torsdag 19 februari 2009

Pondus och framåtenergi i vänstervarvet

I helgen var jag och 22 andra hundar på kurs för Gerard O’SheaKydingeholm. Båda mattarna var med och turades om att vara handler för mig.

Det var hundar av alla de storlekar från små chihuahua till rottweiler och bernersennen. Jag blev kompis med söta tjejen Happy (ett ESS). Det visade sig att hon just nu går kurs hos min alldeles egen PT. Faktum är att det fanns många söta flickor där, jag och en flatcoated retriever hånglade faktiskt lite.

Här är Happy längst till vänster.


Lokalen var verkligen inte optimal. Gerard sa att han brukar hålla till på åtta gånger så stora ytor. Vi fick dela upp oss så de stora hundarna fick gå ut och vänta medan de små övade och tvärtom. Ibland satt vi stora i mitten medan de små sprang runt oss och tvärtom.

Hela grejen gick ut på att vi hundar ska tycka det är kul att vara på utställning och därmed visa oss på ett bra sätt. Vi ska verkligen vilja visa upp oss och utveckla vår utstrålning. Det som kom i första hand under denna kurs var alltså att jobba på vårt beteende snarare än att få koreografin rätt. Mattarna fick jobba på att skapa förväntning hos oss på godis eller lek för att förväntning ger oss pondus och utstrålning. Det var alltså mycket bollande med köttbullar, verkligen en aktivitet i min smak.

Man kan ju säga att det finns två grundbeteenden inom utställning; 1. Stå med pondus och uttryck, 2. Framåtenergi under gång. Hundens grundtemperament kommer att påverka hur mycket man behöver jobba med hundens beteende i de två fallen. En lugn hund får man jobba mer med vad gäller tvåan och en aktiv hund kan man behöva jobba mer med gällande ettan.

Här tittar jag på Gerard som lär en rottis visa sig.


Mattarna fick lära sig en handsignal (som klicker) för att markera när vi gjorde rätt och sen ge oss godis. Får vi godis utan signal är det ju lätt att vi lägger märke till vad vi gör just när vi får godiset och inte det som vi gjorde sekunderna innan som var det matte ville belöna.

Mattarna skulle också tänka på att de själva hade karisma och attityd och försöka stå ut, samtidigt som de skulle vara lugna och normala som på en vanlig promenad. De fick lära sig vikten av första intrycket och för att göra det rätt måste de veta hur domaren jobbar. De fick lära sig domarens rörelsemönster för att kunna anpassa ekipaget och utnyttja den kunskapen på bästa sätt. Det gäller att utnyttja tiden domaren ägnar dig fullt ut.

Gerard och jag.


Gosse vad trött jag var efter de där lektionerna, sov hela vägen hem. Men när jag hoppade ur bilen väntade två av mina flickvänner, Peggy och Klara, på mig och ville ha en lekomgång. Bjöd till ordentligt och tog mina sista krafter och roade dem en stund.


Nu ska vi slita hårt på hemmaplan. Det har jag faktiskt inget emot eftersom det innebär roliga lekar och ofantliga mängder köttbullar (kanske inte helt lämpligt för min obefintliga midja…).

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hej!
Eftersom vi är ESS ( = alltid hungria) anser vi att all träning med köttbullar är bra träning. Till och med stadgeövningarna då matte "kastar" köttbullar på oss som vi inte får ta.
Matte belev glad av att se Happy hos dig. Matte tycker att hon är en jättemysig ESS flicka.

Många kramar från Almi och Erk

Anonym sa...

Attityd var ordet !! Alltid rätt med juste attityd :-) och det verkar väl som om du bara kan fortsätta med att vidareutveckla den du redan har .. ;) för jag gillar ditt kaxiga uttryck grabben !!

Nospuss mitt på lakritsen !!