Sally fick Cert i Köping

I helgen var Kakan iväg till Köping med Sagalyckans kennel på utställning. Deras Sally - Shellrick´s Black Magic blev 2:a bästa tik med CERT och R-CACIB. Grattis härliga Sally!

 Med sig hade Sally två av sina kennelkompisar. Den sobla är hennes egen dotter Lycka - Sagalyckans Bright Starlight. Bluemerleflickan är Clara - Sagalyckans Crystal Blue Eyes som bara var med för miljöträningens skull.

Jenny gav Kakan en superfin present, en sådan här nummerlappshållare som ser ut som en collie. Kakan hälsar och tackar så väldigt mycket!

Senare under dagen tittades det på colliesar som ställde ut. Min uppfödarmatte gjorde tjänsgöring som domarelev i den ringen.

Rosettväggen upphängd

Sådärja, fick precis plats med alla rosetterna i en rad på väggen. Vilken tur att jag äntligen fick mitt sista CERT för fler rosetter hade inte fått plats. Kul tycker jag att jag hann få två reserv-cert som är alldeles nytt för i år. Dessa var de två allra första hanhundsreservcerten som Svenska Collieklubben delade ut, det kommer att delas ut 6 sådana i år och två av dem knep jag.

Vid två av mina CERT så blev jag BIR också och vid ett blev jag BIS-3 mot 11 andra raser. Den där lilla lila fulingen mitt i är från en inofficiell utställning som Kakan drog med mig på för att hon hade blivit så nervös att ställa ut mig efter att jag hade fått en elak tvåa. Kakan tyckte jag skötte mig bra där och repade mod inför nya säsongen och den är vi ju mäkta stolta över; två r-cert och ett cert/bir på fyra utställningar.

Synd bara att det är slut med vänstervarvandet nu när vi kommit igång så bra. Jag får ju inte ut min titel så jag kan aldrig tävla i chmapionklass och då verkar det ju nästan omöjligt att få ett sånt där cacib. Varför kan egentligen samma hund få hur många cacib som helst i Sverige när man bara behöver två?

FULLCERTAD

Vi hade strategiskt nog åkt ner till Kakans bror i Linköping direkt efter utställningen på Mälarö i lördags så att vi på söndagen inte behövde åka så långt till SKK-utställningen i Norrköping.Jag ställde upp i öppen klass som vanligt. Domare för dagen var irländskan Colette Muldoon. Här undersöker hon mig och bestämmer sig för att jag får Excellent. Jag vinner även klassen och blir den enda som får CK och går vidare.

Får tävla mot unghunden och veteranen som var de andra som fått CK. Jag vinner och får därmed mitt tredje och sista CERT. Jippiii jag är FULLCERTAD, allt man behöver i utställningsväg för att bli SVENSK UTSTÄLLNINGSCHAMPION. Eftersom jag är av brukshundsras får jag inte ut den titeln förrän jag har skaffat mig någon form av bruksmerit från t.ex. spår, sök eller IPO.

Väntar tills alla snygga tjejer har vänstervarvat och domaren valt ut den snyggaste. Då får jag tävla mot henne och vinner BIR. Oj oj vilken snygg dag jag hade. BIM blev förresten vackra Gatefields sunshine gift.

Här kommer några bilder på mig och mina priser. CK rosetten fick man köpa om man ville och det ville vi förstås en sådan här dag.

Kakan hade dagen till ära inhandlat en helt ny stass. Skorna och kopplet inhandlades på Crufts i år.

CK, CERT, BIM, Pokal.

Eftersom jag blev BIR gick jag vidare och fick tävla i Grupp-1-finalen. En lång väntan på den blev det då vi var klara redan vid 11-tiden och finalen inte var förrän kl. 15. Förderv tiden med att kila över till sheltie-ringen och hälsa på min lilla kompis Lycka som var där och ställde ut. Här kikar jag på lilla Lycka.

Här står jag äntligen i förringen i väntan på att domare Åke Cronander ska ta sig en titt på mig så att han vet hur han ska döma inne i finalringen sedan. Jag blev inte placerad, inte så konstigt med tanke på att det finns 26 raser i grupp 1. Hunden ni ser längst till vänster vann och hunden längst till höger kom fyra. Jag skötte mig exemplariskt i stora ringen fast jag var supertrött. Var alldeles tyst och höll fram öronen hela tiden så fort domaren tittade åt vårt håll.

