Nu har Kakan varit och umgåtts med Åska och matte Marie igen. Tycks vara så att när hon tänker sig dit på några timmar så slutar det med att klockan rusat iväg och det visar sig att hon varit där i åtta timmar. Jag förstår att det är svårt att slita sig när man träffat en förträfflig collieboll och en lika förträfflig matte. Colliefolk är i allmänhet trevligt folk, jag menar de har ju för allt i världen valt den mest fabulösa rasen, eller hur?!?
Vid det här laget har väl även ni här ute som inte är vänner på den där Fejan med Kakan insett att min särbo och Kakan kommande collieflicka skall frambringas utav denna eminenta dam vid namn Åska. Valparna skall födas i mitten av april så jag hoppas nu att ni mina vänner håller era tassar ordentligt för att det blir en liten tös till Kakan.
Åter till besöket. Det började med att de åkte ut till golfbanan och tränade lydnad medan vindarna ven och blåste collieöron åt alla håll och kylan bet i fotograf-fingrarna. Åska var mitt i löpet och väldans hungrig så allting gick med högsta växeln i för att snabbt komma fram till Kakans stora påse med nystekta kycklingfiléer.
Full karriär in för avlämning.
Grymt långt steg har hon så den som ska man springa vänstervarv med henne lär ligga i hårdträning om hon ska hinna med.
Ibland var hon tvungen att sitta och vänta på kommandon.
Duktig tjej som jobbade med metallen flera gånger trots nästan tjugo minus. Hennes egna strategi för just den var att trycka in den så långt bak hon kunde så det inte skulle bli så kallt. Klok flicka.
Eftersom energiknippet hade mer att ge blev det en skogstur nära hemmet också. I skogen finns de bästa leksaker, pinnar i alla de former.
För en sekund är hon stilla och Kakan hinner ta ett kort!
Nästa sekund tittar Kakan till och Åska står uppe på en trädstam och spanar och börjar sedan gå balansgång längs stammen.
Glöm nu för allt i världen inte att hålla tassarna för en flicka till oss!
Inlägg
