Gott slut 2011

Så har vi kommit fram till den sista händelsen 2011 nämligen julen. Jag firade den nere i Linköping med en massa folk. Fick egna julklappar också både godsaker och leksaker minsann. Här öppnar jag ett paket med en gummiboll på snöre.

De här köttbullarna var jag riktigt sugen på de var gjorda på egenskjuten hjort och vildsvin.

Jag deltog bäst jag kunde i alla barnens aktiviteter. Att stå i centrum är jag bra på. Det som funkade bäst var att ställa sig på beskrivningarna till allt Harry Potter lego som barnen hade fått. Då brydde de sig bara om mig!

Såhär såg mitt julkort ut för i år. Grannen hemma hos matte hade byggt den här coola tomten. 

   

Hoppas ni alla får ett lyckligt och framgångsrikt 2012. 2011 innebar på tävlingsfronten att jag tog mina två sista cert och blev fullcertad samt att jag klarade anlagsprovet i viltspår med bravur. 2012 kunde inte börjat bättre, jag blev nämligen pappa nu i januari, men mer om det in nästa inlägg.

Letandet efter en särbo

Kakan har ju väntat och letat i åratal efter en flickvove som ska bo hos henne. Hon har haft otur med att tikar gått tomma, fått göra abort av valpar och livmoder, att bara killar har fötts, att det fötts en massa pojkar och en enstaka flicka men som då skulle stanna på kenneln. Mycket tittande i Avelsdata, läsande av statistiklistor från snälla Statistikansvarig på SCK, besök hos hundar, publik på MT o MH av intressanta linjer och samtal med vänner har det blivit de senaste åren. Det är så mycket som ska stämma när man köper en bruksras, ja när man köper vilken ras som helst egentligen – hälsa, mentalitet, ett sunt och vackert utseende. För collierasen finns det ju mycket information att hämta om alla dessa delar, vilket ju är alldeles ypperligt samtidigt som det gör köpet extra komplicerat.

Än har hon ingen hund, men nu står hon här igen och väntar på att en speciell tjej ska paras och kanske få ur sig ett par flickor så att en kan få komma och bo hos Kakan. Nervpåfrestande process det här där hon pendlar mellan hopp och förtvivlan för varje valpning hon väntar på. Må det lyckas denna gång. Det har varit en nyttig resa och hon har fått en bra inblick i collievärlden under all den tid det tagit att leta och välja, så någon mening med att det tagit sådan tid måste det ju vara.

Hoppas ni alla collielovers nu hjälper mig hålla tassarna den här gången så att jag får min särbo till slut!

Stora Stockholm 2011

Kakan var alltså iväg till Stockholm Hundmässa eller Stora Stockholm som vi fortsätter att kalla det lite informellt såhär. Det var shetland sheepdog som gällde för hennes del eftersom hon skulle vara handler åt Lycka från Sagalyckans kennel. Lycka tävlade i juniorklassen tillsammans med sin kennelsyster Clara (Sagalyckans crystal blue eyes). Lycka var superduktig och Kakan fixade ställandet på bordet minsann. Men domaren var inte förtjust i Lyckas söta ansikte hon har fått CK tidigare men hon har ett speciellt sött ansikte som inte alla tilltalas av så idag gick hon inte vidare. Clara däremot knep åt sig en fjärdeplats på sin första officiella utställning. Det var hela 16 tikar med i juniorklassen.

Kenneln hade också med sig Bella (Sunny-Hill´s Blue Belle) som tävlade i öppen klass och placerade sig som trea med CK. En allt som allt lyckad sheltiedag minsann.

Kakan hann också kila iväg och språka lite med folket i Collieklubbens fina monter.

 

I montern jobbade duktiga LPI LPII Eurotop’s Id’s Mon Ami. Hon stog och tog emot besökare och var glad och lät sig klappas så snällt.

En väldig fördel var det att Collieringen faktiskt var placerad alldeles bredvid Sheltieringen så Kakan kunde följa med bra vad som hände där också. BIR blev Silverlady’s Destination med titeln Nordisk Vinnare och BIM blev Seabound’s Star Catcher med två titlar från idag. Här visar Stjärnan sin glädje tillsammans med sin uppfödare.

Rättmätt

Strax före Stora Stockholm var vi och tränade utställning och klicker inomhus på med Sheltieklubben. Kakan skulle visa Lycka så hon ville passa på och hinna öva med henne innan den stora dagen.

Här tränar Kakan o Lycka

Clara (Sagalyckans Crystal Blue Eyes) och Bella (Sunny-Hills Blue Belle) skulle båda ställas på Stora Stockholm så de var också med på träningen. Mest var de där för att öva sig själva och inte matte eftersom matte var en av lärarna!

