Stora Stockholm 2011

Kakan var alltså iväg till Stockholm Hundmässa eller Stora Stockholm som vi fortsätter att kalla det lite informellt såhär. Det var shetland sheepdog som gällde för hennes del eftersom hon skulle vara handler åt Lycka från Sagalyckans kennel. Lycka tävlade i juniorklassen tillsammans med sin kennelsyster Clara (Sagalyckans crystal blue eyes). Lycka var superduktig och Kakan fixade ställandet på bordet minsann. Men domaren var inte förtjust i Lyckas söta ansikte hon har fått CK tidigare men hon har ett speciellt sött ansikte som inte alla tilltalas av så idag gick hon inte vidare. Clara däremot knep åt sig en fjärdeplats på sin första officiella utställning. Det var hela 16 tikar med i juniorklassen.

Kenneln hade också med sig Bella (Sunny-Hill´s Blue Belle) som tävlade i öppen klass och placerade sig som trea med CK. En allt som allt lyckad sheltiedag minsann.

Kakan hann också kila iväg och språka lite med folket i Collieklubbens fina monter.

 

I montern jobbade duktiga LPI LPII Eurotop’s Id’s Mon Ami. Hon stog och tog emot besökare och var glad och lät sig klappas så snällt.

En väldig fördel var det att Collieringen faktiskt var placerad alldeles bredvid Sheltieringen så Kakan kunde följa med bra vad som hände där också. BIR blev Silverlady’s Destination med titeln Nordisk Vinnare och BIM blev Seabound’s Star Catcher med två titlar från idag. Här visar Stjärnan sin glädje tillsammans med sin uppfödare.

Rättmätt

Strax före Stora Stockholm var vi och tränade utställning och klicker inomhus på med Sheltieklubben. Kakan skulle visa Lycka så hon ville passa på och hinna öva med henne innan den stora dagen.

Här tränar Kakan o Lycka

Clara (Sagalyckans Crystal Blue Eyes) och Bella (Sunny-Hills Blue Belle) skulle båda ställas på Stora Stockholm så de var också med på träningen. Mest var de där för att öva sig själva och inte matte eftersom matte var en av lärarna!

Jag passade på att bli mätt på platt och jämnt underlag av en av instruktörerna. När jag mättes på exteriörbeskrivningen gjordes det på en lerig och gräsig åker en gång så det blev inte så exakt, vi har alltid trott att jag var större. I det protokollet står det att jag är 58 cm men nu visade mätstickan på 60,5 cm. Det verkade mer rimligt. En colliegosse ska enligt standarden vara max 61 cm så det här blev ju alldeles utmärkt. Man ska sikta högt brukar jag säga, och mattarna tycker nog det är tryggt med en stor kille att hålla i tassen när det blåser snålt.

 

En klart lycklig dag med Clara och Lycka

Ja ni nu var det ju hundra år sedan jag bloggade och inte är det mitt fel inte. Jag lever livet och skapar massa intressanta händelser men den däringa Kakan som ska hjälpa mig med tangenterna har visst haft annat för sig. Nu har jag dock fått fatt på henne så vi gör ett försök att komma ikapp här då.
En dag i mitten av oktober hade jag två av alla mina flickvänner på besök. Den här gången kom Clara och Lycka med hela familjen från Sagalyckans kennel på besök hem till Kakan där jag för tillfället befann mig.

Här är jag inne med tjejerna. Den sobla är Lycka som precis skulle fylla ett år. Det andra är Clara som är fyra månader yngre.

Lycka hittade en av mina små tuggpinnar. Jag delar gärna med mig, i ärlighetens namn är jag inte så himla förtjust i tuggpinnar. Kan funka ibland, men godast är tandborstpinnarna det är smarriga grejer det.

Clara tog över pinnen och smällde i sig hela. Härligt att tjejerna kände sig som hemma, betyder att jag var en god värd.

Tog med dem ut på en promenad i omgivningarna också. Då träffade vi på de här små rackarna. Det bor väldigt mycket olika hundar här i husen runt Kakan.

