i tre dagar sedan hoppas vi att allt ska vara normalt igen. Men jag känner att jag har blivit en riktigt smal kille på kuppen nästan till och med för smal för Beach-2010.

Tilldelad stort A

Jippiii, nu har resultaten för röntgen kommit in i Avelsdata.

Jag har alldeles perfekta höfter visar det sig, fick HD grad A. Dessutom har jag perfekta armbågar också. Där fick jag nämligen ED ua (0) .


Tack Knivsta Veterinärpraktik för de fina bilderna!

Ingen EDHD-hund

Jag och mattarna har varit iväg och röntgat mig igen. Den här gången ägde spektaklet rum i Knivsta. Vi började med att sitta i väntrummet ihop med en söt cockerspaniel. Men ganska snart kom en veterinär och lyssnade på mitt hjärta och kollade i munnen så att jag var i form för att ta emot en extra stark knockoutspruta. Fick snabbt sprutan i nackskinnet och då berättade de att jag antagligen skulle kräkas. Sagt och gjort kräktes jag en hög och dåsade sedan snabbt till.


Blev inburen i röntgenrummet där jag nästan slocknade i Kakans armar. Då var det tydligen dags att lyftas upp på röntgenbordet där jag lades på rygg i en vagga. Har inga bilder därifrån eftersom Kakan fick stå och hålla huvud och sedan även ben i rätta ställningarna.


Först tog de en enda bild på mina höfter för att kolla om jag hade Höftledsdysplasi (HD). Man kan ha höfter som är mellan A och D. Jag fick ett superstarkt medel att slappna av på och det brukar göra att bilderna blir sämre så det var vi lite oroliga över. Men när hon som tog bilden kom in med den sa hon att ”det här ser riktigt bra ut”. Det tolkade vi som att jag har HD grad A! De tog två andra bilder också, på mina armbågar. Det var för att kolla om jag har någon Armbågsledsartros (ED). Även här sa hon att det såg väldigt bra ut på bilderna. Det slutgiltiga svaret får vi dock om några veckor så håll tassarna för att hennes avläsning stämmer.

För er som vill läsa mer om HD- och ED-röntgen finns en broschyr som SKK har gjort.

Inlagd

Oj oj oj, nu har det varit jobbigt förstår ni. När jag inte hade druckit på ett dygn bestämde matte och Fru Veterinär på Ultuna att jag genast skulle åka dit i lördags morse. Intet ont anande lät jag mig föras iväg av personalen. Jag älskar ju som sagt människor och går gärna iväg med vem som helst. Men i fortsättningen ska jag nog tänka både en och två gånger innan jag lämnar mattarna.

Sattes på dropp och stängdes in i en bur. Kändes väldigt snopet och aningen läskigt. Ångrade att jag inte stannat kvar hos mattarna. De stack mig och tog massor av prover. Så här ser mitt ben ut nu efter droppnål och annat läbbigt.

Under måndagen lade de mig upp och ner igen. Den här gången rakade de hela magen och satte på massa kladdig kräm och körde någon grej över magen. Superäckligt, jag känner mig fortfarande kladdig fast de duschade mig. Ultraljud hette tydligen det där, helt värdelöst eftersom de inte hittade några som helst fel. Ja, eller så ska man kanske vara glad att de inte hittade nåt i och för sig.
Spana in magen, lite hår lämnade de runt mina ädlare delar – det tackar vi särskilt för!

Mina röda och vita blodkroppar var bra. Nu har jag tagit en hel massa prover som de väntar på svar ifrån. Prov på sköldkörteln, B12, kortisol och bukspottkörteln är tagna. Den starkaste teorin är dock fortfarande att jag har magkatarr. Ni vet det är ju stressigt såhär i juletider, det är mycket som ska hinnas med.

Så äntligen i måndags kväll tog Fru Veterinär sitt förnuft till fånga och släppte hem mig. När jag kom ut i väntrummet var båda mattarna där. Jag tror faktiskt att de har suttit och väntat där i tre dagar, i alla fall vill jag tro det. Blev jätteglad och lovade att aldrig mer gå ifrån dem.
Vi åkte hem 15 000 kr fattigare och med ett specialfoder, i/d från Hills, i bagaget. Dessutom fick vi köpa ut Losec till mig. Nu ska jag äta det där någon vecka så får vi se hur det tar sig.

