Ingen valp till Kakan denna gång heller

Just nu är det lite tung stämning här hemma hos Kakan. Häromdagen fick vi nämligen veta att det inte blir några valpar efter Åska i år. Nu får det väl snart vara slut på strulet med valp till Kakan tycker jag. Hur många misslyckade parningar och valpningar och år av väntan ska man stå ut med egentligen?

Jag saknar dig fast du inte föddes – dig som jag skulle få träffa i sommar, du som skulle bli min allra käraste vän. Du skulle bli min Emmylou och min June och jag skulle bli din Gram och din Johnny. Kärlek, symbios och en vänskap utöver det vanliga skulle bli vår denna sommar. Nä nu deppar Kakan och jag ihop lite mer och lyssnar på "First aid kit" och deras sång ”Emmylou”

Few dogs are as handsome or intelligent as the lively collie

Vi sitter och funderar över vilka utställningar vi kan ta Kakans valp på. Nu har den tilltänkta modern nämligen börjat löpa så nu har man lite bättre tidsuppfattning när tjejen kan komma. Tyvärr kommer alla SCK-utställningar ha passerat när hon blir utställningsmogen. Alla SKK utom två långt bort mitt i vintern har också varit men vi har hittat två hos andra rasklubbar som vi hoppas ska ha för valpar av annan ras då också förstås. Lilltjejen måste ju få lite social träning om inte annat. Tre brukshundklubbar ska också ha utställningar i höst och vinter så vi får försöka komma iväg till Eskilstuna och sedan ett par gånger upp till Dalarna får det bli.

Här en liten film på hur snyggingarna såg ut på 1920-talet. "Few dogs are as handsome or intelligent as the lively collie - a real open air friend"


Eftersom det kommer att dröja ett tag med andra typer av tävlingar får det bli utställningar som miljöträning första säsongen. Annars är ju colliebollarna en ypperlig ras att jobba med. Kolla in de här gamla filmerna.

Film om vallhunden från 1940-talet


Och film om collie som bär gasmask i Frankrike under fösta världskriget

Färg och stil till nya tjejen

Håller på och funderar över vilken färg på grejerna som Kakans vove ska ha. Vi har tre olika stilar som förslag. Den rosa stilen, den lite tuffare svarta eller den Brittiska lantstilen.

Det har kommit en hel del rosa på senare år. Nu har Hurttas rosa sele kommit som Y-sele också.

Rosa spårsele kan man också köpa.

Superrosa gummistövlar har Hunter tagit fram.

Hurtta har rosa gaiters.

Rosa täcke från Hurtta när man har spårat klart.

Den svarta stilen kan vara snyggt på en collieflicka.
Här en lädersele med nitar, och en svart spårlina.

Svarta stövlar med nitar har Hunter skapat.

Svarta täcken finns det förstås gott om.

Brittisk lantstil med klass.
En sele i läder.

Mossgrön spårlina.

Stövlar med läder och kviltade skaft.

Gaiters från Barbour förstås :)

Kviltad jacka från Barbour

Under den kviltade har man förstås tweed!

Efter jobbet tar man som vove på sig ett kviltat täcke från Barbour

Eller för att få in den rutiga skottska tartankänslan tar man ett från Burberry.

Rosa är ju egentligen min färg så det skulle nog kännas lite konstigt om hon fick den. Den där svarta stilen kan vara bra för henne i början så att hon känner att hon får hjälp att bejaka den lite tuffare sidan av sig. Vi är supersmarta arbetande brukshundar som gärna visar framtassarna i alla tänkbara grenar, rosa förtjänar man när man har bevisat att man är en tuffing som älskar att jobba. Jag hoppas att hon gillar att spåra lika mycket som jag. Vänstervarva är jag nog klar med för egen del, hade samlat ihop mitt tredje cert precis efter att jag fyllde tre år, men jag ska ta och skicka ut henne i några såna varv också om hon först visar att hon spårar duktigt. Sedan kan ju både vi två och Kakan få ha den där Brittiska lantstilen när vi är ute och spårar på Kungliga Djurgården förstås.

Letandet efter en särbo

Kakan har ju väntat och letat i åratal efter en flickvove som ska bo hos henne. Hon har haft otur med att tikar gått tomma, fått göra abort av valpar och livmoder, att bara killar har fötts, att det fötts en massa pojkar och en enstaka flicka men som då skulle stanna på kenneln. Mycket tittande i Avelsdata, läsande av statistiklistor från snälla Statistikansvarig på SCK, besök hos hundar, publik på MT o MH av intressanta linjer och samtal med vänner har det blivit de senaste åren. Det är så mycket som ska stämma när man köper en bruksras, ja när man köper vilken ras som helst egentligen – hälsa, mentalitet, ett sunt och vackert utseende. För collierasen finns det ju mycket information att hämta om alla dessa delar, vilket ju är alldeles ypperligt samtidigt som det gör köpet extra komplicerat.

Än har hon ingen hund, men nu står hon här igen och väntar på att en speciell tjej ska paras och kanske få ur sig ett par flickor så att en kan få komma och bo hos Kakan. Nervpåfrestande process det här där hon pendlar mellan hopp och förtvivlan för varje valpning hon väntar på. Må det lyckas denna gång. Det har varit en nyttig resa och hon har fått en bra inblick i collievärlden under all den tid det tagit att leta och välja, så någon mening med att det tagit sådan tid måste det ju vara.

Hoppas ni alla collielovers nu hjälper mig hålla tassarna den här gången så att jag får min särbo till slut!