Man blir himla trött av att hänga en hel dag med brudarna. Tar mig här en välförtjänt vila på Kakans nya soffa. Perfekt med den där extra utstående delen, den har jag gjort till min plats.







Sally fick Cert i Köping

I helgen var Kakan iväg till Köping med Sagalyckans kennel på utställning. Deras Sally - Shellrick´s Black Magic blev 2:a bästa tik med CERT och R-CACIB. Grattis härliga Sally!

 Med sig hade Sally två av sina kennelkompisar. Den sobla är hennes egen dotter Lycka - Sagalyckans Bright Starlight. Bluemerleflickan är Clara - Sagalyckans Crystal Blue Eyes som bara var med för miljöträningens skull.

Jenny gav Kakan en superfin present, en sådan här nummerlappshållare som ser ut som en collie. Kakan hälsar och tackar så väldigt mycket!

Senare under dagen tittades det på colliesar som ställde ut. Min uppfödarmatte gjorde tjänsgöring som domarelev i den ringen.

Mina sheltieflickvänner

Kakan har ensam dragit iväg och hälsat på mina sheltieflickvänner. Senast jag var där gick vi en massa viltspår tillsammans. Då fanns det en liten valptjej där som fick plats i en liten degbunke, se bilder från mitt tidigare besök. Den tjejen heter nu Lycka och bor kvar på kenneln eftersom ser så lovande ut. Såhär stor är hon nu.


Lycka var en riktig liten tuffing, hon älskade att jaga och kampa med sin lilla mjukismus. Hon kan få jaga mig också om jag bra lyckas ta mig dit igen.


Här är Lyckas fina mamma Sally. Hon hade väl inte riktigt fått tillbaka sin päls ännu men snygg är hon. Kakans favorit för att hon är så otroligt framåt och arbetsvillig, en hund med mycket driv.


Fina Bella gick omkring och såg bestämd ut med svällande mage. Om ett par veckor kommer det en hel hög bebisar har hon låtit meddela. Följ utvecklingen här hos Sagalyckans kennel.

Vira fick träffa ridgebacken Hazzla som också var med vid besöket. Hazzla gjorde sitt bästa för att muntra upp Vira som kände sig lite nedstämd eftersom husse var borta på jobb. Skulle nog kunna tänka mig att ta mig en lekomgång med unga fröken Hazzla.

Efter en inte alltför ansträngande promenad tyckte alla mattar att de måste unna sig lite gott fika. J hade bullat upp med tjusiga hembakta småkakor och helt hemgjorda riktiga semlor. Mums!

Högsta betyg i utställningsuppförande

I helgen var jag och fyra av mina flickvänner på inofficiell utställning i Eskilstuna för att träna. Några av oss var inte så vana vid utställning så det skulle övas. För min del så var det Kakan som skulle övas i att inte bli så fruktansvärt nervös när hon ställer ut mig. Det hela ägde rum i tottohallen på Sundbyholms travbana. Därför hade jag stassat upp mig på bästa travhästmanér med täcke och transportskydd på benen. Väldigt praktiskt var det att Kakan hade klippt av tårna på sina strumpor och satt dem på mina framben för att skydda fanorna från att få massa sand och snöslask i sig.

Själva utställningshallen lämnade en del övrigt att önska om man säger så. Vi var 500 hundar på en sanslöst liten yta. Man kunde knappt röra sig. Jag blev trampad på och knuffad och nosad på en hel massa. Detta resulterade i att jag spydde som en räka på natten efter att antagligen ha blivit smittad av någon elak bacill. Inga mer inomhusutställningar för min del inte. Kakan höll sig i skinnet och lyckades att inte stressa upp sig alls och jag betedde mig exemplariskt. Jag var tyst hela tiden och jag stog precis som man skulle alldeles stilla i ringen och höll inte på och skulle kika på mina medtävlande alls. Jag stog och tittade Kakan stint i ögonen hela tiden när vi väntade i ringen på vår tur. Och framme vid domaren ställde jag upp så fint och hade öronen framåt och tittade mot domaren när Kakan viskade till mig. Vår bäst utställning någonsin rent uppförandemässigt från bådas sida skulle jag nog säga. Nu gäller det för oss båda att kunna förbli detta coola synkade ekipage även i officiella sammanhang.

