Lilla Stockholm -08

I helgen gick Lilla Stockholm av stapeln i Älvsjö. Vi var förstås där och tittade. Inte så många startande och inte alltid så hög klass på ekipagen. Men vi hade en kul dag och träffade både gamla och nya bekanta.

Lyckligast blev nog Karin Skoog Baird när hennes första egna uppfödning Hazelgrove's Sweet Enchantress tog hem förstaplatsen i tikarnas junkk. Här syns hon längst fram på bild. Övriga hundars placering blev 2, 3, 4, 6, 5.



Alla nya intryck på en utställning kan vara tröttande för en förstagångsbesökare. Två år gamla Eurotop Tia Maria var på sin första utställning, men tog det riktigt coolt medan hon väntade på sin tur. Kakan fick assistera när saxen skulle svepa över de sista ostyriga stråna. Matte Kerstin Linasdotter var ny på collie men veteran i hundvärlden då hon fött upp schäfer och riesen i decennier. På bilden vilar Eurotop Tia Maria



För att inte tappa mina viktiga läsare Almi, Erk och Lizzie faller jag till föga och lägger in en Springerbild. Efter vänstervarv på vänstervarv tar Elin (Rowntree Unbelievable) igen sig. Eller så passar hon på att vila innan hon ska hem till sin nya lillasyster "Extra". För första gången tycks det finnas fler hundar än hästar i den familjen. Kakan red och skötte Ingelas hästar (halvblod) Nadja, Najad och Nastassia en massa år under 80- och 90-talet. På den tiden var virvelvinden Bisse (Border collie) med överallt.



Nu tillbaka till collies! Enligt domare Anne-Chatrine Edoff var Lundecock's Impossible Dream BIR och hans halvsyster (samma pappa) Newark Sound of Music BIM. En bra dag för matte Eva Eriksson med andra ord. På bilden syns BIM till vänster och BIR till höger.



En annan snygging var SUCH Cordylines Mystic Marquis. Han är helmorbror till sötisen "Sol".




Lite shopping hann vi också med. En tovutredare för långhåriga, en tandskrapa och ett utställningskoppel till Collieflickan och en väst för WDS till Kakan.
Almi the dog hade lagt in en beställning på godispåsar från Royal Canin, så några sådana fick också följa med hem.

Glad Påsk 2

Jag accepterar inte att bara Almi får vara med på en påskhälsning på den här bloggen så jag fixade kort på mig (och Almi), jag sitter lite närmare kameran! Glad påsk alltså, från Erk - the one and only!

Glad Påsk

Hide and seek

Inte hade Lassie gömt sig i Mira eller Tea heller...

Vi biter ihop, tar nya tag, och letar vidare. Nu får det vara slut på den här kurragömman.

Mira

Jaeger - tilltänkta fadern

Uppstyrd fest

Kakan var på en fest (kalas) som med hjälp av en viss Baloo blev riktigt lyckad.

Baloo får själv berätta om sina ansträngningar:

Jaha, då skulle matte ställa till med fest igen. Folket rasade in och jag kände att hon inte hade full kontroll så jag fick rycka in både här och var. Först tog jag itu med att välkomna gästerna ordentligt. Det är viktigt att göra ett gott första intryck, det kan nämligen leda till långa givande godisstunder och sköna klia-mig-på-ryggen-sessioner.

Passade på att flirta in mig lite extra hos Kakan, kände på mig att här hade jag nog en del att hämta. Det är så lätt att få människor att känna sig speciellt utvalda. En puss så var det fixat med Kakan.

Matte var inte väldens snabbaste på att öppna presenterna och jag kunde se att gästerna började bli rejält hungriga så jag fick gripa in här och ge henne ett tasstag.

När sittningen drog ut på tiden fick jag återigen gripa in. Puttade raskt igång matte, för på en riktig fest har man underhållning innan desserten.

Jag har en del partytricks på lager så jag showade på som den stjärna jag är.

Gjorde också mitt bästa för att dra igång gästerna på diverse lekar. När de var sysselsatta med varandra smet jag ut i köket för att fixa desserten. Föredrar att jobba ensam med mat för jag anser att ju fler kockar desto sämre soppa.

Hoppsan vad det stänker när man vispar grädde. Tycker jag ser rätt charmig ut som "gräddnos".

Men lika bra att slicka sig ren och snygg innan gästerna kommer in igen.

Om jag får säga det själv så tycker jag att jag styrede upp den här festen riktigt bra. Men nästa gång förväntar jag mig någon liten present till mig också, brukar man inte ta med sig nåt till värden också?

Valparna är födda

Diva fick sina valpar, men ingen sobel flicka denna gång heller. Här finns sobla och trefärgade hanar. Lyckliga de som blir ägare till en av dessa valpar, de har alla förutsättningar att bli underbara hundar. Föräldrarna är båda väldigt vackra (tycker oxå utställningsdomarna) och har båda ovanligt fina MH jämfört med andra colliehundar. Här kan man få en hund som inte bara blir vacker utan även blir en hund som man kan jobba med, en hund som kommer att vara intresserad av att göra saker med dig. Om man vill träna lydnad, vardags- eller tävlingslydnad, spår eller sök eller agility så borde det här lilla gänget bli fantastiskt. Det ska bli spännande att följa deras utveckling. Hoppas de kommer till bloggande hem! Matte Ulrika bloggar förfullt om dem.