Här är vinnarna i grupp 1. De blev placerade som etta, fyra, trea och så sheltien som tvåa.

Jag var verkligen helt slut när jag kom tillbaka till Linköping. Slängde mig ner innanför dörren för att vila.

Min kritik löd såhär: ”Lovely head proportions. Good earset. Nice coat. Good markings. Correct bone. Tight feet. Alert. Nice topline. Nice tail”.

Alla rosetterna på plats

Nu har de eftersläntrande rosetter från mina frantastiska framgångar i Borlänge äntligen anlänt. Så här fina är de nya. Extra roligt att det står var jag fick dem.


Tänk att jag fick alla de här på samma dag.

En guldkantad dag i Borlänge

I helgen drog jag och mattarna till Borlänge. Eftersom det var i längsta laget att resa på en och samma dag tog vi det lugnt och åkte upp redan på fredagen och sov på ett superfint vandrarhem som heter Vassbo vandrarhem.


Utanför vandrarhemmet fanns en massa hästar. Jag är inte alls van vid sådana men jag vågade mig faktiskt ända fram även om jag hoppade en meter bakåt i början så fort de rörde på sig. Men det är bra att vara rädd om sig, de hade faktiskt rejäla fötter med skor på. Det hade säkert gjort svinont om de trampat på mig, det brukar ju göra ganska ont bara mattarna trampar på mig de klantskallarna.


Så blev det lördag morgon den 19 juni. En speciell dag för mig och en speciell dag för en viss prinsessa och hennes prins. Som tur var hade vi åkt och kollat efter Borlänge brukshundklubb kvällen innan och det hade varit rejält svårt att hitta dit. Vi hade nog missat alltihop om vi inte hade gjort det för kartan vi hade fått var urusel. När vi satt upp tältet och fixat lite så kom min halvbrorsa Lincoln – Fancymore Thief of Heart, en riktig liten goding hörde jag att tjejerna viskade när han gick förbi.

Jag och Lincoln fick hälsa på varandra för första gången. Gav honom några snabba tips på hur han skulle uppföras sig i ringen. Men det visade sig att han och hans matte var väldans väl samspelta och att han skötte sig exemplariskt. Tusen gånger duktigare än vad jag själv var i den åldern måste jag erkänna.

När alla bebisarna var klara och hade fått sina rosetter var det dags för mig. Måste bara säga att jag tyckte det var väldigt konstigt att de ställde upp alla tik- och hanbebisar i samma lineup och sedan gav dem priser i en lång rad ett, två, tre osv. Då blev det ingen BIR-valp som gick vidare till finalerna, väldigt skumt. Nåväl, över till MIG. Domare för dagen var Zorica Salijevic och domaraspirant var Micael Johansson som jag ju träffat förut när jag svängt mina lurviga i vänstervarvet. Micael satte sig obetänksamt på huk för att kolla mina tänder. Jag tog det som en signal till att han ville kramas och försökte genast klättra upp i hans knä. Den charmoffensiven gick hem och jag fick CK och CERT. Den enda hunden för dagen med CK faktiskt. Domaren sa ”He made my day!”

Eftersom jag var den enda med CK blev jag bästa hanhund och sedan blev jag BIR också eftersom tikarna hade åkt ut allihop. Matte tyckte det var kul att få känna på hur det var att ta emot alla rosetterna eftersom det var Kakan som tog emot min förra CERT-rosett.

Alla som träffar mig tycker att jag är en riktig charmknutte. Domaren kunde inte hejda sig utan när hon delat ut mina rosetter stannade hon och kramade och klappade på mig en massa. Jag är en riktig goskille jag.

Men hua vilken lång dag det blev där i solen. Det var som att all luft gick ur mig där på eftermiddagen så jag smög in i tältet och lade mig och laddade batterierna inför BIS-finalen. Mycket praktiskt att ha med sig ett eget hus.

