Visar inlägg med etikett 10 veckor. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett 10 veckor. Visa alla inlägg

fredag 15 augusti 2008

Selma - en kosmopolit

Nu har jag träffat en till tjej. Det är ingen mindre än tjusiga Selma. Selma har bott i London i flera år förstår ni, men nu har hon och familjen bosatt sig på Östermalm och ibland kommer hon ut till sitt semesterhus på min gata.

Jag såg hennes gracila uppenbarelse tassa fram där på gatan och när hon vek av mot mig började hjärtat slå lite extra och jag gjorde mitt bästa för att inta en snygg hållning.



Tappade nästan andan när hon kom fram för hon luktade så gott, så jag var tvungen att sätta mig ner.


Selma tyckte i och för sig att jag var lite söt sa hon, men hon var inte intresserad. Hon hade nämligen träffat otroligt glamourösa colliekillar i England. Jag kunde tydligen inte mäta mig med dem. Dessutom är hon 5 år och umgås hellre med jämnåriga. Jag tänkte ändå att lite intresserad måste hon väl ändå vara eftersom hon fortsätter att stå nära mitt staket. Det har man väl hört, att flickor fått lära sig att spela svårflirtade. Så jag tappade inte modet utan smög efter och insöp hennes underbara doft.


Om jag fortsätter att växa i den här raska takten så kommer nog inte Selma att kunna hålla sig borta om några månader för då kan jag nog vara i klass med de engelska herrarna. Dessutom tror jag att min odör inte var den bästa med tanke på att matte tyvärr kladdat in mig med den där rosmarin-vitlök parfymen.

onsdag 13 augusti 2008

Hur långt är det till närmaste björn?

I går hade matte och jag TV-kväll. Vi såg "Hur långt är det till närmaste björn?". Då fick man se massa bilder från min hembygd Liden där jag bodde som ung valp.

Kände mig riktigt nostalgisk när jag mindes mina barndomsveckor sittande högt uppe på berget med älven glittrande nedanför. Ja, jag hade en härlig barndom.


tisdag 12 augusti 2008

Hallon eller vinbär

Som ni alla vet så har jag ju inte tillgång till hallonbuskarna längre, utan jag har fått hitta annat att roa mig med. Tur nog har jag en bit skog på mina domäner. Där har jag hittat denna enorma grenruska som jag som bäst håller på att tämja.


Den är segare än hallongrenarna och riktigt bångstyrig, men skam den som ger sig.


Ha ha! Här är jag Kung över grenen. Perfekt grepp mitt över och så studs i steget – sånt imponerar väl på tjejerna? (men egentligen är jag väl för ung för att tänka på tjejer).



Har börjat kasta ett hundöga på några vinbärsbuskar som står och häckar för sig själva UTANFÖR landet. Får bli morgondagens uppgift att ta sig en närmare titt på dem (och kanske smaka på dem).

måndag 11 augusti 2008

Tänk efter före!

Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna berätta det här för det är lite skämmigt nämligen. Jag har råkat bidra till att mitt underbara trädgårdsland nu är oåtkomligt för mig. Men jag känner att jag måste dela med mig av min erfarenhet här för det kanske kan hjälpa någon annan fyrbent vän där ute att inte hamna i min situation.En av mina favoritplatser på tomten är trädgårdslandet och då speciellt morotshörnan och hallonbuskarna. Jag har lyckats montera ner två hallonbuskar och dragit upp oräkneliga små morotsembryon. Men så häromdagen höll mattarna på och mätte och stod i där vid landet så jag kilade dit och tog krafttag med den sista hallonbusken. Bästa metoden för att verkligen få bort hela hallonbusen är att ta ett stadigt bett om stammen och sedan snurra dig själv runt runt så att segisen verkligen går av och helst av allt dras upp med rötter och allt – bara ett tips!




Så småningom släpade mattarna fram brädor och en kartong spikar och satte igång med ett väldigt hamrande. Själv högg jag i och flyttade brädor åt dem, ett tungt och viktigt jobb.




Blev helt slut så jag måste ta en lekpaus mitt i arbetet. Det är väl så att vi valpar har rätt till rejäla lekpauser under så hårt arbete?





Efter ihärdigt spikande av bärdor och grönt hönsnät var vi klara. Först då insåg jag vad som hade hänt, men vid det laget var det för sent att sätta stopp. Vad jag i egen hög person hade bidragit till var en oforcerbar inhägnad av mitt älskade land. Jag var så besatt av hamrandet och bärandet av brädor att jag inte hade tänkt på vad det hela skulle leda till. Nu har jag så smått börjat gräva utifrån men har inte lyckats komma in i landet ännu.





Låt detta bli en varning mina fyrbenta vänner. Tänk er för INNAN ni kastar er in i ett projekt hur spännande det än ser ut!