Ska hem till Kakan i helgen och fick höra att hon köpt en varm filt som blir bra för min nakna mage att ligga på. Den är försedd med den engelska flaggan eftersom ju min ras härstammar därifrån. Dessutom är min pappa född där. Det borde nog kännas bra att ligga på den.

Nålar, blod och röntgen

Inledde den här månaden med ett jobbigt besök hos Fru Veterinär på Ultuna.
Här är jag i väntrummet.


En sköterska tog emot mig och mattarna. Först vägde hon mig. 24 kilo tung är jag nu. Sedan satte hon in oss i ett litet undersökningsrum och ställde en massa frågor. Själv stod jag och hängde vid dörren och spanade på alla andra sjuklingar som gick förbi.


Till slut kom jättesnälla Fru Veterinär och satte upp mig på ett bord och började en ordentlig genomklämning. Det var bara trevligt tyckte jag. Märkte nästan inget för jag var så koncentrerad på att se vad som hände utanför fönstret. Hon sa att lymfkörtlarna var bra, alla organ hon kände på var bra. Mina röda tassar var bra för att vi hade klippt bort håret inuti och själva huden var bara lite rosa. Hon sa att man får leva med lite rosa dynor i dessa blöta fuktiga tider. På en stor tand hade jag lite tandsten. Den ska mattarna borsta lite bättre med min eltandborste. Fru Veterinär brukade själv ta gasbinda på sitt finger och sedan borsta sina hundars tänder med det.
Här sitter jag och tittar ut medan matte håller i mig.


Fru Veterinär beordrade blodprov och röntgen. Sköterskan kom tillbaka och stack en butterflynål i mitt framben och pumpade med tassen så att hon fick två rör blod. Det kändes bara lite, men jag gömde huvudet i Kakans famn för säkerhets skull. Sedan visade de mig provrören och jag slickade lite på dem.
Här är mitt omplåstrade stungna ben.

Sedan blev det en lång paus i väntan på röntgentiden. Passade på att ta en promenad och spana in alla de söta försökshundsflickorna. Vi fattade tycke för varandra allihop. De var som galna och ropade efter snygga mig.
Snygga brudar.

edan kommer vi till den verkliga pärsen – röntgen. Här blev jag omkulldragen och lagd på sidan med sandsäckar runt bakbenen. De tog hur många bilder som helst och välte mig hit och dit. Till slut fick jag ligga på rygg och matte höll i frambenen medan Kakan höll i bakbenen. När Kakan hade sagt att hon tog semester för att följa med mig och hålla tassen så trodde vi ju inte att det skulle bli på det här sättet inte. Fy sjutton vad läbbigt det där var, jag blev alldeles andfådd – usch!

När vi kom från röntgen stod Kakans pappa där. Jag blev så glad att jag kastade mig upp i hans famn. Kändes skönt att få så mycket stöd idag. Inne hos Fru Veterinär fick vi veta att allting såg bra och normalt ut på röntgen. Lite senare fick vi veta per telefon att levervärden och njurvärden från blodprovet var helt normala. Fick med mig medicinen Andapsin som de sprutar in i munnen på mig en timme före maten. Den ska lägga sig som en hinna i magen och skydda. En teori är nämligen att jag kan ha magkatarr. Nu ska jag få den tre gånger om dagen i 10 dagar. Jag var här på Ultuna idag för att jag har kräkts från och till. Detta har oroat mattarna så de ville kolla varför jag gör så. Kanske ska jag tillbaka och göra ultraljud på magen och få dietfoder om jag inte blir helt okej. Håll tassarna för att jag ska slippa åka dit igen!

Besök på djursjukhuset

Nu har jag varit på mitt allra första besök på Universitetsdjursjukhuset Ultuna. Träffade två supersnälla tjejer. Eva var veterinären som skulle undersöka mig. Vi fattade tycke för varandra direkt och jag kramade om henne och hennes assistent. Det är bra att göra ett gott första intryck tycker jag för då är de alltid snällare och kanske låter bli att göra illa mig tänker jag. Tror att jag lyckades charma dem riktigt bra för de sa att jag var sååååå trevlig och ställde upp och kliade rumpan åt mig. Dessutom tyckte de att jag var väldigt snygg och såg ut som Lassie-hundarna gjorde förr i tiden med mörkt på huvudet. Min kennel Fancymore kände de också till och sa att därifrån brukar det komma fina hundar.