Efter mitt vänstervarvande var det dags att fixa till och göra mina sheltietjejer Saga och Bella färdiga. Här var det Bella som skulle testas i utställningsringen, eftersom hon inte bott så länge hos J ville ju J testa henne i inofficiella sammanhang innan hon gav sig ut på de stora utställningarna. Saga var med som moraliskt stöd och även för att Kakan skulle få en till chans att öva sig i att ställa ut hund utan att bli stressad. Här är det Saga som står på trimbordet och gör sig redo.

Ringarna var små så värst mycket till springa blev det inte för oss större raser. Dessutom hade de av någon outgrundlig anledning tejpat fast stora gröna pressenningar inuti varje ring. Jag och mina tjejer sprang obehindrat på dessa prasselgrejer men vissa hunder lade sig ner och andra halkade och ramlade de stackarna. Här visar Kakan Saga och J visar Bella. Ingen nervös Kakan eftersom Saga är en drömhund att ställa, gör allting rätt helt själv och är hundra procent fokuserad hela tiden.

Till slut var det då äntligen fina Hazzlas tur att komma ut ur buren och få sträcka ut i ringen. Hon var verkligen duktig trots sin ringa ålder. Hon fick sitt HP men blev slagen på målsnöret av den betydligt äldre tiken. Men det var ju som sagt själva utställandet och miljön här vi skulle träna och i detta ligger Hazzla, liksom jag själv denna dag, helt klart på CERT-nivå.

Hazzlas sambo Tindra besteg utställningsbordet i en av de minsta ringarna som ett par hundögon skådat. Hon visade sig från sin allra bästa sida och hade upp svansen så vackert precis som man skulle.

Summa summarum var att vi alla får högsta betyg i utställningsuppförande. Både hundar och mattar. Vi tränade och vi lärde, eller ska jag säga att vi redan kunde!

Brudar och skankar

Åh herregud vad trött jag är, men ack så lycklig! Har haft en superhärlig helg full med vackra flickor. Tog med mig mattarna till Kakans kompis Jenny för att viltspåra. Jag hade med mig en ynka rådjursskank medan sheltietjejerna hade de här bjässarna. Riktiga nyskjutna älgklövar som hette duga.


Först så begav vi oss ut i skogen i sällskap av Vira och Saga för att lägga alla fyra spåren. Vi ville vara tidigt ute för att Kakan hade fått för sig att mitt spår skulle ligga fyra timmar eftersom det var så länge sedan jag tränade på ett så långt spår. När spåren lades fick vi sitta fint och vänta. Här är det Vira och Saga som är sitter som ljus och väntar på det spännande som ska hända. Måste säga att vi alla gick med hängande huvuden på hemvägen från spårläggningen. Det blir precis samma sak varje gång, man glömmer bort att man inte kan gå spåret direkt utan att man ska hem emellan medan man väntar på att det ligger och mognar till sig.

Väl hemma i huset igen fick jag till min stora glädje kuta runt på tomten med alla fyra tjejerna. Även Bella och Sally kom ut och var med nämligen. Sally berättade att hon hade två fantastiska valpar där inne, endast två veckor gamla. Jag fick inte komma in och kolla på dem men jag luktade ganska mycket på Sally för hon luktade mycket speciellt och intressant. Kakan och matte smög sig i alla fall in till valparna och tog de här bilderna mitt under vägningen så att jag skulle få nåt att kika på. Tjejen är den sobla och killen är den trefärgade. Killen kan vara till salu om du tror att du skulle kunna passa att ta hand om en sheltie vars föräldrar är mentalt sunda, alerta, arbetsvilliga, sociala och exteriört excellenta. Pappa Pelle är svensk utställningschampion och mamma Sally är utställd två gånger, båda gångerna med CK. Mer information om bebisarna hittar ni på Sagalyckans kennel.

