Jag har haft fullt upp så jag har inte haft tid att blogga på ett tag. Kakan har opererat foten så jag har fått lov att ta hand om henne i en dryg vecka. Till att börja med försökte jag slicka på plasten och omslagen så fort jag kom åt, jag tycker man ska vara sitt naturliga jag utan massa konstiga klistergrejer eller krämer eller sprayer. Brukar alltid försöka hjälpa de stackare som har fått handkräm eller liknande på sig. Såhär såg foten ut när vi fått bort alla bandage och klisterfilmer. Blir nog bra vad det lider. Bara hon kommer igång till viltspårsäsongen är jag nöjd.
Först var hon ganska tråkig och bara låg neddrogad men sen kom hon igång och då verkade hon besatt att det här med fötter och trampdynor. Hon såg att jag verkade torr och började få en spricka i en av framdynorna och tog på sig att fixa den. Var tvungen att ha massa kladd på den som jag inte fick slicka bort. För att förhindra slickandet försågs jag med en strumpa (självklart prydd med colliemotiv). Jag hasade snällt runt i den och fick som belöning en hel och fin trampdyna.
Kolla timingen, perfekt grepp där på prinsessbollen, är jag inte fantastisk så säg!?!
En dag tog vi oss iväg ända till Östhammar där matte hade ett ärende. Här hade jag det lite besvärligare att hålla tempo med Kakan för jag hittade flera spännande flickdofter som jag ville komma fram fort till. Här fick jag tag på kameran och försökte ta kort på vattentornet i Östhammar ur mitt låga lilla perspektiv.
Nu har jag kört hem Kakan till stan igen, det var det där jobbet som kallade igen tydligen. Typiskt, just när hon började bli ganska kul att gå promenader med igen.