Lydnad i telefonen och i Paddan

Kakans telefon har fått sig en ny app, nämligen Lydnadsappen. Den räknar ut poängen och den innehåller alla nya reglerna för varje moment i varje klass.

 

Och hennes iPad har fått appen Lydnadspoäng.

Pappa till två flickor och en gosse

Jag har som ni vet blivit PAPPA. Detta under skedde fredagkvällen den 6 januri på Daglösen’s kennel. Först kom tre flickor och sedan en maffig gosse på 250 gram. Min tjej Ticket (Beyond’s keep on loving me) var jätteduktig, de ploppade ut lätt och fint. Minsta tjejen vägde nästan ingenting så hon orkade inte stanna i denna världen utan gick bort knappt ett dygn gammal, jag ser din stjärna lysa på kvällarna mitt lilla hjärta!
Här är de tre syskonen, en pojke och två flickor ett dygn gamla.

Och här har de hunnit bli hela fyra dygn de små hjältarna.

 

Här är de en vecka gamla och har fått sina namn. Först ser ni de två flickorna och underst kommer min son. Fina va? Jag kommer noga följa er framfart här i livet mina fina småttingar, har stort hopp för vad ni kommer att kunna bli.

 

Det är inte annat än att man blir lite nostalgisk och tänker tillbaka på sin egen ungdom.
Här är en bild på mig och min syster Tilly. Jag ligger närmast kameran. Min syster planerar faktiskt också att bli förälder i år.

 Här är jag som ung spoling när jag springer runt med min favoritbräda. Hoppa över lilla diket med brädan i högsta hugg gör jag också. Måste säga att det inte är stor skillnad på hur jag är idag faktiskt, än är det sprutt i gubben.

Gott slut 2011

Så har vi kommit fram till den sista händelsen 2011 nämligen julen. Jag firade den nere i Linköping med en massa folk. Fick egna julklappar också både godsaker och leksaker minsann. Här öppnar jag ett paket med en gummiboll på snöre.

De här köttbullarna var jag riktigt sugen på de var gjorda på egenskjuten hjort och vildsvin.

Jag deltog bäst jag kunde i alla barnens aktiviteter. Att stå i centrum är jag bra på. Det som funkade bäst var att ställa sig på beskrivningarna till allt Harry Potter lego som barnen hade fått. Då brydde de sig bara om mig!

Såhär såg mitt julkort ut för i år. Grannen hemma hos matte hade byggt den här coola tomten. 

   

Hoppas ni alla får ett lyckligt och framgångsrikt 2012. 2011 innebar på tävlingsfronten att jag tog mina två sista cert och blev fullcertad samt att jag klarade anlagsprovet i viltspår med bravur. 2012 kunde inte börjat bättre, jag blev nämligen pappa nu i januari, men mer om det in nästa inlägg.

Letandet efter en särbo

Kakan har ju väntat och letat i åratal efter en flickvove som ska bo hos henne. Hon har haft otur med att tikar gått tomma, fått göra abort av valpar och livmoder, att bara killar har fötts, att det fötts en massa pojkar och en enstaka flicka men som då skulle stanna på kenneln. Mycket tittande i Avelsdata, läsande av statistiklistor från snälla Statistikansvarig på SCK, besök hos hundar, publik på MT o MH av intressanta linjer och samtal med vänner har det blivit de senaste åren. Det är så mycket som ska stämma när man köper en bruksras, ja när man köper vilken ras som helst egentligen – hälsa, mentalitet, ett sunt och vackert utseende. För collierasen finns det ju mycket information att hämta om alla dessa delar, vilket ju är alldeles ypperligt samtidigt som det gör köpet extra komplicerat.

Än har hon ingen hund, men nu står hon här igen och väntar på att en speciell tjej ska paras och kanske få ur sig ett par flickor så att en kan få komma och bo hos Kakan. Nervpåfrestande process det här där hon pendlar mellan hopp och förtvivlan för varje valpning hon väntar på. Må det lyckas denna gång. Det har varit en nyttig resa och hon har fått en bra inblick i collievärlden under all den tid det tagit att leta och välja, så någon mening med att det tagit sådan tid måste det ju vara.

Hoppas ni alla collielovers nu hjälper mig hålla tassarna den här gången så att jag får min särbo till slut!

Stora Stockholm 2011

Kakan var alltså iväg till Stockholm Hundmässa eller Stora Stockholm som vi fortsätter att kalla det lite informellt såhär. Det var shetland sheepdog som gällde för hennes del eftersom hon skulle vara handler åt Lycka från Sagalyckans kennel. Lycka tävlade i juniorklassen tillsammans med sin kennelsyster Clara (Sagalyckans crystal blue eyes). Lycka var superduktig och Kakan fixade ställandet på bordet minsann. Men domaren var inte förtjust i Lyckas söta ansikte hon har fått CK tidigare men hon har ett speciellt sött ansikte som inte alla tilltalas av så idag gick hon inte vidare. Clara däremot knep åt sig en fjärdeplats på sin första officiella utställning. Det var hela 16 tikar med i juniorklassen.