Medan jag låg och vilade upp mig och frös i bilen satt mattarna inne i värmen och käkade och vräkte i sig världens lyxigaste äppelpaj med vaniljsås. Både mattarna och jag uppskattade verkligen den stora gästvänligheten på Sagalyckans kennel. Så blev det då till slut dags att traska tillbaka till spårskogen. Jag höll på att bli galen och trodde aldrig jag skulle få gå mitt spår för en efter en så fick tjejerna gå sina spår och de kom tillbaka stolta som tuppar med sina megastora älgklövar som de hittat i spårsluten.
Först ut var Vira som hittade sin skank enkelt och bra. Kakan missade att fota henne tydligen. Sedan var det Sagas tur. Saga hade världens talang. Där gick det raka spåret utan någon som helst hjälp. Kan bli anlagsprov snart för den tjejen, där behövs det inte tränas speciellt mycket inte. Galet stolt över sin skank var hon också och fick ligga och gnaga på den ett bra tag. Man kan bli lite risig i magen av all den feta märgen så hela jättestora älgklöven fick hon inte sätta i sig. Dessutom kan det vara bra att spara lite så matten kan lägga några fler spår med den så man får lite kul.

Bella var sist ut av tjejerna. Hon var väldigt intresserad men hade aldrig tidigare jobbat då hon bott på en stor kennel tidigare så hon var lite osäker på hur man gjorde i början. Men även Bella tog sig i mål genom vinklar och allt och hittade en bamsig älgklöv. Tjejerna fick spår med flera vinklar och det är inte alltid lätt när man gör det för första gången att få ett sånt spår, dessutom hade ju deras spår legat nästan lika länge som mitt och egentligen borde de väl ha fått lite snällare tider första gånen, så de hade talang alla tre - superkul. Stoltast av oss alla tror jag faktiskt att Bella var, hon hade riktg pondus när hon kom tillbaka med sitt fynd.

Sist ut var alltså jag. Kakan hade lagt ett riktigt lång och knöligt spår åt mig med många vinklar. Jag tuffade på i rask takt och släpade som vanligt Kakan bakom mig. Allting gick klockrent och jag överöstes med bitar av kycklingfilé när jag hittade skanken. Ett spår på fyra timmar var alltså en piece of cake för mig. Ge mig nåt mer utmanande nästa gång tack!

Kompisen min blev BIS-1

I helgen hängde Kakan med några kompisar på rallylydnadstävling och utställning i Tullinge på Rikstens Hundsportcenter.
Först ut var rallylydnaden. Här är det Kakan som håller Bella, Vira och Saga medan matte J går rallybanan och förbereder sig.


I rallyn tävlade Kakans kompis J med sheltien Vira och kom på andra plats med hela 92 poäng. Vira har tävlat det här förut så hon är nästan proffs. Här är Vira i full gång.


Kakans kompis S med papillonen Tindra tävlade rally för första gången och de gjorde det så bra så de kom på fjärde plats och blev godkända. Tindra är annars en hejare på lydnad och tävlar för olika LP-titlar i det. Sedan var det dags att fixa till sig för utställningen. Här är det Tindra och Saga som skojat till det och satt på sig sina finaste tiaror.

På utställningar kan det lätt bli långa väntetider. Tindra och nya familjemedlemmen Hazzla passar på att vila sig i form.

Det här var verkligen tjejernas dag. Tindra vann papillon-klassen och i BIS-finalen tog hon hem tredjeplatsen, BIS-3. En lyckad dag för fina Tindra. Lillsyrran Hazzla ville inte vara sämre utan hon gick och vann hela BIS-finalen för valpar. BIS-1 valp med megastor rosa rosett blev Hazzlas vinst för dagen. Hon kan gå långt den tjejen. Visst gör hon sig bra här i min rosa blogg?!

