På spåret

Har varit på stentuffa träningspass hos ESSingarna. Vi började med att jag fick sitta på en dyna och titta på när Almi tränade lydnad på en fotbollsplan. Just passivitet är ingen höjdare, speciellt inte med en vacker flicka i närheten.


Men till slut blev det dags för mig att kliva ut på banan till Almi. Jag kastades in i träningen och gjorde mitt bästa för att hänga med henne när hon i racerfart körde momentet budföring. Kondisen är väl inte den bästa om man säger så, måste vara all julmaten.

Hade knappt hunnit hämta andan förrän vi kördes till skogs där R-M hade förberett några blodspår till oss. Det var allra första spårningsförsöket för mig, så det pirrade lite i magen när jag fick på mig selen. Vi började med att R-M hällde massor av blod i ett kort spår som jag provade. Jag fattade direkt vad jag skulle göra, men det hade gått så många rådjur där så jag blev distraherad av ett färskvilt, men jag tilläts inte gå vidare på det. Då hittade jag själv tillbaka och återgick till mitt blodspår.
Gick också ett lite längre spår som legat ett par timmar. Det var lite svårare, främst för att jag i början måste hålla koll på var alla i min flock befann sig – man är ju i alla fall en vallhund! Men jag tog mig till målet och fick där göra ett godissök. Alla var riktigt nöjda med min insats så det lär bli fler spår för min del.

Kakan gick ett viltspår för elitklass med Almi. De klarade det galant trots en viltsvinslega och spår av färskvilt som skulle villa bort dem. Men Almi är ett proffs så hon gick klockrent hela spåret. Almi hade inte gått ett viltspår på 2 år så R-M var verkligen nöjd. Hon var till och med så nöjd att hon blev sugen på att ta ut Almi på tävlingar igen. Almi är förstås redan SVCH, men det finns ju alltid SM!

Den fysiska träningen på fotbollsplanen och hjärngympan i skogen satte punkt för träningspassen. Själv tycker jag nog att man egentligen kan räkna nästa pass, lek på tomten, som träning också, det är faktiskt väldigt krävande. Almi bjöd upp mig till lek och vi hade skoj. Ibland hade jag lite problem med att tolka hennes öronställningar. Jag tror att flax med öronen, som på bilden nedan, betyder nå’t i stil med ”kom igen killen – det svänger ju!”.

Plötsligt dök ett till ESS upp. Det visade sig vara en pigg Erk. Vi två hormonstinna killar kom riktigt bra överens. ESSen försökte skrämma mig genom att visa tänderna och vitögat, (se bilden), men jag burrade upp lejonmanen och visade mina fina huggisar och vitögat tillbaka, (se bilden), minsann.

Vi bestämde att vi ska vara bästa vänner alla tre. Så vi bildade en Kompispakt som vi kallar ”TRE-NOSAR”. Här bildar vi ”TRE-NOSAR”.


Jag hade sett fram emot att samla ”TRE-NOSAR” snart igen, men Erk har nu fått hem sin flickvän och hade inte tid att ses. Killen är inte ens 1 ½ år och de bästa tjejerna står redan i kö för att få komma och göra bebisar med honom. Som första tjej har han valt en riktig pangbrud, Astrosprings Ishtar (Trixa). Jag säger lycka till och håller tassarna för att det blir många fantastiska bebisar.

Julen = mat, vila, paket, promenad

Så har man genomlevt sin allra första jul. Det verkar vara en tid då de tvåbenta träffar sina släktingar och ägnar sig åt att äta, vila, äta, äta, promenera, vila, äta, dela ut presenter, äta, äta, vila och slutligen äta. Julen gjorde ett bra intryck på mig, jag är generellt positiv till alla delarna – mat, vila, promenad och paket. Kylskåpen var fulla med kött av olika slag som även jag fick min beskärda del av. Presenter fick jag många, både goda och roliga. Den snyggaste presenten fick matte. Det var ett solskydd till bilen med bild på snygga mig.


Den konstigaste presenten fick lilla E. Det var en skällig, gnällig rackare som fick namnet Axel.

Fick lära mig att hålla mig väl med alla rödklädda, det var nämligen från dem presenterna kom.

Julpromenaderna var härliga. Det var långlina som gällde så jag kunde springa i kapp med barnen.

Julen är också en tid för vila. Detta tog jag fasta på varhelst jag befann mig.

Jag är ett rovdjur

Strax före jul hade vi en träningsstund med min PT som handlade om att kolla av om jag var mogen för en viss ny aktivitet. Det handlade om att se om jag var rädd för blod och klövar eller om jag tog det med ro. Självklart tog jag det hela mycket coolt. Slickade på det frysta blodet och försökte gnaga på rådjursklöven, men det fick man visst inte. Den ska tydligen bara apporteras och om man är duktig och inte tuggar kan man få bära den riktigt långt. Att jag var en så tuff kille gladde Kakan eftersom det är hon som vill göra den nya aktiviteten med mig, dvs. Viltspår!