Jag passade på att bli mätt på platt och jämnt underlag av en av instruktörerna. När jag mättes på exteriörbeskrivningen gjordes det på en lerig och gräsig åker en gång så det blev inte så exakt, vi har alltid trott att jag var större. I det protokollet står det att jag är 58 cm men nu visade mätstickan på 60,5 cm. Det verkade mer rimligt. En colliegosse ska enligt standarden vara max 61 cm så det här blev ju alldeles utmärkt. Man ska sikta högt brukar jag säga, och mattarna tycker nog det är tryggt med en stor kille att hålla i tassen när det blåser snålt.

 

Besök hos Melonbollen

Bjuder på några bilder från ett besök i Linköping där jag alltid hittar min kära melonboll att spela med.

Valpar väntas

Nu har jag äntligen fått gå hela vägen med den finaste av flickvänner. En dag kom hon åkande ända från Värmland hem till mig på landet. Såhär fin är hon. Hon är sparsamt utställd men har ett cert.

Hon kom verkligen på rätt dag. Hade svansen i vädret hela tiden.

Jag fick titta och prova som jag ville. Jag var lite osäker på vad jag skulle göra först för det var första gången för oss båda. Hon stog så snällt och gick omkring lite för att jag skulle förstå. Och minsann fick jag till det till slut så nu kommer det nog små Lassiegossar och Ticketflickor i januari nästa år.

Hoppfull

Jag är så lyckligt lottad som får bo alldeles intill den fantastiska skogen där jag kan springa lös och ha roligt. Här hoppar jag över omkullblåsta stammar.

En klart lycklig dag med Clara och Lycka

Ja ni nu var det ju hundra år sedan jag bloggade och inte är det mitt fel inte. Jag lever livet och skapar massa intressanta händelser men den däringa Kakan som ska hjälpa mig med tangenterna har visst haft annat för sig. Nu har jag dock fått fatt på henne så vi gör ett försök att komma ikapp här då.
En dag i mitten av oktober hade jag två av alla mina flickvänner på besök. Den här gången kom Clara och Lycka med hela familjen från Sagalyckans kennel på besök hem till Kakan där jag för tillfället befann mig.

Här är jag inne med tjejerna. Den sobla är Lycka som precis skulle fylla ett år. Det andra är Clara som är fyra månader yngre.

Lycka hittade en av mina små tuggpinnar. Jag delar gärna med mig, i ärlighetens namn är jag inte så himla förtjust i tuggpinnar. Kan funka ibland, men godast är tandborstpinnarna det är smarriga grejer det.

Clara tog över pinnen och smällde i sig hela. Härligt att tjejerna kände sig som hemma, betyder att jag var en god värd.

Tog med dem ut på en promenad i omgivningarna också. Då träffade vi på de här små rackarna. Det bor väldigt mycket olika hundar här i husen runt Kakan.

Man blir himla trött av att hänga en hel dag med brudarna. Tar mig här en välförtjänt vila på Kakans nya soffa. Perfekt med den där extra utstående delen, den har jag gjort till min plats.







Collieträff

Har varit på Collieträff som ordnades av Collieklubben Östra. Vi höll till i Mörtsjöängarna i Täby. Vi var ett härligt litet gäng som kom och fikade och tränade tillsammans.
Här är vi hela hundgänget som kom. Kortisen Spike, valpen Liam och Chille och Albin och så jag förstås. Dessutom kom matte till Mironik’s Elvira Madigan (Vilda) men voven stannade hemma då hon varit ute på skogsäventyr och var alldeles trött innan träffen. Jättekul att matte kom, speciellt som Kakan då fick en massa matnyttiga lydnadstips av matte som tävlat på elitnivå.

Lilla Liam (mamma är Mironik’s Ursus Malai) var jätteduktig och tränade på med oss andra när han inte lekte med sin repboll. Jag hade sett honom förut, nämligen på utställningen på OTBK som Collieklubben ordnade där veckan innan.

Min matte fick låna unge herren Spike.

Grabbarna grus, Chille och Albin vars matte hade ordnat hela träffen.

Dagens tema var rallylydnad som jag själv är novis på. Det var jättekul och jag var superfokuserad när vi körde. Helfestligt att man fick använda både röstkommandon och kroppsspråk för att genomföra momenten. DK vad är det liksom?

Här testar jag ock Kakan slalom som var ett av momenten i rallylydnaden.

Mentaltest - Korning

Det här inlägget låter jag Kakan skriva, så ”jag” är alltså just här Kakan.

Vi kom med på ett MT på Örebro BK, Tusen Tack Bettan för att vi fick vara med!

Jag börjar med förklaringarna (eller bortförklaringarna ha ha ha…) och det är att Lassie dagen innan och denna dag inte hade ätit någon mat och att vi körde till Örebo samma morgon som han skulle gå banan. Borde ha insett att jag skulle ha brutit honom direkt i kampen när han inte var sig själv, men jag var så inställd på att han skulle gå det eftersom det hade varit så extremt svårt att få en plats och jag hade känslan av ”now or never” vad gällde MT. Märkte direkt att han var jättetrött, han ville inte kampa med bitstocken som han annars älskar, inte ens med mig. Även om han hängde med och sprang efter stocken så började han skälla sådär ljust som han gör när han är trött och behöver sova.

