
Tappade nästan andan när hon kom fram för hon luktade så gott, så jag var tvungen att sätta mig ner.







Upplagd av
Kakan
5
kommentarer
Som ni alla vet så har jag ju inte tillgång till hallonbuskarna längre, utan jag har fått hitta annat att roa mig med. Tur nog har jag en bit skog på mina domäner. Där har jag hittat denna enorma grenruska som jag som bäst håller på att tämja.
Den är segare än hallongrenarna och riktigt bångstyrig, men skam den som ger sig.

Ha ha! Här är jag Kung över grenen. Perfekt grepp mitt över och så studs i steget – sånt imponerar väl på tjejerna? (men egentligen är jag väl för ung för att tänka på tjejer).
Har börjat kasta ett hundöga på några vinbärsbuskar som står och häckar för sig själva UTANFÖR landet. Får bli morgondagens uppgift att ta sig en närmare titt på dem (och kanske smaka på dem).
Upplagd av
Kakan
2
kommentarer
Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna berätta det här för det är lite skämmigt nämligen. Jag har råkat bidra till att mitt underbara trädgårdsland nu är oåtkomligt för mig. Men jag känner att jag måste dela med mig av min erfarenhet här för det kanske kan hjälpa någon annan fyrbent vän där ute att inte hamna i min situation.En av mina favoritplatser på tomten är trädgårdslandet och då speciellt morotshörnan och hallonbuskarna. Jag har lyckats montera ner två hallonbuskar och dragit upp oräkneliga små morotsembryon. Men så häromdagen höll mattarna på och mätte och stod i där vid landet så jag kilade dit och tog krafttag med den sista hallonbusken. Bästa metoden för att verkligen få bort hela hallonbusen är att ta ett stadigt bett om stammen och sedan snurra dig själv runt runt så att segisen verkligen går av och helst av allt dras upp med rötter och allt – bara ett tips!
Så småningom släpade mattarna fram brädor och en kartong spikar och satte igång med ett väldigt hamrande. Själv högg jag i och flyttade brädor åt dem, ett tungt och viktigt jobb.

Blev helt slut så jag måste ta en lekpaus mitt i arbetet. Det är väl så att vi valpar har rätt till rejäla lekpauser under så hårt arbete?
Efter ihärdigt spikande av bärdor och grönt hönsnät var vi klara. Först då insåg jag vad som hade hänt, men vid det laget var det för sent att sätta stopp. Vad jag i egen hög person hade bidragit till var en oforcerbar inhägnad av mitt älskade land. Jag var så besatt av hamrandet och bärandet av brädor att jag inte hade tänkt på vad det hela skulle leda till. Nu har jag så smått börjat gräva utifrån men har inte lyckats komma in i landet ännu.

Låt detta bli en varning mina fyrbenta vänner. Tänk er för INNAN ni kastar er in i ett projekt hur spännande det än ser ut!
Upplagd av
Kakan
3
kommentarer