Ur en turists perspektiv

När det är helg så är det tydligen inne att åka in till staden och spatsera. Eftersom jag är en hund av min tid så vill jag ju hänga med. Sagt och gjort så packade jag in mattarna i bilen och vi styrde kosan mot Uppsala. I upphetsningen hade jag glömt att göra mina toalettbestyr så matte fick stanna på vägen. Påpassligt nog stannade hon vid en kohage så jag skulle få titta närmare på en sådan. Jag missade ju hästarna häromdagen. Alla utom en låg långt borta och sov förmiddag. Den ensamma lilla stackaren hängde vid vattenhålet så denne fick jag kika på. Jag vågade stå alldeles intill staketet hela tiden, det var mer kossan som var rädd. Men jag tycker man ska vara lite avvaktande för de är bra stora ändå.


Passade på att sova ett tag i bilen för jag hade hört att Uppsala var ganska krävande, speciellt på en lördag. Vi bestämde oss för att titta runt i de äldre kvarteren. Jag såg mig mest som en turist och ville få grepp om stadens ursprungliga själ. Parkerade utanför Värmlands nation och traskade förbi den mäktiga Domkyrkan, tyvärr hann jag inte kika in vid detta besök.


Vidare ner längs gamla Valvgatan som vimlade av kontaktannonser och skvallerspalter. Nosade mig till meddelanden som ”Rottweilern Rambo äger detta område så passa er noga!”, ”Den långörade spanielflickan Tingeling löper just nu för fullt”, ”Dalmatinervalpen Stina är rädd när hon är i stan” och så vidare. Själv är jag lite hemlig av mig så jag lämnade inget meddelande denna gång.


Vid Fyristorg var det full aktivitet när bönder och andra stog och sålde sina produkter. Vi gick runt och pratade med alla så de fick hälsa på mig. Vid det här laget började jag bli ordentigt trött av alla dofter, men torget var spännande. Den där Fyrisån var rätt imponerande. Det var inte så mycket vatten i den men det var just det som gjorde det spännande för då var ju de murade kanterna upp till gatan jättehöga. Jag stog och hängde vid kanten så mattarna nästan fick hjärtsnörpen. Hade ju inte tänkt hoppa precis, är verkligen ingen vattenhund, men jag gillar nya perspektiv.

DHPPI rakt in i nacken

Nu har jag fyllt hela 12 veckor och därmed varit hos matte en tredjedel av mitt liv. Tycker vi börjar känna varandra ganska bra nu. Kakan är det lite knepigare med för hon har en tendens att plötsligt överge oss. Men nu hade hon fått en sån där semesterdag så hon kunde hänga med till veterinären.

Kände mig lite småseg när vi åkte för vi hade fått en tid klockan åtta på kvällen. Piggnade dock till snabbt när vi kom dit för det var massor att dofta på. Hade blivit lovad att få se hästar, men de hade gått in och lagt sig så det blev bara lite nosande vid hagarna. Doften kändes välbekant och trevlig, något som jag minns från min barndom på berget. Uppfödarmatte hade nämligen en häst, men den fick jag aldrig se så jag har varit nyfiken länge på deras uppenbarelser. De ska tydligen vara väldigt vackra har jag hört. Men de är nog inte lika vackra som vi hundar, i alla fall så når de säkerligen inte upp till den skönhetsnivå som vi collies ligger på.

När det blev min tur så stegade jag glatt in och hälsade svansviftande på herr Veterinär. Han var en riktigt trevlig och klok prick, dessutom hade han spännande saker som jag kunde undersöka. På en stor och redig våg hade en massa andras hår fastnat så den tog ett tag att nosa igenom. Då hörde jag att mattarna noterade att jag nu kommit upp i en matchvikt på åtta kilo. Inte så illa, men jag hade gärna haft en lite bredare rumpa att visa upp. Tycker de är lite väl snåla på det feta godiset mattarna.

Plötsligt blev jag upplyft på en bänk och herr Veterinär började samla ihop mitt nackskinn. Hängde inte riktigt med i vad som hände för jag hade fullt upp med att nosa. Tydligen hade jag fått en spruta, men det kände jag aldrig. Sprutan hette DHPPI2 vet. och ska göra så jag slipper få parvo, valpsjuka, kennelhosta eller hepatit.

Att gå till herr Veterinär gör jag gärna om, och att ta en spruta var ju plättlätt!