I alla fall så gick som sagt kampdelarna åt skogen medan det egentligen skulle ha sett ut såhär.
Lassie i vintras med bitstocken som är hans favoritsak nummer två efter bollen.

Nästa del var Förföljandet. Där sprang han iväg men fastnade mitt bland alla rep och nosade runt på de svarta plopparna som håller fast repet istället för att bry sig om trasan.

På Uthålligheten när trasan åker in i ett rör sprang han efter men stannade inte kvar och jobbade.

Så var det dags för mig att springa och gömma mig och för Lassie att ta sig förbi ett antal halvgubbar som stod i halvcirkel. Han stod och pep efter mig och när de släppte sprang han iväg som ett skott genom gubbarna, men kom ut på sidan så det tog några sekunder extra att hitta till mig. Inga problem att gå förbi gubbarna på tillbakavägen heller.

Han orkade inte engagera sig i några människor idag tyvärr. Annars är alltid folk så förvånade över att han är så extremt social för att vara collie. Han tror att han känner alla och så fort han får chansen ställer han sig vid okända och pressar sig emot dem för att bli kliad på ryggen. Men idag tog han bara måttlig kontakt och hälsade kort på de som kom. På en del av det sociala samspelet, den med killen som var utklädd, visade han stort intresse och drog och ville iväg och kolla. Men när killen tog av sig kläderna och vände ryggen till var han inte så intressant längre utan det blev bara en kort hälsning. Han fick här betyget ”Svarar ej på lekinviter”.



Så var det dags för hans gamla paradgren Dumpe. När han gick MH skällde han ut dumpe och gick sedan fram själv utan att jag tagit ett steg. Men idag skällde han ut dumpe och gick en bit fram sedan gick han åt sidan och gjorde något annat. Fick lov att ropa in honom när jag stod framme vid dumpe, men då kom han ju som en pil och nosade själv.

Efter Dumpe var det skramet. Det här skramlet var ganska förvirrande. De flesta banor jag varit på har haft skramlet uppe på en bänk/ställning i form av en plåt och inte såhär bakom en slags täckgrej. Har sett ungefär samma på Vaxholm dock men där räckte det för alla hundar att gå fram till täckgrejen för att bli godkända och då var momentet klart. Lassie hoppade till men kom fram och nosade på framsidan av täckgrejen här. Sedan var han klar tyckte nog han. Men det räknades inte utan han skulle ha gått runt och fram till tvättrumman som stod bakom. Jag fattade inte heller så jag tog bara ett steg mot täckgrejen när de sa att jag skulle gå halva sträckan fram.Till slut sa de till att jag skulle gå bakom och där ropa på honom och då kom han ju som vanligt snabbt dit. Han tråkade ut sig och började skälla ljust när vi var tvungna att stanna där bakom ett tag även efter att han direkt nosat på trumman.

Så kom vi till släden. Här sa Lassie till den på skarpen när den började komma nära. Måste säga att jag tycker att domaren drog den väldigt konstigt. Han körde förbi hunden i rasande fart och sedan nästan ända på mig, bara en meter ifrån knappt. Har aldrig sett någon släde gå så fort hela slutsträckan, dvs. sista tredjedelen och dessutom förbi hunden. I alla fall så gick Lassie fram och nosade när jag hade gått fram och stod bredvid släden.

Om man tar de här tre momenten och lägger dem till bedömningen Nyfikenhet tycker jag att han i alla fall borde ha fått ”Går fram med hjälp” och inte som han fick ”Lång tid med hjälp för att gå fram”. Men jag vet ju inte hundra vad som ligger bakom de här formuleringarna, trodde att om han kom direkt när jag ropade på skramlet att det räknades som att han ”går fram med hjälp”, men kanske hamnar man i kategorin ”Lång tid..” om man blir tvungen att ropa på hunden?

Skotten vet vi att han har svårt för, vi avstod dem på hans MH men nu lät vi dem skjuta ett skott. Han visade att han blev berörd genom att börja gå runt så vi slutade vid ett skott.

Sammantaget hade jag en extremt trött hund som inte orkade engagera sig som han brukar. Men han visade ändå hyfsad anpassningsförmåga (30 p), lite halvdan koncentration (30 p), avreaktionen var inte som på MH där han inte hade några kvarstående rädslor för att här visade han undvikande en gång när jag gick förbi släden (30 p) och i minnesbilder räknas väl också släden in för där fick han 15 p, han stod emot bra och blev inte speciellt rädd men han fick en trea alltså 12 poäng på det. Slutsumman blev 226 poäng.

Vi GRATULERAR de hundar med hussar och mattar som denna dag klarade Korningens mentaldel:

• Thomas med Dantos Mystery Man (Tapper)
• Anders med Seamist Snow n’ Ice (Silver)
• Bettan med Springmist’s the Magician (Tobbe)
• Bengt-Erik med Rowan Height’s Taylor Hayes (Taylor)  

Lassies MH kan ni läsa om här och se filmen på några av momenten.