Kenneln hade också med sig Bella (Sunny-Hill´s Blue Belle) som tävlade i öppen klass och placerade sig som trea med CK. En allt som allt lyckad sheltiedag minsann.

Kakan hann också kila iväg och språka lite med folket i Collieklubbens fina monter.

 

I montern jobbade duktiga LPI LPII Eurotop’s Id’s Mon Ami. Hon stog och tog emot besökare och var glad och lät sig klappas så snällt.

En väldig fördel var det att Collieringen faktiskt var placerad alldeles bredvid Sheltieringen så Kakan kunde följa med bra vad som hände där också. BIR blev Silverlady’s Destination med titeln Nordisk Vinnare och BIM blev Seabound’s Star Catcher med två titlar från idag. Här visar Stjärnan sin glädje tillsammans med sin uppfödare.

Rättmätt

Strax före Stora Stockholm var vi och tränade utställning och klicker inomhus på med Sheltieklubben. Kakan skulle visa Lycka så hon ville passa på och hinna öva med henne innan den stora dagen.

Här tränar Kakan o Lycka

Clara (Sagalyckans Crystal Blue Eyes) och Bella (Sunny-Hills Blue Belle) skulle båda ställas på Stora Stockholm så de var också med på träningen. Mest var de där för att öva sig själva och inte matte eftersom matte var en av lärarna!

Jag passade på att bli mätt på platt och jämnt underlag av en av instruktörerna. När jag mättes på exteriörbeskrivningen gjordes det på en lerig och gräsig åker en gång så det blev inte så exakt, vi har alltid trott att jag var större. I det protokollet står det att jag är 58 cm men nu visade mätstickan på 60,5 cm. Det verkade mer rimligt. En colliegosse ska enligt standarden vara max 61 cm så det här blev ju alldeles utmärkt. Man ska sikta högt brukar jag säga, och mattarna tycker nog det är tryggt med en stor kille att hålla i tassen när det blåser snålt.

 

Besök hos Melonbollen

Bjuder på några bilder från ett besök i Linköping där jag alltid hittar min kära melonboll att spela med.

Valpar väntas

Nu har jag äntligen fått gå hela vägen med den finaste av flickvänner. En dag kom hon åkande ända från Värmland hem till mig på landet. Såhär fin är hon. Hon är sparsamt utställd men har ett cert.

Hon kom verkligen på rätt dag. Hade svansen i vädret hela tiden.

Jag fick titta och prova som jag ville. Jag var lite osäker på vad jag skulle göra först för det var första gången för oss båda. Hon stog så snällt och gick omkring lite för att jag skulle förstå. Och minsann fick jag till det till slut så nu kommer det nog små Lassiegossar och Ticketflickor i januari nästa år.

Hoppfull

Jag är så lyckligt lottad som får bo alldeles intill den fantastiska skogen där jag kan springa lös och ha roligt. Här hoppar jag över omkullblåsta stammar.

En klart lycklig dag med Clara och Lycka

Ja ni nu var det ju hundra år sedan jag bloggade och inte är det mitt fel inte. Jag lever livet och skapar massa intressanta händelser men den däringa Kakan som ska hjälpa mig med tangenterna har visst haft annat för sig. Nu har jag dock fått fatt på henne så vi gör ett försök att komma ikapp här då.
En dag i mitten av oktober hade jag två av alla mina flickvänner på besök. Den här gången kom Clara och Lycka med hela familjen från Sagalyckans kennel på besök hem till Kakan där jag för tillfället befann mig.

Här är jag inne med tjejerna. Den sobla är Lycka som precis skulle fylla ett år. Det andra är Clara som är fyra månader yngre.

Lycka hittade en av mina små tuggpinnar. Jag delar gärna med mig, i ärlighetens namn är jag inte så himla förtjust i tuggpinnar. Kan funka ibland, men godast är tandborstpinnarna det är smarriga grejer det.

Clara tog över pinnen och smällde i sig hela. Härligt att tjejerna kände sig som hemma, betyder att jag var en god värd.

Tog med dem ut på en promenad i omgivningarna också. Då träffade vi på de här små rackarna. Det bor väldigt mycket olika hundar här i husen runt Kakan.

Man blir himla trött av att hänga en hel dag med brudarna. Tar mig här en välförtjänt vila på Kakans nya soffa. Perfekt med den där extra utstående delen, den har jag gjort till min plats.