söndag 3 februari 2008

Ett jyckligt slut

Eftersom Collieflickan inte har kommit och gjort anspråk på sin blogg ännu så passar jag (Erk Berggren - Picabos Soul Patrole) på att utnyttja allt detta utrymme. Eftersom Kakan måste bli varm i hundkläderna så satt hon valpvakt åt mig i helgen. Kerstin passade också på att komma förbi en sväng för att se hur det gick för oss. Matte, ja hon hade dragit iväg till brukshundklubben hon.
Matte har just smitit

När matte hade gått överlade jag med mig själv och fattade snabbt beslutet att denna dag inte skulle ägnas åt att hänga vid dörren och sukta efter matte, utan här såg jag möjligheten att få en ordentlig utdelning på godisfronten om jag spelade mina kort rätt.
Därmed anlade jag raskt en sorgsen och ynklig min. Det tog skruv direkt och resulterade i ett godissök. Och här snackar vi inte torra pillidriller utan nygrillad kyckling.
Jag med sorgkanter...

Jag och kycklingen

Sen kände jag att det var dags att bjuda till lite själv, så jag drog med mig Kakan ut i snöyran för att visa mina bästa jaktmarker.
Jag på stäppen där fåglarna häckar
Jag demonstrerade varför vår ras heter SPRINGER spaniel. Ett av våra klassiska adelsmärken är full galopp ute och total vila inne. Därför blev det sängen direkt efter promenaden som ni förstår.
Jag och fartvinden
Tar en välförtjänt vila
Efter tuppluren intogs gemensamt eftermiddagsfika. Mina klassiska pillidriller hade lindats in i ost, leverpastej och smör. Jag tog nämligen på mig minen av sorgsen valp igen och behövde knappt äta en enda torr pillidrill. Undrar hur jag kan få matte att ta efter detta?
För att finna svaret på detta lade jag mig väl tillrätta i sängen igen men denna gång med min självklara handbok i människokännedom. Men med besvikelse konstaterade jag att just denna problematik inte behandlades så ingående som jag hoppats på. Därför vädjar jag till er jyckar där ute att ge mig era bästa tips på hur man uppfostrar sin matte.
Jag förkovrar mig

När mörkret hade fallit stog hon plötsligt där. Eftersom vi hundar är den villkorslösa kärleken personifierad förlät jag henne genast och önskade henne välkommen hem på bästa spinger-manér.
Återföreningen - ett jyckligt slut!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Tack för en trevlig dag.
Jag hoppas att jag har gjort lilla Lassie en tjänst när jag har försökt att förklara att vägen till en hunds hjärta går genom magen. Vi håller alla tummarna för att det skall födas en liten sobeltik men de rätta takterna.

kram Erk med flock

Anonym sa...

Halloj !
Va skoj att Erk " tar för sig " på de mest skiftande sätt ;) och såå himla kul att det förhoppningsvis ska flytta in en liten Lassie framåt våren !!
Jag anmäler mej på stående tass som frivillig, om det är så att den blivande Primadonnan även skulle behöva få lära sig lite " tjejfasoner " ... *s* !
Min matte surrade om att det var nån spindel som såg bra ut .. :O ! Jag fattar nada, men man kanske inte ska begära alltför mycket av en liten Odåga .. fast min spindel är visst oxå rätt juste säger matte .. :):): !

Nosgnugg från Lizzie, och hennes matte bifogar en kram !!