Av sheltieflickorna så var det Bella och Saga som ställdes ut. Kakan fick visa Saga och övade innan så hon visste hur en sheltie skulle ställas och mer specifikt hur just Saga skulle visas för att alla fördelar skulle synas som bäst. Saga var en prinsessa att ställa. Hon kunde verkligen det här med utställning, gjorde precis som Kakan ville och var superfokuserad. Det slutade med att Saga vann sheltieklassen med Bella som tvåa. Sedan fegade Kakan ur när det var dags för BIS-finalen och lät ägaren J ta över rodret för Saga. Här var det spännande minsann, till slut bestämde domaren sig för att det var Saga som var dagens snyggaste hund, hon tog hem BIS-1 fina Saga. Måste säga at jag är imponerad över rosetten, en sådan kan jag själv tänka mig att ha här hemma faktiskt. Rött och guld är snyggt faktiskt.

Kakan passade på att shoppa 2 fina böcker för bara 20 kr styck. Jan Fennel-boken fick min matte av Kakan för några år sedan men Kakan ville gärna ha en egen för den är bra att slå upp i. Ett halsband vann hon när hon köpte två lotter för totalt 10 kr och ett par vantar fick hon eftersom kompisen J fått två par som vinster i rallyn och utställningen.

Valpmys med 3 veckor gamla Allan

Kakan har varit och träffat sin kompis som har kennel. De bor superhärligt i ett hus med stor inhägnad tomt som vovarna kan leka på. Förutom att träffa sina kompisar så var det en liten herre vid namn”Allan” som fick Kakan att skynda sig dit för att hälsa på. Här är Allan med sin mamma Bella i den fina valplådan.


Allan är bara 3 veckor gammal men eftersom han är bra på att äta visade vågen idag för första gången på över kilot. Det är bra killen, ta för dig!


Men oj så trött han blev av all uppmärksamhet. Och ack så söta de är de små. Tror han skulle kunna bli en riktigt bra kompis till mig. Han stolpade redan fram ganska säkert berättade Kakan.


På kenneln bor också ett helt gäng snygga tjejer. Jag har faktiskt träffat de två som sitter längst till höger. Från vänster har vi Sally, Saga och Vira. Här sitter tjejerna vackert när matte ger dem godis.

När man fått godis blir man pigg och lekfull. På den stora tomten rumlade tjejerna runt och busade. Gudars vad jag längtar dit och hälsa på dem. Nospussar på er tjejer!

Riktigt ordentligt kär

På Påskdagen tog Kakan med mig på Tvärbanan och åkte för att träffa sin kursare från Hunduppfödarutbildningen och hennes fyra tikar. Jag hängde förstås glatt med när det utlovades så många tjejer, bara till mig.

Först fick jag gå en promenad med shetland sheepdog tiken Vira och den underbara collietiken Selma. Jag föll pladask för Selma. Uppvaktade bara henne trots att Vira var i slutet av sitt löp. Lika barn leka bäst är min filosofi, tycker det blir bäst med renrasiga bebisar. Jag överöste Selma med kärleksförklaringar. Hon var ganska mottaglig tycker jag nog, en del tänder fick jag förstås se men jag fick närkontakt långa stunder också. Jag tror på oss!

Här sitter jag med Vira och Selma. Visst är hon en riktig pudding?!


Vira och jag föll inte alls för varandra. Hon höll mest till vid sin lillasyster Mira som låg och vilade eftermiddag i sin vagn. Vira hade ansvar för att Mira mådde bra och inte blev störd på promenaden nämligen.


Jag blev ganska deppig när Vira och framförallt Selma gick hem igen. Men ut kom istället shetland sheepdog flickorna Bella och Saga. Det var ena riktiga skönheter de också även om de inte har någon framtid med just mig. Tror det kan bli riktiga kanonbebisar där när de hittar lämpliga fäder. Två framåt och coola tjejer var de.


På Tvärbanan hem lade jag mig ner för jag var alldeles slut. Orkade inte bry mig om att alla människor fick kliva över mig.