Så var det till slut dags för BIS-finalen. Det var jag och tio andra hundar av olika raser som tävlade mot varandra. Matte sprang nästan två varv med mig men började ganska snabbt springa sakta och konstigt. Som tur var skulle vi stanna och ställa upp oss och Kakan kunde springa fram och fråga vad som var fel. Då hade mattes knä pajat så Kakan fick sätta på sig hennes jacka med nummerlappen och ställa upp mig. Sedan var det dags igen för oss alla att springa några varv. Jag sprang som en galning för jag tyckte det var ganska läbbigt med så många stora killar runt mig. Hade en kuperad skitgrym doberman pinscher som flåsade mig i byxorna. När vi allihop ställt upp oss igen pekade domaren ut några som fick stanna kvar. Jag var en av dem som var kvar, sex andra hade skickats ut. Kakan hade bara ögon för mig så hon förstog inte att vi var fem kvar som skulle dela på fem BIS-platser och att detta innebar att jag skulle bli placerad. Men det började gå upp ett ljus när domaren skickade iväg femman och fyran till deras prispallar. Efter ytterligare en liten stund blev vi skickade till tredjeprispallen. Så himla chockade och nöjda och glada var mattarna. Här ser ni mig och Kakan när vi står på BIS-3 platsen precis efter den kuperade dobermanen. Tyckte det var säkrast att ha honom där på tvåan så jag hade uppsikt över honom.

Hundmat, hundgodis och ett paraply blev dagens vinster. Den bästa rosetten tyckte mattarna var den blågula som visar att jag har fått ett till CERT. Lite snopet var det när vi inte fick någon BIS-3 rosett, de hade glömt att beställa sådana och även CK-rosetterna hade fallit i glömska. Men de var snälla och sa att om vi lämnade in nummerlappen så skulle de skicka de två rosetterna till oss. Nu har jag en rosettvägg hemma och där skulle det faktiskt passa bra med en sån däringa gul BIS-3:a tror jag.

Lincolns matte försökte få mig att ställa upp mig snyggt så att hon kunde ta några fina kort. Det var inte det lättaste tror jag för jag var jättetrött nu igen och ville bara gå till buren i bilen och sova. Men hon var ihärdig och fick faktiskt ihop ett par tjusiga bilder. Ja i och för sig, alla bilder som innehåller mig brukar ju bli tjusiga. Börjar med att visa er min högra sida.

Sedan har vi den bländande sköna vänstersidan, även kallad domarsidan eftersom det alltid är den jag har mot domaren när jag vänstervarvar. Inte illa om jag får säga det själv. Mattarna hälsar och tackar för de bedårande bilderna.

När jag äntligen, efter vad som kändes som hundra timmar i bilen, kom hem slängde jag mig ner innanför dörren och slocknade. Vägrade röra mig och muttrade missnöjt om någon störde och var för högljudd. Herregud en sådan vacker varelse förtjänar lite vila efter sådana prestationer som jag åstadkom idag.

Nästa dag skulle jag ställa upp på fotosession igen. Men jag sa att jag vägrar hålla på och tjafsa och ställa upp mig fint. Jag blir precis lika bländande när jag sitter ner. Och visst hade jag rätt, ett tjusigt kort på mig och mina två CERT va?

Avslutar här med kritiken, eller snarare berömmet, från domaren: ”Rastypiskt huvud. Mycket elegant nacke – stark, muskulös. Elegant kropp. Mycket goda vinklar. Bra i rörelser, bra pigment och pälskvalitet. Bra temperament. Utmärkt i ringträning.”

CERT = Den uppskattning jag förtjänar!

Jaha då har man inlett den vänstervarvande säsongen med storslam. Drog iväg med mattarna till Gävle brukshundklubb den 2/5 för att svänga mina lurviga. Här träffade vi på en karl som verkligen förstod sig på min skönhet. Det var Bob Rushton från England som kollade in och bedömde mig. Jag lade in värsta charmoffensiven och lyfte snällt på benet så att han skulle komma åt att klämma ordentligt på mina bollar.

Kakan fick visa den här gången och hade dagen till ära införskaffat en röd jacka och ett par röda skor. Hon tror att det gick hem bra, men själv tror jag ju att det helt och hållet var min skönhet som bländade karln. Han sa ju faktiskt efteråt till Kakan att ”I REALLY like him! – He has a FANTASTIC head, and really good angles!”


Efter att jag vunnit min debut i Unghundsklassen och fått CK där fick vi ta ett djupt andetag och börja rusa runt igen med de andra som fått CK:n. Han gillade verkligen att se oss springa för jag vet inte hur många varv vi gjorde i den där stora ringen.


Till slut bestämde han sig i alla fall för att veteranen Conquest Star’s Mr Beauty Boy fick inta förstaplatsen. Men jag blev minsann BH 2 jag. Eftersom veteranen var fullcertad tillföll Certet MIG!!!!! Mitt allra första. Mattarna blev sååååå glada. Snacka om juste inledning på säsongen.