Foto: Ulrika Malmqvist


Stog inte ut med att inte ha en liten sobel att fokusera på så jag köpte en i tyg - inte mycket till tröst men ändå...

Ett jyckligt slut

Eftersom Collieflickan inte har kommit och gjort anspråk på sin blogg ännu så passar jag (Erk Berggren - Picabos Soul Patrole) på att utnyttja allt detta utrymme. Eftersom Kakan måste bli varm i hundkläderna så satt hon valpvakt åt mig i helgen. Kerstin passade också på att komma förbi en sväng för att se hur det gick för oss. Matte, ja hon hade dragit iväg till brukshundklubben hon.
Matte har just smitit

När matte hade gått överlade jag med mig själv och fattade snabbt beslutet att denna dag inte skulle ägnas åt att hänga vid dörren och sukta efter matte, utan här såg jag möjligheten att få en ordentlig utdelning på godisfronten om jag spelade mina kort rätt.
Därmed anlade jag raskt en sorgsen och ynklig min. Det tog skruv direkt och resulterade i ett godissök. Och här snackar vi inte torra pillidriller utan nygrillad kyckling.
Jag med sorgkanter...

Jag och kycklingen

Sen kände jag att det var dags att bjuda till lite själv, så jag drog med mig Kakan ut i snöyran för att visa mina bästa jaktmarker.

Jag på stäppen där fåglarna häckar

Jag demonstrerade varför vår ras heter SPRINGER spaniel. Ett av våra klassiska adelsmärken är full galopp ute och total vila inne. Därför blev det sängen direkt efter promenaden som ni förstår.

Jag och fartvinden
Tar en välförtjänt vila

Efter tuppluren intogs gemensamt eftermiddagsfika. Mina klassiska pillidriller hade lindats in i ost, leverpastej och smör. Jag tog nämligen på mig minen av sorgsen valp igen och behövde knappt äta en enda torr pillidrill. Undrar hur jag kan få matte att ta efter detta?

För att finna svaret på detta lade jag mig väl tillrätta i sängen igen men denna gång med min självklara handbok i människokännedom. Men med besvikelse konstaterade jag att just denna problematik inte behandlades så ingående som jag hoppats på. Därför vädjar jag till er jyckar där ute att ge mig era bästa tips på hur man uppfostrar sin matte.
Jag förkovrar mig

När mörkret hade fallit stog hon plötsligt där. Eftersom vi hundar är den villkorslösa kärleken personifierad förlät jag henne genast och önskade henne välkommen hem på bästa spinger-manér.
Återföreningen - ett jyckligt slut!

Snygg och smart såklart!

Hoppas nu collieflickan verkligen är där inne i Diva. På sätt och vis har det varit bra att vi fått leta och vänta i flera år, då har vi hunnit lära oss så mycket mer under tiden.
Man undrar så om det denna gång ska bli en tik där kemin stämmer ihop med oss och där hon också uppfyller de exteriörkrav vi har.
Pappa är ju SUCH och mamma har fått ck, och pappas MH och mammas MH är vi extremt nöjda med. Detta är utmärkta förutsättningar för att collieflickan ska bli både snygg och smart. Gudarna ska veta att vi och våra vänner håller tummarna för glatta livet!

Det är nära nu

Diva har fått magen rakad och ser i allra högsta grad dräktig ut. Vi håller tummarna så de är alldeles blå vid det här laget.

Se fler bilder på Ullsåsas blogg.

Vackra pojkar vackra män

Erk Berggren (Picabos Soul Patrol) var i söndags på sin första utställning. Den ägde rum i anrika Strömsholm i Västerås.
Här har ni hans historia, skriven på egen tass:


Oj oj, vad har matte nu hittat på för dumheter. Upp klockan fem! Då får hon åtminstone stå ut med att jag sover en stund här på hennes axel om hon absolut ska ha mig med.



Nu var man tydligen framme då, men vad är poängen med att jag ska sitta här i en bur när jag ser massa roliga (och snygga!) kompisar som springer runt där utanför.




Den här flickan känner jag igen... Aha, det är ju min kullsyster Milla. Söt va?



Då var det dags att jobba lite för brödfödan då. Här ser ni mig alldeles i starten på min klass. Längst till höger står jag med duktiga handlern Marie Larsson (som annars gärna visar sin egen Oliver). Jag kände mig väldigt hoppsugen just de här minuterna så de fick väl inte se mig från min absolut bästa sida. Inte riktigt som matte och jag tränat hemma och inte så som jag sprang med Kakan heller, men jag är ju trots allt bara bebis, nästan 5 månader, och då får man vara lite hoppglad. I alla fall så fick vi till mattes förtjusning riktigt trevlig kritik. Jag är tydligen mäkta vacker, men vem visste inte det redan?! Fick HP och kom på tredje plats. Ettan, som även står först på bilden var från Barecho, och tvåan hade flyttat hit från Frankrike.


Den här bilden är till dig Lizzie - Kakan lovade dig bilder på vackra pojkar och vackra män. Det är min kompis Ellge (Qvarnhill Herakles) som du ser på bilden.



På hemvägen bestämde jag mig för att dela baksätet med Kakan för jag såg att hon minsann hade ett smaskigt grisöra i sin väska. Mycket riktigt fick jag det, men jag orkade inte så länge, behövde sträcka ut mig och snarka någon timme först.