Diva fick sina valpar, men ingen sobel flicka denna gång heller. Här finns sobla och trefärgade hanar. Lyckliga de som blir ägare till en av dessa valpar, de har alla förutsättningar att bli underbara hundar. Föräldrarna är båda väldigt vackra (tycker oxå utställningsdomarna) och har båda ovanligt fina MH jämfört med andra colliehundar. Här kan man få en hund som inte bara blir vacker utan även blir en hund som man kan jobba med, en hund som kommer att vara intresserad av att göra saker med dig. Om man vill träna lydnad, vardags- eller tävlingslydnad, spår eller sök eller agility så borde det här lilla gänget bli fantastiskt. Det ska bli spännande att följa deras utveckling. Hoppas de kommer till bloggande hem! Matte Ulrika bloggar förfullt om dem.
Foto: Ulrika Malmqvist
Stog inte ut med att inte ha en liten sobel att fokusera på så jag köpte en i tyg - inte mycket till tröst men ändå...
lördag 9 februari 2008
Valparna är födda
Upplagd av Kakan 2 kommentarer
söndag 3 februari 2008
Ett jyckligt slut
Eftersom Collieflickan inte har kommit och gjort anspråk på sin blogg ännu så passar jag (Erk Berggren - Picabos Soul Patrole) på att utnyttja allt detta utrymme. Eftersom Kakan måste bli varm i hundkläderna så satt hon valpvakt åt mig i helgen. Kerstin passade också på att komma förbi en sväng för att se hur det gick för oss. Matte, ja hon hade dragit iväg till brukshundklubben hon.
Matte har just smitit
När matte hade gått överlade jag med mig själv och fattade snabbt beslutet att denna dag inte skulle ägnas åt att hänga vid dörren och sukta efter matte, utan här såg jag möjligheten att få en ordentlig utdelning på godisfronten om jag spelade mina kort rätt.
Därmed anlade jag raskt en sorgsen och ynklig min. Det tog skruv direkt och resulterade i ett godissök. Och här snackar vi inte torra pillidriller utan nygrillad kyckling.
Jag med sorgkanter...
Sen kände jag att det var dags att bjuda till lite själv, så jag drog med mig Kakan ut i snöyran för att visa mina bästa jaktmarker.
Jag förkovrar mig
När mörkret hade fallit stog hon plötsligt där. Eftersom vi hundar är den villkorslösa kärleken personifierad förlät jag henne genast och önskade henne välkommen hem på bästa spinger-manér.
Återföreningen - ett jyckligt slut!
Upplagd av Kakan 2 kommentarer