Jag fick hoppa upp på ett högt bord som sedan åkte upp och blev ännu högre, ganske häftigt. Satt där medan de släckte ner ljuset och Eva började viska med mig och hade mysstund. Hon hoppades att jag skulle träffa en vacker flicka och få många barn sa hon. Samtidigt som vi myste och pratade lyste hon i mina ögon och tittade genom olika färgade linser. Det tog ganska lång tid men var helt okej.

Resultatet veterinär Eva kom fram till var att jag hade ögon utan anmärkning (ua). Jag hade inte CEA, inte PRA och inte heller något spår av Cataract. Det känns skönt att jag har så friska vackra ögon, de behövs ju när man ska flirta och spana på vackra flickor.

Besök hos Herr Veterinär

Det hade blivit dags för mig att förnya mitt DHPPI-vaccin igen. Matte och jag begav oss i onsdags kväll till Herr Veterinär. Jag fick gå upp på vågen och väga mig, pendlar någonstans mellan 23 och 24 kilo. Aningen i underkant tycker alla eftersom benknotorna sticker ut. Men min andra PT Monica tipsade om att ge mig Klass igen. Så nu blandas mina pillidiller med Klass och jag äter lite bättre. Jag ska nog fetta på mig så småningom igen. Det har ju faktiskt varit löptikar på min gata och ganska varmt så jag har inte haft mycket till aptit. Dessutom hade jag det här i bakhuvudet att kinkar jag med maten så kommer matte att ge mig något godare till slut, hon är så rädd att jag ska falla ur för mycket. Och se, jag fick rätt, nu har jag min smaskiga Klass minsann. Sprutan fick jag i nacken som förra gången. Det kändes inte alls, kliade bara lite efteråt.

DHPPI rakt in i nacken

Nu har jag fyllt hela 12 veckor och därmed varit hos matte en tredjedel av mitt liv. Tycker vi börjar känna varandra ganska bra nu. Kakan är det lite knepigare med för hon har en tendens att plötsligt överge oss. Men nu hade hon fått en sån där semesterdag så hon kunde hänga med till veterinären.

Kände mig lite småseg när vi åkte för vi hade fått en tid klockan åtta på kvällen. Piggnade dock till snabbt när vi kom dit för det var massor att dofta på. Hade blivit lovad att få se hästar, men de hade gått in och lagt sig så det blev bara lite nosande vid hagarna. Doften kändes välbekant och trevlig, något som jag minns från min barndom på berget. Uppfödarmatte hade nämligen en häst, men den fick jag aldrig se så jag har varit nyfiken länge på deras uppenbarelser. De ska tydligen vara väldigt vackra har jag hört. Men de är nog inte lika vackra som vi hundar, i alla fall så når de säkerligen inte upp till den skönhetsnivå som vi collies ligger på.

När det blev min tur så stegade jag glatt in och hälsade svansviftande på herr Veterinär. Han var en riktigt trevlig och klok prick, dessutom hade han spännande saker som jag kunde undersöka. På en stor och redig våg hade en massa andras hår fastnat så den tog ett tag att nosa igenom. Då hörde jag att mattarna noterade att jag nu kommit upp i en matchvikt på åtta kilo. Inte så illa, men jag hade gärna haft en lite bredare rumpa att visa upp. Tycker de är lite väl snåla på det feta godiset mattarna.

Plötsligt blev jag upplyft på en bänk och herr Veterinär började samla ihop mitt nackskinn. Hängde inte riktigt med i vad som hände för jag hade fullt upp med att nosa. Tydligen hade jag fått en spruta, men det kände jag aldrig. Sprutan hette DHPPI2 vet. och ska göra så jag slipper få parvo, valpsjuka, kennelhosta eller hepatit.

Att gå till herr Veterinär gör jag gärna om, och att ta en spruta var ju plättlätt!