God Jul & Gott Nytt År!

Nu tar jag semester och reser iväg några dagar för att fira jul. Så God Jul på er! Hoppas ni alla får det mysigt och umgosar mycket med era nära och kära, och att det blir gott om julskinka (har redan tjuvsmakat – världsagott!). Hörs vi inte innan så önskar jag er ett Gott Nytt År också, det här året har ju varit fantastiskt på många sätt, inte minst för att underbara JAG kom till världen! Nospussar på er allihop!

Skaffat ny PT

Jag hade fått ett nytt halsband, ett halvstryp med kedja och läder, som gav mig tovor. Därför ordnade mattarna stor utredningsdag. Stora klumpar hade jag bakom öronen minsann. Men jag skulle in till Uppsala och träffa min nya personliga tränare (PT). Har hört att varje trendig vovve har en egen PT. Då fick man inte se ut hur som helst inte.


Blev också tvungen att borsta tänderna, detta gjordes med ett grönt ben! Ganska gott dock.

Soluppgång över förödelsen

Häromdan fick jag prova på att springa i en annan del av skogen för att stora maskiner har förstört min vanliga stig. Förresten har de förstört runt om också för de har huggit ner massor av träd. Det känns superkonstigt att gå där nu. Den nya platsen var inte lika bra som min skog så jag hoppas elakingarna försvinner snart.

Här ser ni mig i nya delen av skogen:

Och här står jag i skogen och njuter av soluppgången:

Bruna små gubbar

Fick höra att Kakan umgåtts med en massa bruna små gubbar och kände mig svartsjuk. Men det var ingen fara för de var bara av papper. Hon hade suttit och gjort de sista julkorten hon själv skulle skicka och då ingick kransar och bruna gubbar. Själv föredrar jag ugnsgräddade bruna små gubbar, knapriga och smakrika ska de vara.

Vacker tass

Nu har Stora Stockholm gått av stapeln, men jag fick vackert stanna hemma med hundvakt. Hundvakten hade ett oändligt godisförråd, men jag var tvungen att jobba för det. Fick faktiskt lära mig ett nytt trix. Vacker tass ingår numera i min repertoar. Det verkar väldigt användbart (ger mycket godis!), så jag tackar hundvakten Marie speciellt för att hon lärde mig det.

Mattarna hade saknat mig förfärligt mycket och försökte köpa min förlåtelse för att de lämnat mig genom en hel hög godispinnar och godispåsar. I det läget var jag faktiskt inte speciellt kinkig, jag hade ju ändå haft det himla bra med Marie.

Kalendergosse

Så här inför det nya året har Collieklubben gett ut en ny kalender. Självklart ställde jag mina efterfrågade tjänster som modell till förfogande. Är man ett sådant praktexemplar som jag får man ju lov att ställa upp. Jag menar, jag kommer ju att glädja många när de vänder blad inför september månad 2009. Kalendergosse för september blev jag med den här bilden:

(Här på min webbplats finns den med snöfall på).

Liten på jorden men stor i orden

När jag var och bodde hos Kakan i stan så fick jag träffa lilla Phalene-flickan Snövit, vi vet hon som brukar få vara med när dom pysslar och gör kort. Snövit kom och hälsade på hemma hos Kakan. Vi började med att hälsa på varandra utomhus. Jag var väldigt lekfull och det verkade hon också vara men det var lite svårt för mig att hänga med för jag var kopplad. Men jag kunde slänga ut en och annan tass och putta till henne. Hon var ganska retfull och sprang runt mig och busade.


Snövits matte hade med sig presenter till mig och lite olika godisprover. Fyllde ju 6 månader den 30 november! Jag gillade allt, till och med de där grejerna man skulle äta som var bra för tänderna. Den där blåvita leksaken blev min favorit, den leker jag med varje dag nu.


Den lilla damen var en riktigt bestämd rackare trots att hon bara var 2 år. Speciellt när hon satt i sin mattes knä så kunde hon fräsa ifrån rejält. När hon var i köket fick inte jag komma in där får då morrde hon åt mig, så jag fick snällt hålla till i hallen och titta på när hon provsmakade på min mat.Mattarna var inte mycket att hänga i julgran precis, de vägrade supporta mig, de bara sa att det var bra för mig att få veta min plats i rangskalan. Men Snövit och jag blev i alla fall kompisar och kunde pussas lilte och när hon skulle gå visade hon mig rumpan så jag fick nosa massor. En skön tjej även om hon var lite väl mopsig ibland. Hoppas vi ses igen så vi kan leka lite mer.